Bland skugghus och stenkar.

Arts&Crafts-rörelsens uttryck känner jag mig verkligen hemma med, och William Morris är mycket mer än bara tapeter. Det var ett tag sedan jag var i England och strövade i dessa vackra trädgårdar. Vissa saker har bitit sig fast mer än andra. 


William Morris var en av de ledande inom Arts&Crafts-rörelsen i England under senare delen av 1800-talet. Saxat ur Wikipedia: Man hade en helhetsvision av den visuella miljön, där både bruksföremål, byggnader, omgivning och dekorationer skulle ges en genuin estetisk prägel.

Jag tycker egentligen inte om att sätta in saker i bestämda fack. Det blir roligare om man har lite mer flytande gränser. De enda fack som är riktigt trevliga är dessa underbara komposter. Visst känner man för att ta sats och köra upp med skottkärran här, och tippa av trädgårdens guld.





Den här konstruktionen av kompost tycker jag är genialisk. Funktionell och väldigt vacker att se på. Billig att konstruera och rätt kul att bygga. Tror man kan få vilken unge som helst att tycka det är kul med kompost om man får bygga ett tändstickshus, modell större.


Bilden är lite suddig… Kanske hade jag tagit en pint till lunchen.

Så om jag nu åker till brädgården och köper läkt ska jag nog köpa några hundra löpmeter till. Det här huset var något alldeles extra.



Skugghus är magiska när solen gassar. Här skulle mina gunnera och treblad få bo.



Det enkla är ofta det sköna. Det jag verkligen gillar med A&C är den till synes nonchalanta stilen, men med mycket respekt för det gröna och levande.


Funktion skapar elegans. Alla bearbetade ytor lockar till att ta på och att användas. Det är magi.



Tryckimpregnerat virke i alla ära, eller inte. För mig finns det inget som slår denna pergola. Visst, den håller troligen inte lika länge, men tjusningen ligger även i att lappa och laga.


Naturen är nog den bästa formgivaren när allt kommer omkring.



Man ser ofta otroliga konstverk av dessa vackra naturslipade stenar. Sällan har man några större mängder att tillgå. Men en liten ruta kan man ju kosta på sig.


En äng, är en äng, är en äng som lockar. Visst vill man gå ut genom grinden och se var man hamnar? Så enkelt. Lite samma känsla som när man gjorde upptrampade stigar i snön. Gud nåde den som trampade utanför.



Överallt i trädgårdarna stod dessa stenkar. Att få hem riktiga huggna kar till trädgården är nog inte helt enkelt. Men det är inte så svårt att göra liknande. Jag har använt ett material som kallas hypertyfa. (Man rör ihop betong med torv.) 



Nä, jag kan inte hålla mig! En blomma måste få komma med. Vilken lycka att få se ett gigantiskt tulpanträd i full blom. Undrar hur många år det kommer att dröja innan min Liriodendron tulipifera blommar?


Inget passar väl bättre än att avsluta med ett citat av William Morris.

The true secret of happiness lies in taking a genuine interest in all the details of daily life.  

Eller som min man så klokt påpekar: Gud bor i detaljerna.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar