Never ending story.

Tar det aldrig slut? Kan det hända något nytt varje säsong? Ibland förfäktas jag av tanken att jag inte skall ha något att berätta om. Att nästa säsong bara blir en upprepning. 


Men så slår det mig att det finns massor av människor som tittar på fotbollsmatcher där det, låt säga, blir 2-2. Men det innebär ju inte att resan dit varit likadan som den förra 2-2 matchen de såg. För mig fungerar nog relationen till trädgården på samma sätt. Det är spelet innan slutsignal som är tjusningen.

På hösten, när jag planterar lökarna, är det lätt att dribbla bort sig själv i lökpåsarna. De ser ju nästan likadana ut. Men när de kommer upp har all likhet försvunnit, och karaktärsdragen slår ut i full blom. Nu gäller det att dokumentera vad jag skall fylla på med till hösten, och var.


En och en och på djupet är de vackra. Men en hel drös av Muscari 'Ocean Magic' är stort.



Den här blomman kommer jag att plantera många fler av nästa säsong. Jag tvingar alla som kommer hem till oss att titta på den. Grå klocklilja, Fritillaria Uva Vulpis, är magisk. Den har samma 'hud' som plommon och blommar väldigt länge. Jag har planterat den i vandrande skugga och med mycket grus om fötterna.



Det är ju ett tag till rosorna blommar på den Östra slänten, men jag har gigantiska tulpaner som växer här. Jag har blandat hej vilt av några av de vackraste jag känner till. Många är upp till 50 cm höga och har riktigt grova stjälkar.



Tulpaner fixar det där med att blanda och ge. Det behöver inte vara färgharmonierat för att det skall vara vackert.


Tittar man på Västra slänten blir man bara glad, och lika glad är silverpäronet, Pyrus salicifolia som blommar frikostigt.


Okey då! Lite har jag anammat från 'de storas' kompositioner. I den Södra slänten, som mestadels är i skugga finns  röd sockblomma, Epimedium Rubrum, och den vita tulpanen Purissima. Det är stilrent och vackert och det är tulpaner som stadigt kommer tillbaka varje år.



Många av träden i trädgården har redan blommat över. Framförallt de lite mer exotiska, de rejäla svenska träden har mer förstånd än att blomma så här tidigt. Mandelträdet har dock bidat sin tid, men nu är det översköljt av blommor. Det brukar ge bra med mandel och det verkar det nog bli i år med.


De är dock trixiga att knäcka, dessa mandlar. Jag måste komma på något listigt sätt att göra det på.


Men jag får ju inte glömma Fru Mollberg, den vackra statyn som jag hittade på en auktion förra året. Äntligen har hon funnit sin rätta plats. Min snälla man grävde rabatten och satte fast fundamentet snabbt som ögat. Nu skall jag plantera lite växter som harmonierar med glanskörsbären. Arbetsnamnet på rabatten är Mollbergs rabatt.


Jag skulle kunna överösa bloggen med bilder denna veckan. Det är så mycket i trädgården som blommar nu. Och måttfullhet är ju inte min grej. Jag kommer att lägga ut lite mer bilder på min Facebooksida.

1 kommentar:

  1. Gillar verkligen liknelsen med en fotbollsmatch. Då förstår till och med jag. Själv kämpar jag med balansen i min uppställning i trädgården. Lite väl defensiv än så länge:-)

    SvaraRadera