Stoppa världen - jag vill stiga av.

"Nu är den stolta vår utsprungen, den vår de svaga kalla höst." Så skaldade Erik Axel Karlfeldt en gång i tiden. Själv lutar jag mer åt Jan Malmsjö "Vår bästa tid är nu." Nu finns tiden för de små sysslorna.

Nu har alla lökar kommit i jorden. Det är bokstavligen ett styvt jobb att få ner dem. På TV sätter de bara en liten spade i jorden och bums har de ett hål att sätta löken i. Så är det inte i min verklighet. Varje lök kräver ett rejält krafttag för att få ner i marken. Testar olika verktyg och det slutar med att jag har använt ett tiotal olika innan jag med svett i nacken fått ner dem.


Allium är en av de fräckaste blommor jag vet. Min dröm är att ha ett hav av allium som står i kontrast till det blommande gullregnet. En klassiker, och väldigt vackert. Jag får ner ett par hundra lökar varje år, och så småningom skall det nog bli 'en masse'.

Med jämna mellanrum går jag in i växthuset och pausar. Det finns ju en massa godsaker där inne.


Det känns lite viktigt när man äter physalis, man måste veckla ut höljet innan man kan stoppa den i munnen. Man blir tvungen att äta den med lite återhållsamhet.

Men som sagt, de små sysslorna är det ju tid för. 


Att samla fröer från sommarens blomster har jag varit dålig på förut. Men nu har jag upptäckt skönheten i det stilla arbetet. Jungfrun i det gröna får man smyga sig på. Tippar man frökapseln lite för mycket förlorar man fröerna för alltid.





Bärnstensvipporna tål lite tuffare tag. Lägger man kapslarna i en mjölsikt, och brukar lite våld, trillar fröerna igenom nätet.



Dillkronor är lätta att få frön ifrån. Jag samlar ihop fröerna och slänger ut dem lite varstans i trädgården. De misspryder aldrig sin plats. Och som jag sagt tidigare, mina är kinkiga om de inte får bestämma själva.



Min lilla skattkista växer. Många av fröerna kommer jag att så innan vintern, så de får sin köldknäpp.

Förhoppningsvis har jag många fina trädgårdsdagar kvar innan jag går i ide. Just det! Amaryllislökarna är ju på väg...

Så får Karlfeldt avsluta:

Vi le när jorden reds och darrar;
vår lyckas hus har goda sparrar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar