Jippikayey motherfucker.

Det är inte ofta jag känner mig som Bruce Willis i Die Hard. Men mina möten med liljebaggar triggar något hos mig som inte är helt rumsrent. Jag tar dem av daga utan misskund. Vad vore en trädgård utan fiende? Alldeles underbar.




Men mina antagonister har inte lyckats förstöra allt.


Kan det vara Kejsarkronans skrämmande inre som gör att den trots allt blommar?



Här är en av vårens mest lysande exempel på prakt. Den har inte fått dess namn för inte.


Den har kanske bara en riktig konkurrent så här års.


Nu när magnolian klarat sig så här långt är den nog fri från alla hot. Det här är den första magnolian, som jag planterade för fem år sedan. Trots att den inte satt i den bästa jorden är den full av liv. I år har jag planterat andra sorters magnolior och förhoppningsvis kommer de att växa ifatt då de fått lite bättre förutsättningar. Framförallt en inte kalkrik jord.



Än så länge är det mycket öppen jord i trädgården. Perennerna håller på att krypa fram. Men att titta in i alla blommor som visar sig nu är ett bra substitut. Den här påskliljan ser mest ut som en slarvigt bäddad säng.



Svårt att ta bilder på en kungsänglilja. Den är liksom suddig. Den fragila stjälken är i ständig rörelse. Det är en envis blomma, som när den fått fäste tar sig igenom allt. På ett ställe har jag paddat och lagt markduk, likväl tar den sig igenom.



Snart är det verkligen tulpanfrossa. Jag blir alltid lika förvånad på våren då de små lökarna jag under hösten försökt borra ner i lerjorden visar sig. De kommer upp med en sådan styrka. Jag har en förkärlek att pytsa ner lökar både här och där, och när tiden kommer har jag ingen aning om vad jag planterat. Man kan göra så, men det är förmodligen inte rätt.



Jag blev förvånad när jag såg att min vita trillum hade en lilarosa baksida. Det är inte alla trillum som ser ut som den här, så kanske är det en annan sort. Men den var först med att blomma och söt är den.



När ormbunkarna kommer upp får jag lite känsla av Beatles. Jag vet inte varför, men de känns på något märkligt sätt lite som mods. 


Alla växter har kommit fram ur sina iden nu. Alla behöver en dusch efter att ha bott i ladugården ett halvår.




Majken är också glad över att det blivit vår. Glädjen över en halmbal är omisskännlig.



Emmy, den lilla pärlan, är en riktig linslus. 





1 kommentar:

  1. Fin blogg med fina bilder. Vilket driv du har att hålla koll på hela den trädgården! Jättefint!

    Mvh

    Per / HAV

    SvaraRadera