Nu ryker du in.

Det måste väl vara så. Festen tar slut när det är som roligast. Frosten har inte kommit till oss ännu, så allt som blommar visar sig från sin vackraste sida. Helt plötsligt blir väderleksrapporten central i mitt liv. Blir det? Kommer den? Nu jäklar kommer kylan...!


Många av de växter som normalt  inte klarar våra breddgrader klarar en liten, liten frostknäpp. Med några få undantag. Agaven är en växt som jag inte vågar chansa med. Den har för många år på nacken för att slarva bort.

Utan min lilla grävare hade agaven aldrig fått vara med oss så många år. Ilsk är den och svår att flytta. Nu får den bo i min mans garage tills nästa vår. De uppskattar inte varandras sällskap, om man skall uttrycka sig milt.



En växt som jag gett upp hoppet om är Hybridpassionsblomman Passiflora hybridum 'Pure Vida'. Den har stått ute i en kruka hela sommaren och jag har inte sett tillstymmelse till blomning. Nu när jag började plocka bland krukorna för att röja, såg jag den. Wow!



Den kunde väl visat sig lite tidigare så jag fått njuta av den lite mer. Men nu när den har fått komma in i växthuset, så kanske den kommer att fröjda mig en månad till.



Trädgårdsarbetet så här års är i första hand att sätta lökar och åter lökar. Flera olika sorters tulpaner blir det i samma rabatt, så för att inte förledas till att favorisera och systematisera så blandar jag alla sorter i en korg. Slumpen får bestämma hur den inbördes ordningen blir. I år slank det med en slamkrypare som inte var tänkt i just denna rabatt. Men kanske kommer det visa sig att det blir ett vinnande koncept.



Jag har på vissa ställen svåra problem med sorkar. I år testar jag att för första gången linda in mina mest skattade lökar i katthår.


Tack Ozzi, vår äldsta katt, för att du så tacknämligt förser mig med hår.

Femtio nyanser av grönt.

Så ung, så vacker. Den kraft hon utstrålar är magisk. Hon bär på en glöd som inte lämnar någon oberörd. Stolt står hon där, och låter alla beundrande blickar glida över hennes smäckra gestalt.



Man kan beskriva Crocosima 'Emily Mckenzie' så om man är på det humöret. Och det är jag.


Jag älskar porr. Men inte vilken pornografi som helst, utan trädgårdsporr. Att bläddra i och läsa engelska trädgårdstidningar är en av mina största inspirationskällor. Växtbeskrivningar, som riktiga entusiaster ger sina favoritväxter, kan ta sig himmelska uttryck. Ibland är det riktig poesi.



Rönnsumaken har en fröställning som slår det mesta.



Eftersom sidan är lite åt det ekivoka hållet måste jag ju ha med lite naket. Vad är då bättre än dessa damer? Nakna jungfrun.


Tidlösa brokug som brädspel, skrev Olof Rudbeck om denna blomma i sitt Botaniska verk från 1685. Denna Colchicum autumnale finns på flera ställen i trädgården och den har funnits här långt innan jag kom hit.



De dyker upp i trädgården där jag minst anar. Väldigt skira och ömtåliga. Det är dock en bedräglig skönhet. Tidlösa är mycket giftig, speciellt fröna. 



De  här ljuvliga damerna har jag fått av en god vän. De sprider sig tjänstvilligt varje år och tar plats först när allt annat har blivit lite nött av sommaren.



Det här är också en inbyteslök. Jag har satt en del nya men de dyker nog inte upp förrän nästa år. 



Kärlek och romantik hör ju ihop. Så lite romantiskt rufs måste det få vara också. Sommarastern sjunger på sista versen och snart tar höstditon över med sin färgprakt.

Skörda du, så äter jag.

Arga katter får rivet skinn men det får käringar som plockar björnbär också. Lusten att få sätta i sig en hög med färska björnbär leder oundvikligen till personskador.  Men det finns mycket annat att njuta av i trädgården som inte är fullt så aggressivt att skörda.






Hängmullbäret Morus alba Pendula ger mängder av frukt. Dessa äter jag helst hand i mun. Det gäller att vara snabbare än koltrastarna som också gillar dessa milda bär.



Vårt alldeles unika äppelträd, Karnäpplet. Detta träd har jag skrivit mer om under rubriken sevärdheter.


Det ger mängder av frukt, och som tur är faller de mig precis i smaken. Syrliga och fasta.



Det är svårt att med bilder göra trädet rättvisa, för det har ett växtsätt som är väldigt speciellt. Det är inte för inte det lever kvar hos POM (Programmet för odlad mångfald).



De sista pälsäpplena är skördade. Svinen har fått en stor del av dessa persikor. Detta är en sort som funnits på gården i många år. Jag sågade ner trädet helt för ett par år sedan då det var illa åtgånget av krussjuka. Jag var rädd att det skulle smitta ner mina nya träd. Men det kom igen, är friskt och ger väldigt mycket stora frukter. Det trodde jag inte.



De här skördar jag bara några enstaka blad då det behövs i matlagningen. Det är svårt att få tag i färska limeblad när man bor på landet. Men odlar man Kaffirlime Citrus hystrix så har man tillgång till dem hela året.


En av mina favoritgrönsaker är fänkål. Den delar nog folket i två läger, ungefär som koriander, antingen älskar man eller hatar den.



Men man kan ju inte äta upp precis allt som är matnyttigt. Man måste ju spara något till de små också. Kronärtskockan är vacker i sin skrud och väldigt fin som dekoration i det här stadiet.


Kronärtsskockan 'Imperial' är den bästa för gommen.



Kronärtskockan 'Violett de Provance' är snyggare! Men utseende är ju inte allt.





Min man gillar former och häckar.

Mjuka, böljande former verkar ha en lugnande inverkan. Lusten till trädgårdsarbete har han nog inte funnit i grävande, men jag tror jag har hittat det. Vi har lyckan att ha många långa häckar av buxbom som inte har formklippts på många år. Och efter att ha sett Monty Dons serie 'Around the world in 80 Gardens', där vi fick se Jacques Witrz trädgård, var jag förlorad. 


Witrz sätt att klippa sin buxbom är så lekfullt och allt annat är formellt. Det passar vår trädgård perfekt, i tanken i vart fall. Men eftersom detta är ett tidsödande och eftertänksamt projekt tänkte jag att det borde vara något för den ovillige trädgårdsmästaren, min man. Jag besitter inte det tålamod som krävs.


Det här är målbilden från Jacques Wirtz i Schoten.







Som hjälp på vägen hittade jag den här boken. Även om man inte har så grandiosa planer som jag har för vår buxbom, finns det väldigt många bra råd om hur man tänker och går till väga då man vill formklippa sina träd och buskar.



Det här är en del av de häckar som skall få en böljande och svällande form.



Sedan buxbomssjukan kom till Sverige planterar jag inga andra buxbom än de jag dragit upp från våra egna buskar. Det står ständigt små sticklingar på tillväxt. Det går inte fort men det finns inget alternativ. Det vore en trädgårdsmardröm om buxbomen dog. 


Men det händer andra sorgliga ting i trädgården. Här var det inte bara ett äpple man kunde fått i huvudet, utan även en stor gren. Trädet får stå kvar, för det fyller sin funktion som hängare, och det kan leva i många år till även om det inte ger någon frukt att tala om.



Men aldrig att det bara är bedrövelse i trädgården. Dessa friska skönheter lyser upp i grönskan.

 Dubbel höstanemon Anemone japonica 'Pamina' har vuxit till sig under några år, och nu blommar den rikligt.




Höstanemonen 'Pretty Lady Susan' är enklare men kompenserar genom sin häftiga färg.


Glamour behöver vi ju lite till mans, så även småfåglarna. Jag har gjutit ett fågelbad i betong och sedan förgyllt det. Flottare än så kan de små liven inte få det här!











Lökar och en och annan knöl.

När man tänker på lökar tänker man vanligtvis på tulpaner eller narcisser. Men fröjden av en riktig lök kan även dyka upp senare på året. Glädjen med höstlökar är att de ofta slår en med häpnad. Där man inte trodde att något växer dyker en helt fräsch blomma upp som legat i koma hela sommaren. (När det gäller knölar finns de ju hela året...)




Den är väldigt liten och man får ligga på rygg för att se den, men jisses vad söt den är. Snöklockan Leucojum autumnale 'Spetember Snow' är inte lik något annat. En makalös manick...




Dessa doftbomber odlade jag även innan jag blev gardenholic. Doftliljan är en sort för sig. Vilken doft i skymmningen! Gladiiolus callianthus kan alla odla, bara krukan har kontakt med solen.


Efter många om och men har hon visat sig, Crocosima 'Emily Mckenzie'. En lite svårflirtad dam, men värd att vänta på.



Ja, sen har vi ju de blommor som får mig att bli gränslös, värnlös och bara väldigt förtjust.


Karma Pink Corona, Martina, Lorona Dawn och Hartenaas måste få alla att älska rosa dahlior. Vilka andra blommor kan överraska så mycket i form?



Men allt behöver inte vara rosa. Den här kan toppa Dahlia-ligan, dels genom sitt utseende och dels genom sitt namn, Tsuki Yori No Shisa.


En bok som jag har användning av år från år, till skillnad från många andra trädgårdsböcker jag har, är  Lena Månssons 'Lökar och knölar som blommar från vår till höst'.



Så lökar och knölar hör inte bara våren till. Jag blir så glad av dessa lökar som tar sats under hela sommaren, och sen...