Nu binds månen fast i trädgården.

Det var bättre förr. Ja, i alla fall när det gäller kräftfiske. Vi laddade flera dagar innan den magiska premiären. Fisket pågick i mörker, och det var en distinkt doft av sumpgaser, blandat med rök från brasan vid ån. Det var då. Men månen var och är den samma. Stor och tung vilar den över trädgården. Lika full som en och annan stackare blir när det vankas kräftskiva. 


Brandgul, apelsinfärgad, gulröd, rödgul, orange. okra, ja listan kan göras oändlig med namn som beskriver färgen som är just augustis blomsterfärg.

I år har jag dom. Förra året fick jag fel lökar vid leverans, och detta uppdagades först vid blomningen. De eldiga  Monbretia 'McKenzie'. Jag gräver upp knölarna och förvarar dem svalt och mörkt, men i början på mars åker de ner i jord igen och får stå och gona sig i växthuset tills det är dags för friland.



Ännu mer intensiv i sin lyskraft är Monbretian 'Lucifer'. Crocosmia x crocosmiliflora har säkert ett 30-tal namnsorter. Just nu har jag bara två sorter, så jag har lång väg kvar tills samlingen är komplett.



Vissa växter måste man ha antingen man vill eller inte. Speciellt de där man minns från sin barndom. Min farfar hade en liten täppa och allt sköttes som det skulle, men utan åthävor. Jag tror aldrig att vi pratade om dem, de bara fanns där. Och bilderna sitter kvar.



Japanska lyktor eller stort judekörs, Physalis alkekengi L. stod torkade hela vintern inne i finrummet. Ett rum som man ibland försiktigt fick smyga sig in i och ta ett par hårda karameller i glasskålen. Dessa torkade blommor var så lockande att klämma på. Man ville ju så förjotat gärna veta vad som fanns inni.



Tigerliljor, Lilium lanvifolium var. splendens, inga märkvärdigheter i växtvärlden, men ändå bär de med sig magin från min farfar Alrik.


Få blommor väcker så många känslor som tagetes, även hos de som inte bryr sig ett skvatt om blommor. Jag tycker de är makalösa i sin växtkraft och lyster.



Ett möte mellan två kontinenter; Mexico och Sydafrika. Tagetes och Fackellilja, Kniphofia uvaria. Rankingen hos odlare är nog rätt klar. Men det är ju bara att kolla på bilden. Vilka ser piggast ut?



Kanske ses den med avsmak för den är så lättodlad. I så fall borde vi skämmas. Den är vacker och finns i så många variationer. Jag brukar fylla en glasbehållare med dillkronor och tagetes. En kick att stoppa ner näsan i,  och en kick för ögonen.




Jag odlar tagetes tillsammans med mina tomater och rosor. Jag har, ta i trä, aldrig haft några vita flygare, eller någon annan ohyra heller för den delen, i mina växthus. Jag står fast i tron att tagetes gör nytta. I samverkan med rosor skall den bland annat motverka rostrött jord.

Det sägs att tagetes drar till sig sniglar. Och för min del är det väldigt bra. Jag har nästan inga mördarsniglar i trädgården. De få rackarna jag fångat har jag hittat på samma ställe. Om jag inte ser själva snigeln så ser jag på tagetesen om de är i farten. Tagetes fungerar lite som offermetall. Man betar med något som fienden inte kan motstå, och sedan slår man till där. Precis som med kräftfiske. 


Nu när det är augusti månad och månen binds fast i trädgården finns det även andra faror. När det gäller angrepp från varulvar står sig tagetesen slätt. Tyngre artelleri krävs. Så på förekommen anledning har jag varit på vitlökskurs hos Åke Truedsson i Vellinge, en man som nog är en av de mest kunniga vad det gäller vitlök. Jag lärde mig mycket matnyttigt, och fick med mig bra utsäde. Så nästa år kommer jag att kunna hålla mycket oknytt borta. Det blev sorterna 'Sibirien Red' och 'Northen White'.



Och på tal om vitlök. Så här skall en av den franske kungens Henrik IV:s älskarinnor ha uttryckt sig apropå hans fäbless för denna ljuvliga lök:

'Åhh, Sir, vilken tur att ni är kung! Annars hade ingen stått ut med er. Ni stinker som ett as.' 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar