Sommarens fröjder.


Att man ibland inte ser skogen för alla träd kan vara nog så beskrivande även då det gäller trädgården. Ibland behöver jag se något på bild för att verkligen se hur vackert det är. Bilden tar ju många gånger bort det som ibland skriker högre.

Storblommig vaxklocka frösår sig villigt.



 Fuchsia eller bloddroppe som vi kallade den när jag var liten. 



 Honungslöken är en väldigt tacksam och rolig växt.



Hortensian ids jag aldrig plocka av. Så tvestjärten får ha den för sig själv.



En av mina absoluta favoriter; jungfrun i det gröna.



Mullbären paxas av vår koltrast Stig-Bert.



Temyntan är växternas svar på Turning Torso. 



Får man slicka på blommor?

Trädpionen blommade fantastiskt redan första året.



Så lite jord och så mycket blommor; petuninan 'Pretty much Picasso'.



Lyktmalvan är mycket fragil i sitt växtsätt.



För mig är det aldrig jaktsäsong på stora vinbärssnäckor. Jag flyttar dem till en, för mig, lämpligare plats.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar