Stora små blommor.

Jag har väldigt svårt att sitta overksam, och det uppstår oundvikligen klåda under fotsulorna om jag är stilla mer än 5 minuter. Men även skållade råttor behöver stanna upp ibland. Det är då jag ser jag dem. De stora små blommorna som man annars så lätt susar förbi.



Det finns inte på kartan att jag kommer ihåg att detta är  Cynoglossum amabile, däremot att det är Kinesisk Förgätmigej 'Mystic Pink', minns jag. Jag sådde den i våras, den började blomma i juli och håller på än. Det är trevligt med en förgätmigej som kommer lite senare på säsongen.


En av mina käpphästar, om nu en blomma kan vara det, som jag är så himla glad åt är Bärnstensvippa, Talinum paniculatum. De sista åren har jag varit självförsörjande med frö. Den är enkel att så och den är tålamodig och mild.


Bärnstensvippan är vacker hela säsongen. Men när den får sina resliga stänglar med de små röda bären är den på topp. Att plocka av några till snitt förhöjer nästan alla buketter.


Blomman är så pytteliten så man behöver nästan förstoringsglas för att se dess skönhet.


Helt plötsligt ser jag dom! Alla dessa plättar i luften. På flera ställen har jag sett hur deras små blad används för att täcka bar jord på krukade små träd. De kan också användas till att göra små slingriga konstverk.


Plättar i luften kan övervintra på friland, om man täcker den. Men jag låter den följa med mina medelshavsväxter in i ladugården. Den kommer ju ända från New Zeeland.


Så liten och så skir. Höstsnöklockan,  Leucojum autumnale 'September Snow', blommar för andra året. Den skall enligt utsago inte klara många minusgrader, men den milda vintern, och att jag planterade lökarna mellan stora stenar, har nog gjort att den klarade sig. Kanske är det sista gången jag ser dem.


Att fotografera dessa små klockor är nästintill omöjligt. Deras stjälkar är så skira och de darrar konstant. Hela klockan mäter på sin höjd 10 mm. Den kommer ursprungligen från Iberiska halvön.


Krypkotula, Leptinella squalida, är inte heller stor. Den växer mellan de öländska kalkstenarna i Lunden. Den tål att trampas på, men jag försöker ändå pricka stenarna när jag går där. De är lite småkinkiga i starten. Men dessa har jag fått av en vän så de är redan acklimatiserade till den skånska slätten. Tack, Catarina!



Små men naggande goda är dessa gyllenbär. Physalis grisea ger mängder av frukt. De är så otroligt goda. Smakar lite som hasselnötter i vispgrädde. (Hur lät det?) Nåväl, i vart fall är de enkla att få ut stor skörd av. De talar tydligt om när de är törstiga, repar sig snabbt och blommar vidare. När bären är mogna faller de av, eller så plockar man dem och låter dem ligga och mogna i sin alldeles förträffliga förpackning. 

  


Så mina vänner, missa inte de minsta. Det gäller bara att böja sig ner och låta nervcellerna i bakre delarna av parietallobens bark signalera till det frontala blickriktningscentrumet: Det här gillar jag!  




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar