Jag känner mig pressad.

Inte nog med att jag känner mig pressad. Jag är rätt torr också. Men för en gångs skull är detta ett riktigt bra epitet, i alla fall om man ingår i ett herbarium. 


Att pressa sommarens fröjder så de bokstavligen blir lövtunna är en konst. Och bara att stava till exkursion är svårt. Att dessutom göra en med den äran är ännu svårare. Jag tror att denna konstform försvann när den 9-åriga grundskolan infördes på 60-talet. För i skolordningen från 1859 var insamlingen av växter ett måste. Att lära sig den vetenskapliga nomenklaturen var viktigt. Och det är något man har mycket glädje av som växtnörd även idag.



En portör är ett måste då man ger sig ut på exkursion. Vackra tingestar. En växtpress är ju också bra att ha.

När växten väl är pressad och torr är det dags för att montera den på lite finare papper.



Tillsammans med växten skall all fakta om den skrivas ner. Helst med sin vackraste handstil! Den här förgätmigejen är insamlad sommaren 1938. Över 75 år och still going strong.



De här eleganta gamla herbariumen hittade jag på en auktion för längesedan, och det är en fröjd att försiktigt bläddra igenom sidorna. Vilken omsorg och möda mellan pärmarna!



Jag köpte en gerbera i kruka bara för att prova om jag kunde behålla hela växten intakt. Det är inte lätt att få till den utan att det blir veck.


Frökapslar och löv är det enklaste att pressa. Dessa valmokapslar behåller verkligen sin skärpa.



Pressade växter kan man använda till mycket. Jag har bland annat gjort en bordsskiva med vackra ormbunksblad, och lagt en glasskiva över växterna som skydd. De har legat där i två år och är fortfarande lika fina. Men, som sagt, det är inte enkelt att pressa växterna snyggt utan veck.



Att torka små, små förgätmigejblommor och sedan studera dem i detalj, lämnar mycket övrigt att önska.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar