Du som aldrig gått ut ur ditt trädgårdsland.

Nu är nästan alla växter härdade för livet ute i trädgården. De står och stampar i sina krukor och väntar på att riktigt få rocka loss i rabatterna. Växthusen börjar tömmas och spindlarnas gömslen avslöjas abrupt.


Vid sådana här tillfällen önskar jag mig ett gäng ogräsrenserskor. När jag börjar plantera ser jag naturligtvis en massa ogräs som måste bort. Så det slutar med att jag ligger på alla fyra och rensar, och inga plantor kommer i jorden. Det är det svåraste med att ha trädgård. Att kunna blunda för lite ogräs. Jag måste försöka betrakta ogräs på samma sätt som jag ser dammråttorna inomhus. De finns där som en naturlig del av livet. Och under trädgårdssäsongen är livet inomhus väldigt naturligt.

Naturligt och utan något större pjosk har mycket börjat blomma. De gamla bondpionerna kommer igen år efter år. De klarar striden mot ogräs utan problem. Är nog få växter som har en sådan kraft när de väl är etablerade. Finns mängder av pioner som står kvar vid gamla hemman där t o m murstock och allt annat försvunnit.

Lite mer kinkiga, men så vackra, är trädpionerna. Jag satte några olika sorter för några år sedan och nu kommer belöningen. Hur ljuvliga som helst.



Pigg och rask är den lilla Clematis Montana 'Fragrant Spring', som klättrat ända upp i toppen på Korstörnet Gledisia triacanthos 'Sunburst'. Den bryr sig nog inte om att jag säger till att den skall komma ner därifrån.



Ibland blir det lyckosamma kombinationer. Jag är väldigt förtjust när backtimjan, gräslök och allium blommar tillsammans. Vintern har varit snäll mot backtimjan, som annars kan ta lite stryk då.



Nu, och inte sen, blommar vårt älskade Karnaäppelträd. Det är helt fantastiskt.



Det är fler som gillar detta träd. Assasin hänger mer än gärna här.



Om man av en händelse står kvar inne i rabatten, skall man böja sig ner och titta lite närmare på den här galna blomman. Tolvgudablomman, Dodecatheon media, är speciell och jag gillar den skarpt.



Utsätter man sina taklökar för tillräckligt lång torka blommar de snabbare än annars. Den här lilla stackaren hittade jag i en kruka som stått i växthuset hela vintern. Den är bedårande i sin blomning, som en liten prinsesskrona.



Något som inte liknar en prinsesskrona är denna valmoknopp. Vad den liknar lämnar jag till betraktarens egen fantasi.



Som säkert många känner till, har jag hämtat min rubrik från en dikt av Edit Södergran.

Du som aldrig gått ut ur ditt trädgårdsland,
har du nånsin i längtan vid gallret stått
och sett hur på drömmande stigar
kvällen förtonat i blått?


Nu kan vi bara drömma om tulpanerna inför nästa vår. Men det är långt dit. Väldigt långt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar