En fiende mitt ibland oss.

Nu ser jag många av vinterns verkningar. 


Det som gjort mig mest bedrövad är sorkens glupskhet. Min skrytrabatt gör inte längre skäl för namnet, den är snarare en sorgerabatt. När jag skulle klippa mina perovskia 'Blue Spire' fick jag buskarna i handen. Hela rotsystemet var uppätet. Nävorna saknar också rötter. Trots att jag har fyra katter kan sorkarna härja fritt. Nu vill jag ju hålla en trevlig ton här på bloggen, så det jag känner passar inte för skrift.





Men nu blir det moteld. Har beställt något som heter Mole stop. Om denna skulle fungera kommer jag att installera flera.




Det är många saker att åtgärda då en ny växtsäsong börjar. Bob kräver lite extra tillsyn och service. Henrik gör det jag inte kan.



Jag kan däremot underhålla och serva är mina lökväxter. Nu när bladverket kommit upp en bra bit är det gott att ge dem lite extra snabbverkande näring. Blodmjöl är lite svårt att handskas med, men ack så effektivt. Enklast att sprida är att lägga mjölet i ett durkslag och sedan pudra ett lager över lökarna. En fördel är att göra det när det inte blåser. Få saker är så flyktiga som blodmjöl.



Nu börjar det också bli tid att klippa bort skadade och angripna växtdelar. Det är lätt hänt att man klipper med samma sekatör på allt utan att tänka på att man på så sätt kan föra med sig smitta från växt till växt. Jag hittade det här desinfektionsmedlet på apoteket, kostade inte många kronor. Jag fyller upp det i en blomsterspruta och ger skären en dusch då och då.



Det finns en början och ett slut på allt. Ja, inte universum kanske, men annars så.


Dahliorna har visat stor livskraft och att vinterns förvaring var ok.
Tydligen skall man förvara dem lite styvmoderligt och inte pjoska med dem så mycket. Fukt är nog den största fienden under vinterförvaringen.




Slutet har dock kommit till mina amaryllis. Men de har väldigt läckra frökapslar.


Små men naggande goda är de här läckerbitarna.


Backsippan Pulsatilla vulgaris 'Violet Bells'


Vildtulpanen är väldigt tacksam. Tog med dem från Göteborg för flera år sedan och har tyvärr inte kvar namnet på den. Men den sprider sig bra och är lika fin för det. 



Nu är det på gång.

Under denna vecka har det verkligen börjat pulsera av synligt liv i trädgården. Upptäcker små under överallt.




Den fina blåsippan fick jag förra året av min snälla granne och när jag såg att den blommade häromdagen slog mitt hjärta ett extra slag. Tänk vilka minnen från de småländska hagarna denna blomma symboliserar.



Porslinshyacinten Puschkinia scilloides 'Alba' är strålande vacker. Lökarna har jag köpt från Botaniska i Göteborg. Nu hoppas jag att den skall sprida sig över hela slänten.



Porslinshyacinten är verkligen en magnet för bina så här års.


Det är väldigt populärt att bygga små hus etc för alla småkryp som finns i trädgården.
Men något som är minst lika viktigt är att se till att det finns vatten för dem. Det är bra om de har något att sitta på när de sörplar i sig vattnet, en gammal murken träbit gillar de särskilt mycket.


Alldeles rent vatten brukar inte falla i så god jord. Helst skall det vara lite sunkigt.



Chionodoxa 'Alba' är så utsökt där den växer utefter de stora stenarna. Less is more.



Det är inte bara ögonfröjd som visar sig nu. Även sparrisen har lockats upp av solen. I år är det första året jag kan skörda fullt ut. Den tar ju några år på sig att etablera sig. Men vilken belöning det blir.






Den trägne odlaren.

The Constant Gardener är, som många säkert vet, titeln på en av John le Carrés romaner. Det är en titel jag känner att jag lever upp till denna vår. Trägen. För visst måste man vara trägen för att stå ut med denna vår som trädgårdsentusiast.


Nu är nästan alla fröer sådda, och i veckan åkte även dahliorna ner.  Nu återstår det bara att se om de överlevt förvaringen i förrådet över vintern. Men de såg okej ut i år. Det var deras första vinter här. Förra vinterförvaringen hade jag dem för varmt och fuktigt, de såg mest ut som mögliga tvättsvampar när jag tog fram dem, så de förpassades till bålet direkt.



I denna hög av smutsiga knölar finns dessa skönheter.


 Honka Surprise


Greyson's Yellow Spider


Tsuki Yori No Shisa


Gästhuset är nu fullt med frösådder som längtar mer och mer för varje dag att komma in i växthuset. Efter nästa omskolning blir det trångt. Eventuella gäster får sova ibland pimpinell och grenkulla.




Ljuset på bilderna är lite märkligt eftersom jag har två rejäla natriumlampor som ger plantorna ljus.