Tålamod är en dygd.

Tålamod är en dygd man bör ha en extra dos av som trädgårdsmänniska. Flit är också väldigt bra så här års. För det är ju lite som med ketchupeffekten. Först inget att göra i trädgården, sen händer allt på en gång. Det skrivs listor. Sedan skrivs listor på listorna. Sedan går jag ut för att jobba och glömmer listorna. Måttfullhet? Nja, inte direkt.


Varje vår när jag ser persikoträden blomma känner jag en sådan ödmjukhet. Att se denna prakt lysa i träden är himmelskt. Att de vågar!




De botaniska tulpanerna är lite spakare. Större delen av veckan har de hållit hårt om sina kronblad. Det är bara vid enstaka solglimtar som de visar hela härligheten. Vilken sort det är har jag ingen aning om. Vet bara att de kommer från Göteborgs Botaniska Trädgård, och att de var några av de första lökarna jag planterade i trädgården.



Stor vårstjärna, Chionodoxa luciliae är en enkel och tacksam liten lök. Det är inte för inte den kallas glory-of-the-snow.


Jag har mest den vita som heter 'Alba',  men dessa 'Violet Beauty' är minst lika fina.


Sedan har jag dessa gamla trotjänare. Jag behandlar pärlhyacinterna lite illa. Men varje vår dyker de upp på de mest oväntade ställen. Tar man sig bara tid att titta på dem ordentligt, så är de väldigt, väldigt vackra. De är verkligen generösa med sin växtkraft.



Jag har även planterat lite mer poppiga varianter av pärlhyacinter, men de är inte riktigt salongsfäiga ännu.

Då återstår bara två av dygderna. Medmänskligheten får sträcka sig till att jag inte sneglar avundsjukt på grannens rariteter i trädgården, utan försöker byta mig till dem efter bästa förmåga.

Kyskhet kan vi ju bara glömma så här års. Jag vill ha mycket mer blommor och bin.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar