Är du slö eller bara en skånsk poppy?

Californian poppy har fått sitt namn av att den vaknar sent på dagen. Inte förrän framåt förmiddagen öppnar den sin blomma. Om jag hade varit en blomma, hade jag också varit en sömntuta.




Men, jag steg upp tidigt en morgon för att kunna ta bättre bilder på trädgården än vad som låter sig göras i det rådande solgasset.


Jag var inte först ute i trädgården. Dahlian 'Lorona Dawn' hade redan ett gäng beundrare kring sig. Misstänker att den har en doft som Honkan, som gör alla småkryp kollriga.



Och det var fler som uppvaktades på morgonkvisten. Ödlebladet Houttuynia Cordata Flore 'Plena' hade också bjudit in till fest.  



Dessa blommor är sällsynta hos mig. Jag har planterat massor av Chockladblommor, men mina bästa vänner biter huvudet av dem så fort de går i blom. (Hundarna äter inte choklad i vanliga fall.) Men denna morgon fick jag chansen att fånga en blomma innan den var knipsad. Chockladblomman 'Cosmos Choccamocca' är en tacksam och enkel sommarblomma, den går att övervintra men är lite svår att hålla frisk.





Ibland känns det som jag har alldeles för många kärlekar. För när jag ser dem känner jag, åååh den är min favorit. Den är den bästa. Men det får man kanske leva med. Den här är också en av mina favoriter, violrutan Thalictrum delavayi. Den behöver lite stöd här i livet för att må riktigt bra. Men det kan man ju bjuda på. Spindelväven kanske gör sitt för att stötta den.



Solen stiger snabbt på morgonkvisten. En friskhet som vi sömntutor aldrig upplever råder i trädgården.
Astrantian och nävan är ett mycket vackert par.






Med ett lustfyllt god natt jord till portlandrosen Mme Boll och Rysk martorn Eryngium planum, går jag och lägger mig igen.

Hundra grader. Du kan lita på mig, du kan lita på mig.

Visserligen fahrenheit men ändå. Så varmt så. Måttlighet är inget som väder och vind kan stava till.
Livet vore enklare om ens passion rörde förbränningsmotorer eller att samla på bokmärken. Livet är en ständig strid mot vädrets makter och andra till synes naturliga saker. Men nu har jag ju bestämt mig att det är trädgård som gäller, och då är det bara att ta vädret i båten och ro.


Måndagen kom med strålande sol vilket är ljuvligt, om man inte skall fotografera en trädgård. Allers Trädgård kom på besök tidigt på morgonen och vi kämpade mot solen.


Kanske överdrev jag något för Anne Marie Andreasson från Allers Trädgård när jag berättade hur stora ärtskidor jag brukar skörda. Det är väl inte bara fiskare som får skrävla?


Uppfinningsrikedom och entusiasm stod i många stycken fotograf David Bergström för. Spännande att se trädgården ur ett helt annat perspektiv.




Hundarna hade dagen till ära tagit rollen som riggare istället för ridgar. De tog även regi bra, men krävde som alla stjärnor en lugn stund då och då.





Det var ju i huvudsak ett reportage om grönsaker som Allers Trädgård gjorde, så vad passade bättre än min absoluta favorit, sallad. Den grönsak som man vanligtvis mest har som utfyllnad smakar helt ljuvligt om man odlar den hemmavid.



Grönsakstorget är redan en godisbutik, trots att det är tidigt på säsongen för många grönsaker.



Agretti eller Salsola soda eller Barba du frati. Kärt barn har många namn. Jag vet inte mycket om denna grönsak mer än att italienarna älskar den och att den smakar som sparris och havsvatten.


Har säkert planterat den för tätt, men man lär ju sig. Det är det häftigaste med trädgård. Man får alltid nya chanser. Gör om och gör rätt!

Hell week.

Jag gör inte anspråk på att vara någon Navy SEAL, men det hade varit bättre att vara någon sorts säl veckan som gått. Hur mycket kan det regna? Huden är vattentät, men det är inte blommorna.


Hundratals rosor har blivit en kletig massa. Att klippa av så mycket rosor innan de ens har fått gå i blom känns ledsamt.


St. Swithun, en David Austin ros, har efter ett par år äntligen satt fart på blomningen. Men efter flera dygns regnande är de en sorglig syn. Korgen som är mitt första försök som korgmakare fick ge dem en värdig avslutning.



Den söta Bonica rosen hann jag fota innan regnet kom igen. Även den en David Austin ros.




Lite naggad i kanten men en ljuvlig ros. Trelleborgsrosen är inte så lätt att hitta i handeln, vilket är synd, för den är en synnerligen frisk slottsros.



Klätterrosen New Dawn har klarat sig bättre i blötan. Planterade två förra året, en krukodlad och en barrotad. Kan konstatera att det skiljer väldigt mycket i storlek på plantorna i år. Fortsättningsvis blir det helt klart krukodlade om det är möjligt.


Vätan har även farit illa med den blomma som jag väntat på så länge. Till sist blommar den i trädgården.



Den ryska sabelliljan Gladiolus imbricatus  var värd att vänta på, men jag önskar den fått stå lite längre.



Krolliljan Lilium martagon  blommar som aldrig förr. Jag vill tro att det är alla mina krossade äggskal på marken och jakten på liljebaggar som betalar sig nu.



En frösådd som jag lyckades bra med i år var Spansk vial Lathyrus fabaceae tingitanus 'Roseus'. De klättrar upp på stammen på rödeken Quercus rubra. De vanliga luktärtorna gick det betydligt sämre för. 


En annan nykomling på min frölista i år var Grenkulla Cladanthus Asterceae arabicus ‘Criss-cross’. Den blommar otroligt mycket tillsammans med tagetesen i gårdstunnorna. När och om solen skulle råka skina blir de helt glada.



En annan som är glad, är vårt lilla Karnaäppel som redan har fått tre små kart. Ska nog plocka bort två, så ett äpple får växa sig stort. Det viktigaste är att trädet etablerar sig och blir lika stort och vackert som sin mor.