Nu är det slut.

Det har varit en väldigt lång sommar. Men nu är hösten här, åtminstone enligt SMHI. Tror att alla behöver vila nu och ladda för nästa säsong. Nya planer skall smidas och förra säsongens misslyckande skall läggas till handlingarna. Att bokstavligen få gräva ner sina mindre lyckade projekt är tilltalande. 


Men frost har vi ännu inte haft här på Karnagården. Törnrosas kjortel, Rhodochiton atrosanguineus blommar vidare. Den skall gå att övervintra, men jag brukar nöja mig med att bara ta frön och börja på en ny kula varje vår.


Jag blir så glad när jag hittar de fina frökapslarna. Vissa plantor ger massor av frö och vissa inget alls. 


Det är lite svåra frön att handskas med, de häktar gärna tag i varandra. Men jobbar man mot ett vitt ark är det lättare att sortera ut dem.


Riktigt enkla frö att skörda har Ricin, Ricinus communis. Här gäller det att vara nogrann med handhygienen när man handskats med dem, eftersom de är svårt giftiga.



Platanen, Platanus, är ju främst känd för sin fantastiska bark. Men den har ett minst lika häftigt lövverk. Den har verkligen anammat combattemat och påminner lite om Norman Schwarzkopf.



Något mildare i sitt uttryck är min lilla skyddsling Mispel, Mespilus germanica. Den har växt på bra under sommaren och trivs uppenbarligen i sin nya rabatt.




Nu har jag sått dem så som Åke Truedsson, alias Mr Vitlök, förordar. Vedaskan kom väl till pass här. Utsädet kom från också från honom.


Nätet på vitlöksbädden har jag inte lagt på för att jag är rädd att vitlöken skall smita, utan för att unge Herr Katt inte skall gräva upp dem innan de fått fäste.



I den inre Allén får alla löv ligga kvar. Tidig vår kommer en matta av vårlök, Gagea lutea och vintergäck, Erabthis hyemalis att blomma ikapp. Fast tävla med vintergäck är tufft för den lilla skira vårlöken. 


Ambralöv, Liguidambar orientalis.


Jag var och lyssnade på poeten Bruno K Öijer i Malmö för några veckor sedan. Och det var fantastiskt.

Ur samlingen Giljotin har jag valt ett stycke av en dikt som jag känner mycket för så här års.

Lät Dom Ligga

vänner, jag steg in
i en generation döda höstlöv
som kört loppet
och klistrats fast i Amsterdam Avenue
jag var kär i gula, falna löv
ingen ska lägga sig i varför
Jag var kär i röda, fallna löv
ingen ska lägga sig i varför
det är möjligt dom återvänder till oss
som pulveriserad ögonskugga
i en flygvärdinnas handväska
Det är möjligt dom återvänder till oss
som tyst vattenfärg under barnets skor
men allt det där spelar ingen roll
när du stiger in i en generation döda höstlöv





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar