Åren drar som svarta oxar över jorden.

Så skaldade Yates för längesedan.  Visst finns det ett vemod att tiden försvinner, men det ger också många vackra minnen. Många nya bokmärken har klistrats in i minnesboken.  Och odlingssåret som gått var gott när det väl startade. Visst, några bakslag har det varit, men dessa är jag inte lika snabb att fotografera så då glöms de snabbt bort.


Det mest spännande som hände under 2013 var att jag blev grisbonde. Majken och Emmy var den bästa lösning jag kom på för att få ordning på den äldsta delen av trädgården. Deras bearbetning av jorden kan inte nog uppskattas. Nu är resten upp till mig.



Växthus kan man aldrig få för många av. Mitt andra växthus kom upp i höstas. Att bygga det mot tegelväggen gör det hela odlingsvänligare. Det behåller värmen på ett helt annat sätt än ett fristående, och jag kan förhoppningsvis börja odlingssäsongen tidigare här utan av bränna av för mycket el.




Det har varit många besökare på Karnagården och jag har insett hur vilken glädje det är att berätta om trädgården. Livet blir rikare när man möter andra trädgårdsentusiaster.




När jag tänker tillbaka på året som gått och tittar på bilder blir jag helt lyrisk. Vilken prakt, så vackra blommor det finns. Men det finns också små och till synes ganska anspråkslösa händelser i trädgården som sätter mitt hjärta i brand.


Det nya lilla Karnaäppelträdet bar frukt. Tre små kart fick det. Jag gallrade bort två. Lät ett bli stort och imposant. Sedan kom Simone och tog det. Snopet!


Ja, trädgård är ju huvudsaken här. Men det finns annat som får mig att bli mild. Assasin, vår lilla Maine Coon, flyttade in till oss i höstas. Han är en ständig källa till förvåning och skratt.



Så alla mina vänner, här i denna verkligheten, och i den riktiga verkligheten. Jag önskar er ett riktigt Gott Nytt År! Och så hoppas jag att vi ses i den verklighet där bara riktiga blommor blommar.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar