Konsten att ha höga förväntningar.

Det är inte fult. Det är inte ens dåligt att ha höga förväntningar. Vad vore en trädgårdsmänniska utan förväntningar? Jo, en ganska vissen typ! Det är ju hoppet som gör att man varje vår strävar med sina frösådder av allehanda slag. En trädgårdsmänniska utan förväntningar är ingen trädgårdsmänniska.


Varför inte unna sig lyxen av dagdrömmeri om en ljuvlig och frisk grönska till sommaren. Drömmar ger energi och lust. Någon sällsam klok man sa något i klass med: Förvänta dig inget så blir du inte heller besviken. Hur kul är det?

Nej! Så kan vi inte ha det. Så, i år har jag snart sått 75 olika sorters frö. För första gången har jag lyckats riktigt bra med perenner. Har inte riktigt vågat förut, trott att det varit så svårt och hållit mig till hyfsat säkra kort. Det var inte så svårt och de var inte farliga.

Nu har jag fått dem att gro. Sådde fröna så fort jag plockat dem i höstas. De var lite svårflirtade; ut och in i kylskåpet. Tänkte ge upp men så kom en, och så kom en till. Nu har alla frön grott och de kommer alla från en enda Leopardblomma Iris domestica.



De här trodde jag inte heller på. (Men hur fel kan det bli?) Nu kommer jag ha mängder av Monbretia  Crocosmia 'Lucifer'. Vanligtvis tar jag in dessa knölar på vintern men nu har jag råd att prova härdigheten.



Ibland kan det gro något alldeles gruvligt. Samlade in lite frön från Bärnstensvippan Talinum paniculatum. Här syns helt klart vådan av att så för tätt. Hur jag skall kunna skola om dessa återstår att se.  




Men jag köper också frö. Något som jag sår är mängder av är persilja. Enkel att så och vilken utväxling det blir. Jag är den sortens människa som kan ha bladpersilja på allt utom brylépudding.



En grönsak som har två olika ansikten är sallad. Köpesallad är ingen grönsak, det är en substans. Egenodlad sallad bär sig smakmässigt själv.



Kvalitetstiden har äntligen kommit tillbaka. Det känns som vintern har gått fort. Att få doppa näsan i en bunke anemoner gör mig lycklig. På bilden är det Balkansippan Anemone blanda.


En vers från dikten Drömmen om Heidi Mari av Svea Johansson:

Med anemoerna släkt, 
tidigt liksom de, blev du väckt.
Liten och vek på min arm
vilar du rosig och varm.
Västan kring åker och äng
spelar på dallrande sträng
durljust en vårsymfoni.
Sången om Heidi Mari

Denna dikt är dedikerad en väldigt speciell person.

4 kommentarer:

  1. vilken fröjd att se hur balkansippan har tagit sig. I Love. jag har massor med fröer som borde få ett bättre öde än i påsar hos mig. tänker att de nog är menade för dig istället.
    Kram Jeanette

    SvaraRadera
  2. Ja, Jeanette balkansippan är ljuvlig. Vilken tur att jag hittade den hos dig. Jag kommer att slå mina lovar runt din butik för att hitta fler skatter.

    SvaraRadera
  3. Bärnstensvippan såg kul ut, var det den du hade ett inlägg om på bloggen? Får söka och se :)

    SvaraRadera
  4. Ja Bärnstensvippan är en ständig följeslagare. Lite annorlunda och anspråkslös men så vackert bladverk och små, små söta blommor.

    SvaraRadera