Kill you darlings.

Det var ju lätt för William Faulkner att säga. Han var nog inte personligt bekant med två Linderödssvin. 


Men jag har ett lagom dyigt samvete över den tid de varit hos mig. Mycket godsaker har de fått, gärna säsongsbetonat med en portion makaroner ibland. Och jag har inte haft dåligt samvete för alla äpple som jag inte tar vara på. Flickorna äter gladeligen upp dem. De har ett par mäktiga äppelträd i sin hage också, så de äter verkligen närodlat. 


Jag har blivit märkligt förtjust i Majken och Emmy. De är smarta och sällskapliga.


Deras uppgift är snart klar här i den äldsta delen av trädgården, och det är med vemod som jag inser att de inte kan stanna kvar. Nu vill jag sälja dem till något ställe där de kan få bli goda mödrar. De har en vackra stamtavlor, och det är mer än de flesta svin kan visa upp.

Innan de lämnar mig kommer jag att bjuda dem på frostnupen mispelfrukt. Man kan göra gelé av dem, men kökssysslor ligger mig inte så varmt om hjärtat.




I år har jag massor av silverpäron, men de är inte ätbara för människor, så då tror jag inte det är någon höjdare för svinen heller. Vi är ju märkligt lika i mycket.



Mer som bara är till lyst. Chokladblomman är lyxig att ha på friland. Och den växer så mycket bättre här i rabatten än den gör i kruka. Men när första frosten kommer är det bye bye.


Här växer de i en brant slänt. Det är därför ser det ut som de ligger ner.

Nästa sommar. Ja, jag vet att det kommer en. Då skall jag prova en ny sorts chokladblomma, Cosmos atrosanguieneus 'Dark Secret'.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar