Åren drar som svarta oxar över jorden.

Så skaldade Yates för längesedan.  Visst finns det ett vemod att tiden försvinner, men det ger också många vackra minnen. Många nya bokmärken har klistrats in i minnesboken.  Och odlingssåret som gått var gott när det väl startade. Visst, några bakslag har det varit, men dessa är jag inte lika snabb att fotografera så då glöms de snabbt bort.


Det mest spännande som hände under 2013 var att jag blev grisbonde. Majken och Emmy var den bästa lösning jag kom på för att få ordning på den äldsta delen av trädgården. Deras bearbetning av jorden kan inte nog uppskattas. Nu är resten upp till mig.



Växthus kan man aldrig få för många av. Mitt andra växthus kom upp i höstas. Att bygga det mot tegelväggen gör det hela odlingsvänligare. Det behåller värmen på ett helt annat sätt än ett fristående, och jag kan förhoppningsvis börja odlingssäsongen tidigare här utan av bränna av för mycket el.




Det har varit många besökare på Karnagården och jag har insett hur vilken glädje det är att berätta om trädgården. Livet blir rikare när man möter andra trädgårdsentusiaster.




När jag tänker tillbaka på året som gått och tittar på bilder blir jag helt lyrisk. Vilken prakt, så vackra blommor det finns. Men det finns också små och till synes ganska anspråkslösa händelser i trädgården som sätter mitt hjärta i brand.


Det nya lilla Karnaäppelträdet bar frukt. Tre små kart fick det. Jag gallrade bort två. Lät ett bli stort och imposant. Sedan kom Simone och tog det. Snopet!


Ja, trädgård är ju huvudsaken här. Men det finns annat som får mig att bli mild. Assasin, vår lilla Maine Coon, flyttade in till oss i höstas. Han är en ständig källa till förvåning och skratt.



Så alla mina vänner, här i denna verkligheten, och i den riktiga verkligheten. Jag önskar er ett riktigt Gott Nytt År! Och så hoppas jag att vi ses i den verklighet där bara riktiga blommor blommar.


Njut ditt otium.


Några dagar i stillhet kanske man kan unna sig. Ett glas med mungott, se djupt in i en amaryllis. Nu borde alla få vila och njuta av blädderdagar. 

   Blädderdagar där man inte gör någon större nytta. Det kan gå!


De vackra ljuskronorna som jag stöpte för några veckor sedan är perfekta hållare för amaryllisen 'Neon'. Jag har lindat in löken i grön mossa, med hjälp av en tunn tråd. Mossan håller jag lätt fuktig.




En av julens bästa amaryllis är 'White Garden'. Den har en bländade vithet som ersätter bristen på snöblindhet vi har drabbats av här i Skåne.  Den blommar tacksamt under lång tid.





Ja, snön lyser med sin frånvaro, så i år blir det snö på burk.


Den lilla myrten trivs än så länge ute i växthuset. Svalt och fuktigt. När jag var ung, så sas det att man skulle odla sin egen myrten till brudkronan. Jag minns att jag gjorde otaliga försök att ha en i mitt flickrum men den överlevde aldrig. Och så hann jag fylla 40 år innan jag blev gift…







The whole shebang.

Så här smått kan 11 000 kvadratmeter vara när man ritar på ett litet papper. Det tog dock sin rundliga tid att mäta upp allt. Tänka tre gånger, mäta två gånger… 





Men det är dock med en viss tillfredsställelse som jag genom helikopterperspektivet kan se att alla delar hänger ihop. Siktlinjer och rumslighet är centralt i trädgården. Min förebild när det gäller att utforma den kommer från Arts and Crafts-rörelsens ideal. Huset skall vara en del av trädgården, och jag strävar efter att sudda ut gränser mellan ute och inne. Jag väntar otåligt på att vildvin och murgröna skall klä in huset.

"Trädgården är inget uppvisningsstycke utan dess främsta uppgift är att utgöra en behaglig plats att vistas på…" Så kan man läsa om Arts and Crafts-trädgårdar i Anna-Maria Blennows bok Europas trädgårdar. Denna tes har varit central när jag skapade trädgården. Men även om Arts and Crafts- rörelsen tar avstånd från vissa manér, speciellt från den victorianska eran kan jag inte låta blir att tillåta mig lite excesser ibland. För som sagt, jag skall tycka att det är en behaglig plats att vistas i.

Det är inte mycket arbete i trädgården nu. Så fokus har flyttats över till grönt pyssel. Med ett tomt växthus har jag en utmärkt arena att arbeta i. I år har temat blivit en grön och sparsmakad jul. Det är magkänslan som bestämmer. Rött har blivit nästintill bannlyst och det gröna spelar huvudrollen.


Kryptomeria är en enkel växt att binda med. Har man bra stommar att binda kring går det snabbt.



Sedan kan pimpa kransarna hur mycket som helst. God smak finns inte under julen. Enkla vita pärlor på silvertråd kan få den mest minimalistiska dekoration att ta ett skutt.




En vecka kvar, nu får amaryllisarna sätta fart. Opp Amaryllis!

Dags att pausa kärleken.

Det är kluvna känslor, men nu håller det nog på att ta slut. Snart måste jag låta trädgården vila och komma till ro inför vintervilan. Att hålla fingrarna i styr är inte lätt, men jag behöver nog vila lika mycket som jorden.


Jag har sagt hejdå till Majken och Emmy, våra Linderödssvin. De blir inte julskinka, utan kommer att leva vidare på Ängavallen med förhoppning att de kommer att få många kultingar. Skall hälsa på dem och titta på deras små när det är dags.  De har med den äran gjort sina åtagande i den gamla trädgården. Och jag hoppas jag bidragit till att föda upp två glada grisar.


De var lätta att lasta och de kom upp till mig i maklig takt. Jag hade med mig lite gotter förstås.


Nu när stormen Sven varit här och härjat har det funnits tid till arbete på kammaren. Sorterat och arkiverat alla gamla trädgårdstidningar. Undrar om jag kommer att gå tillbaks och läsa i dem igen?



Lite, lite färg finns det kvar i trädgården. Eller, i det här fallet, ganska mycket.


Vacker stam har Prunus serrula. I motljus glöder verkligen glanskörsbärets flagor.


Jag kommer nog aldrig att riktigt se tjusningen i en trädgård på vintern. Det är lite för mycket Edvard Munch-känsla. Fast den här bilden är nog färgglad jämfört med samma vy om två månader.



Men man kan se ljuset i tunneln, iallafall om man som jag varit på Hallongården och stöpt ljus en hel dag. Så vackra ljus och så roligt att stöpa. Ljuskronorna är otroligt vackra.




Japp, då är det bara att vänta tills man får trycka på play igen.


Fast, förresten, amaryllisarna är ju på gång.