Tusen händer, tusen fötter.

Nu händer det grejer. Så mycket som man vill göra men så lite tid. Allting har tagit sats och det pulserar av växtkraft i trädgården. Plötsligt har jag blivit morgonpigg.



Lunden börjar ta form.


Den röda praktmagnolian får sin hedersplats i lunden.  Förhoppningsvis blir det plats för flera av dessa magiska växter. Men magnolia liliiflora 'Nigra' kräver lite extra omsorg för att trivas.



Den öländska kalkstenen kom till användning. Tyvärr blev det ingen mur runt lunden som jag tänkt från början. Det hade kostat livet på mina ståtliga kastanjer om jag skulle gjutit en hållbar sockel. Istället blir det ett skyddande plank av sibirisk lärk. Gott så.



Hasselört tillsammans med bollvivan skall förhoppningsvis skapa en bra undervegetation så småningom.



Alla dessa almar som vi var tvungna att såga ner har äntligen fått ett nytt liv, och inte bara som brasved. Jag har sågat upp dem i lagom tjocklek och tänker göra ett golv av dem. Fast nu ljög jag, det är inte jag som sågat dem. Jag är diskvalificerad då det gäller att jobba med motorsåg.



Märkliga saker dyker upp när jag börjat röja i lunden. Vem har planterat en pion under ett präktigt plommonträd? Har inte sett denna kämpe tidigare och det känns ju omöjligt att flytta på den.


Saker som jag har bättre kontroll på är det som växer i växthuset. Men som vanligt så här års är det alldeles för litet. Elva månader om året är det perfekt, men just nu är det för litet.





Den vackra engelska malvan, som jag fått av min goda vän Tina, får nu plats att lysa i ensamt majestät. 


När jag kom till Karnagården  fick jag för första gången se persikor som växte på friland. Aldrig förr har jag känt ett sådant habegär efter en växtzon. Idag blommar våra persikor 'Frost' och jag upplever samma eufori nu som då.




Den här hittade jag idag. Jag vet inte vad den heter. Jag har inte planterat den. Enligt min man heter den vårfräken, men det tror jag inte på. 



Den här lilla vackra blomman vet jag däremot vad den heter; trädgårdsalpklocka. Den är otroligt söt och jag hoppas den kommer att sprida sig. Det är en fördel om man är kort i rocken när man vill se den, för den är väldigt liten.




Obscent eller bara helt naturligt? En pion som är ivrig att vara först. 


Som avslutning på en kort vecka med vackert väder måste man ju bälgvränga sig med sparris. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar