Fröer och andra små underverk.

Vikten av ett frö väger lätt, men tyngden den har är mäktig. Det är magi att alla dessa små fröer som ibland är så små så de knappast syns kan växa upp och bli imposanta eller, för den delen, ohanterliga. 


Jag har aldrig varit någon frösamlare. Det finns ju påsar att köpa! Men desto längre jag håller på med trädgård, ju mer fascinerande blir det att även ta detta steg. Att samla in fröer och sedan förvalta dem tills det är dags att så dem, och rå om dem. För mig är det något avundsvärt med att vara med hela vägen. Många fröer kan man med fördel slänga ut nu på hösten, så slipper man allt det där med köldbehandling.


En favorit i repris är Bärnstensvippan Talinum paniculatum. Den frösår sig gärna och numera behöver jag aldrig köpa fröer av den. Däremot samla in och så på lite andra och mer lämpliga ställen. Den har så söta små blommor och en fin fröställning.




Blå Bolltistel Echinops bannaticus är lika fin oavsett från vilket avstånd man betraktar den. I år måste jag komma ihåg att samla in frö och sprida dem över nejden.



Jätteverbenan Verbena bonariensis sprider sig av sig själv. Jag har kämpat med att så denna blomma ett par år. Numera kan jag nästan betrakta den som ogräs. Den växer under de mest spartanska förhållanden. Knappast någon jord, och inget annat vatten än det som kommer från ovan. Mellan stenfogar och i grusgångar. Men jag skall samla ihop lite fröer och släppa där den inte når av sig själv.



En annan bravur är Jungfrun i det gröna Nigella ranunculaceae. De jag sått i rabatterna är ynkliga och små medan de som själva bestämt plats är underbart söta. Så till hösten skall jag slänga ut massor av mer fröer i kanterna på grusgångarna och andra kämpiga ställen



Jungfrun i det gröna är lika vacker i sin fröställning.



Det här är en, säger en, planta av amarant Amaranthus cruentus 'Autumn pallet'.  Jag satte frön tidigare i våras och detta var en liten planta som blev över och som jag petade ner i en av växtbäddarna med kronärtskockorna. Nu är det bara att vänta på att den djupa röda färgen skall komma. Den är lätt att torka, använda som snittblomma och dessutom ätbar.  Används i müssli, och skall vara väldigt nyttig. Jag skall spara några frö och se om jag kan få recycling på den.




Så har en av mina drömmar gått i uppfyllelse. Jag har haft fotograf Pernilla Bergdahl på besök. Hon har tagit massor av fantastiskt vackra bilder som kommer att publiceras nästa år i Allt om Trädgård. Eftersom jag läst AoT i så många år känns det riktigt, riktigt bra att få visa min trädgård där.


Vatten, bara vanligt vatten.

För mycket eller för lite. Som trädgårdsnörd får man ett alldeles speciellt förhållande till vatten. Oftast är det ju inte rätt mängd som kommer från ovan. 


Jag har turen att ha ett par egna brunnar i trädgården och kan vanligtvis vattna generöst. Men det räcker ju inte med att vattna. Jag gillar vatten som har spring i benen också. Det är förresten inte bara jag som gillar det. Hundarna och katterna dricker hellre där än ur sina skålar. Fåglar och insekter dricker däremot gärna vatten som stått till sig. Ibland undrar jag om de har någon känsla för smak överhuvudtaget. 



Konstruktionen av en svart skogstjärn var ett efterlängtat projekt. Men att få vackra övergångar mellan jord och vatten är inte lätt. Vegetation kring dammen och i vattnet tar tid.  Jag vill att växterna skall växa i överljudshastighet. Dammen skulle enligt alla experter vara täckt till 3/4 av växter för att skapa en bra vattenmiljö. Hur får man till det med en gång? Men nu är vi inne på tredje året, och det börjar ta sig. Grodorna trivs, skräddarna och posthornssnäckorna surfar omkring. Flocken med guldfiskar har eliminerats något på grund av min fiende hägern. Men de tappra som är kvar växer och ynglar av sig. Ett litet vattenfall finns både för att ge en bra ljudbild och för att syresätta vattnet.




Fontänen på Kapellplatsen var något av det första vi byggde i vattenväg. Att tänka på el innan man börjar med någon som helst plantering är A och O.  Att gräva ner rör så man har tillgång till el kan man göra på egen hand. Installationen bör göras av någon som har koll. Det vill säga, jag gör aldrig några som helst elinstallationer.


Varje kväll flyger duvorna in och dricker vatten och tar ett svalkade dopp.



Vår gamla vattenpump kom till användning i Lunden. I första hand för att få vattenporlet inne i allt det gröna. Jag grävde ner ett plastkar på 500 liter med en liten pump. Vattnet rinner sakta ner över zinkbaljans kanter och fångas upp i det nedgrävda karet för ny transport upp och ut genom pumpen.



Vid entrén har vi en liten väggfontän. Ett enkelt sätt att tillföra lite rörelse av vatten. Kräver minimalt underhåll.


Små fågelbad med grunt vatten finns också i trädgården för de som föredrar det. Och även den sällsynta Rana Kommi Viridi trivs i det grunda badet.










Shangri-La

Min trädgård är verkligen mitt Shangri-La. Den har kanske inte uppenbara likheter med paradiset i Bortom Horisonten, men känslan finns här. Visserligen åldras människorna inte i James Hiltons roman, men det gör jag. Det märks tydligt när jag skall häva på jordsäckar, och mina händer är snart lika fläckiga som en pantersnigel. Men inne i mitt huvud, och när jag står med näsan i en lilja, är jag bara 17 år. Det enda min fantasi inte klarar av att få till här på slätten är det där med böljande berg och dalar.





Den doft och den skönhet som liljan 'Broken heart' sprider omkring sig varje sommar är verkligen något speciellt. Jag odlar dem i krukor, men ställer bara in krukorna under tak på vintern. Täcker dem med ett lager täckbark som ser till att hålla jorden lagom fuktig tills det är dags att komma ut i verkligheten igen. En av de riktigt bra egenskaper med 'Broken heart' är att man kan ta in den till snitt och inte vara rädd för att förstöra textilier med pollen.




Lijan 'Magic star' kommer inte lång efter när det gäller doft. Men den är inte lika flärdfull som 'Broken heart'. Om man tar in denna som snitt så behöver man knipsa av ståndarna, och då förlorar den lite av sin skönhet.




Liljan 'Stargazer' har jag på friland. Den kommer lite senare men klarar sig bra mot de så förhatliga liljebaggarna.




Den okända engelska malvan är så vacker. Det ser ut som den blivit lackad.





Rosenskäran Cosmos sonata 'Pink Blush' kommer jag att plantera många fler av nästa år. Bladverket är livfullt och den är inte kinkig alls.




Blandningen av olika färger av blåklint var spännande. Det känns lite udda med rosa blåklint. Mer en rosaklint. Blåklint borde nog vara blå ändå.




Eftersom jag är inne på det rosa, en färg som jag är så att säga rätt förtjust i, vill jag gärna visa den vackra färgen hos Phlox paniculata 'Rosa pastell'  




Lejonsvansen Phlomis tuberisa 'Amazone' är också en perenn som både jag och bina gillar.




Det är 80 år sedan Bortom Horisonten gavs ut, det är 80 år sedan stenkullen och kapellet byggdes och det är 80 år sedan min mamma Linnéa föddes. Allt frodas.

I am on fire!

Snart, mycket snart har allt återgått till det normala. Det normala med att ständigt bo i den oranga fiberpälsen och framförallt inte glömma att stänga växthuset på kvällarna. Just nu råder en flamsighet, och det är inte så noga med vad som är öppet eller stängt.




Det är både svettigt och svetsigt dessa dagar. Det finns bättre saker än att stå i ladugården och svetsa när det är 25 grader i skuggan. Men det är nu jag upptäcker nya behov av växtstöd. Och det är lite sport att svetsa i linne. Lopporna kan lätt bita en.


En kille som också kan bitas är vår väktare i köksträdgården. Strängare kille är svårt att hitta. 



Den här godingen har jag aldrig sett förut. Den är fantastiskt vacker och påminner om en stor svart bisonoxe. Ja, om man bortser från att den är något mindre då.



Det är många små besökare i trädgården nu.



Dagliljor Hemrocallis har jag flera gamla sorter av. De flesta går i brandgula toner. De tittar upp lite varstans i trädgårdens alla hörn.




Indiankrasse Tropaeloum majus 'Jewel of Africa' pryder sin plats i köksträdgården.




Jag gillar verkligen Crocosima eller Monbretia som den också kallas. Den har ett bladverk som är underbart vackert. Det här är en 'Babylon'. Det är en fantastisk blomma till snitt.



Crocosima 'Lucifer' är också en eldig blomma.




Jag tar in de flesta crocosima på vintern. De är visserligen enkla att dra upp från lökar på våren, men när plantorna har vuxit till sig har de större chans att klara sig på friland hela året. Jag planterar om dem i krukor, för de klarar inte riktigt av torrförvaring.

Lite mindre iögonfallande är den här. Jag minns inte namnet på den, men den har klarat sig ute i rabatten under flera år. Jag skall forska lite mer, och ta reda på vad den heter.



 I Lunden har det också kommit till lite glöd. Tigerliljan, Lancifolium var. splendens blommar otroligt vackert i morgonljuset. Den här har jag planterat i sur jord, och det växer inga andra sorters liljor i rabatten. Den kan vara virusinfekterad så man får vara lite vaksam.



I en annan plantering i Lunden växer lilium 'Henryi'.




Till sist, jag är ju lite av en glädjedödare, men nu är det dags att beställa vårlökar om man vill få tag i de sorter man är ute efter.