Med ljuset kommer skönheten.

Nu ligger jag i som en rem. Arbetstidsförkortning är inte aktuellt så här års. Tur att passionen är en starkare kraft än orken just nu. Varje kväll somnar jag ovaggad och vaknar med förväntan i kroppen.


Nya träd har planterats. Tre träd, två blodbokar Fagus sylvatica 'Atropunicea' och en kärrek, Quercus palustirs, har ersatt stormen Svens härjningar. Jag tillämpar gyllene snittets princip. 1:3. Förlorar jag ett träd ersätter jag det med tre.

Som jag har längtat. Men nu är det här, och har fått en stor egen plats. Den Kaukasisk vingnöten Pterocarya fracinifolia är ett riktigt coolt träd. Kräver mycket utrymme som alla storheter gör.


Med Bob gräver jag inte bara hålen för träden. Med hjälp av honom slår jag dessutom lätt ner stolparna som får stötta dem de första åren. Sven och Gudrun kan glömma att komma hit och mucka.

Först hade jag för lite öländsk kalksten, sen blev det för mycket. Problemet löste sig med en nivåskillnad i Lunden. Ibland ger materialen man jobbar med lösningar på problemen. Nu är det bara fyra stenar kvar!



Det ser fortfarande lite mörkt ut i vissa delar i Lunden. Men Kejsarkronorna som jag flyttade hit förra våren, kommer igen. Bladverket är enastående. Och det bästa av allt: Sorkar hatar dem.



Här kommer en till som sorkarna inte gillar.


Min ständige följeslagare i trädgården. Assasin är en riktigt vacker Maine Coon.

Kanske inte lika vacker, men minst lika rolig att träffa på i trädgården, är de här typerna. Jag blir varm ända in i hjärteroten när jag ser dem sitta vid dammen. Nu väntar jag bara på att få höra deras sång.



Många växter spritter av glädje nu när värmen är på väg. Men jag måste ju säga att påskliljan behöver rycka upp sig. Det är påsk om två veckor och då vill jag bara se glada miner.




Men när man går och kikar på julrosorna möts man av glada miner. Hur snygg får man vara?



Med ljuset kommer skönheten. Svårare än så är det inte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar