De väcker ont blod.

Min man är tålamodig och mild. 


Men det finns ett par saker som gör honom skogstokig, bl a när han måste hjälpa mig att ta fram agaven. Den stora agaven är lite folkilsken, så närkontakt är inte att rekommendera. Varje vår hoppas  han att den skall ha dött. Men den växer och får fler och fler avkommor.



Andra avkommor som är mer välkomna är vår fina ymp från vår alldeles egna hängapel Karna. Den blommar lite försiktigt i år och har klarat vintern med bravur, och har två systrar som nu växer i POM:s provodling





De kaxigaste blommor jag vet är nog allium. De är inte rädda för att sticka upp huvudet. Jag gillar dem skarpt. Måste komma ihåg att plantera många fler till hösten, de gör sig bäst in mass.



Det är så här snöflingor skall vara. Ljumma och sammetslena. Här kan man, om man inte har något annat att göra, ligga och softa och med fördel lyssna på Sommar i P1. På hösten är det lite vådligare att ligga här och vila.  Här kan man, liksom Newton, be in a contemplativ mood och likaledes få ett äpple i skallen.


Men det har inte blivit så mycket vila sista veckan. I måndags hade jag besök av Skurup och Söderslätts Trädgårdsförening.


Det är väldigt roligt att få besök av kunniga och intresserad människor. Det är nyttigt också för den egna blicken. Helt plötsligt ser jag trädgården med andra ögon. Lite mindre kritiska och mer förlåtande. Oftast ser jag mest brister, ogräs och måsten. Jag får tillfälle att gå omkring och prata om trädgården utan ogräsjärn i handen och faktiskt vara stolt. Nu är det bara att ladda om inför nästa visning på söndag, som kommer från andra sidan bron.


Men lite nyplanteringar har det blivit. De här fina skockorna fick jag av min granne, namnsort Bianca och smakar väldigt gott!



Det blommer redan nu en del små godingar i trädgården. Vad säger ni om den här?
Jag får en känsla av Henri de Toulouse-Lartrec. Måste varit på någon affisch för Moline Rouge.



Skall visa en blomma som jag aldrig har sett så noga på, men idag tog jag mig tid. Jäklar vad vacker kastanjen är. Massor av olika färger. Märkligt att jag aldrig tittat, verkligen tittat, på blomman förrän idag.




En blomma som är mobbad av många, men älskad av mig.


Den är planterad i del av ett stuprör i koppar och när tagetesen har vuxit till sig blir den magnifick.



Gullregnet är så vackert när solen lyser på det. Än så länge är der mest grönt, men vänta bara om några dagar, då har vi en gulhet som är florocerande. En av mina favoriter.


En annan av mina favoriter är Beatuy of Moscow. Den blommans doft är något alldeles extra. Det syns nästan på den hur gott den doftar.




Allt i en trädgård är ju inte bara träd och växter.

Min snälla och tålamodiga man är även en fena på att knyta knutar och knopar.


Den här vackra knopen gjorde han till en väldigt tung ampel jag gjutit. Stilrent och hållbart.

Strilrent och hällbart gillar man ju också. Det har kommit ut några plastkannor som kallas guldkanna, dvs hinkar man kissar i, och sedan späder ut med vatten och gödslar med.

Min variant tycker jag är mycket finare, den är helt i porslin och har ett riktigt snyggt handtag i flätad rotting. Har nog hundra år på nacken, vilket gör det ännu roligare att sitta och kissa på den. Undrar var de satt och filosoferade, och vilka växter som skulle få den äran.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar