Jag sover med ena ögat öppet.

Nu är det officiellt. Våren är slut här i Skåne och då måste det vara sommar. Men jag litar inte riktigt på det. Vaksamt följer jag väderrapporterna. Jag vill ju inte att flera månaders odlande i växthuset ska gå om intet.  


I påskas började jag skola ut de små liven. Den skuggiga allén ger ett bra skydd för både sol och vind. Om det drar ihop sig till frost kan jag ganska enkelt dra en fiberduk över dem. Här får plantorna stå minst en vecka innan de möter den hårda verkligheten.


Det gör inte något att dessa små glyttar inte fått komma ut i rabatterna och krukorna ännu. Det finns så många av vårens blommor som lyser i trädgården och allt har inte slagit ut.


Lunden håller på att få riktigt bra fason. Den sista stora rabatten är gjord. Det var ett styvt jobb att gräva den. Tung lerjord som förbättrats med massor av barkmull. Jag grävde inte själv, utan min äkta hälft gjorde det med glatt mod och bröt av några grepar på vägen.


Huvudrollerna i rabatten spelas av höstsilverax 'Brunette' Actaea simplex tillsammans med tolvgudblomma, Dodecatheon media. Olika nävor har också kommit på plats och en del hosta/funkia. Det skall till lite mer växter. Men… Rom byggdes inte på en dag.


Det mesta jag planterade i Lunden förra året växer på bra. Det kommer fortfarande upp mycket ogräs eftersom jag inte bytt ut jorden, utan bara grävt om och lagt till mullämnen. Nu gäller det att låta de kultiverade växterna få styrka att klå otygen.


Vivorna trivs bra här. För att vara inne på sitt andra år är dessa vita bollvivor, Primula denticulata väldigt blomvilliga.


En av mina favoritkombinationer på våren är dessa glödande tulpaner. Man blir bara glad när man ser dem.



Jag har en lite undanskymd rabatt som är lökarnas kyrkogård. Där hamnar lökar som stått i krukor osv. Jag förmår aldrig kasta friskt växtmaterial så då det hamnar här. Det roligaste med denna rabatt att det kan uppstå kombinationer som jag aldrig tänkt på.


Det tar en stund innan man ser att det är gula tulpaner som smugit sig in bland påskliljorna. Det här skall jag använda mig av ännu mer nästa säsong.


Ja, så var det dags för lite reality check. Man kan ju lätt tro att allt här i trädgården bara är blommigt och vackert. Men bakom kulisserna kan det ibland vara riktigt rörigt.


Det är lite hektiskt nu. Men det kommer att bli bra. Med lust och glädje kommer man långt. Ja, man kan faktiskt komma ända till Mellanköpinge.


Tålamod är en dygd.

Tålamod är en dygd man bör ha en extra dos av som trädgårdsmänniska. Flit är också väldigt bra så här års. För det är ju lite som med ketchupeffekten. Först inget att göra i trädgården, sen händer allt på en gång. Det skrivs listor. Sedan skrivs listor på listorna. Sedan går jag ut för att jobba och glömmer listorna. Måttfullhet? Nja, inte direkt.


Varje vår när jag ser persikoträden blomma känner jag en sådan ödmjukhet. Att se denna prakt lysa i träden är himmelskt. Att de vågar!




De botaniska tulpanerna är lite spakare. Större delen av veckan har de hållit hårt om sina kronblad. Det är bara vid enstaka solglimtar som de visar hela härligheten. Vilken sort det är har jag ingen aning om. Vet bara att de kommer från Göteborgs Botaniska Trädgård, och att de var några av de första lökarna jag planterade i trädgården.



Stor vårstjärna, Chionodoxa luciliae är en enkel och tacksam liten lök. Det är inte för inte den kallas glory-of-the-snow.


Jag har mest den vita som heter 'Alba',  men dessa 'Violet Beauty' är minst lika fina.


Sedan har jag dessa gamla trotjänare. Jag behandlar pärlhyacinterna lite illa. Men varje vår dyker de upp på de mest oväntade ställen. Tar man sig bara tid att titta på dem ordentligt, så är de väldigt, väldigt vackra. De är verkligen generösa med sin växtkraft.



Jag har även planterat lite mer poppiga varianter av pärlhyacinter, men de är inte riktigt salongsfäiga ännu.

Då återstår bara två av dygderna. Medmänskligheten får sträcka sig till att jag inte sneglar avundsjukt på grannens rariteter i trädgården, utan försöker byta mig till dem efter bästa förmåga.

Kyskhet kan vi ju bara glömma så här års. Jag vill ha mycket mer blommor och bin.



Driven till vansinne.

Vad har jag gjort? Det var inte meningen att det skulle bli så mycket. Jag sår alltid lite extra ifall det inte gror. Men det gjorde det. Nu står jag med de små liven och skolar om. 


Att små tunna påsar kan svälla och ge så mycket. Varje vår är det samma visa. Fast i år har jag nog slagit rekord. I min enfald tänkte jag att om jag har två växthus, kanske jag kan få plats för en liten kaffehörna. Men snart är det så trångt så inte ens katten får plats. Jag har bommat igen kattluckan till växthuset för att Assasin (katten) inte ska klampa omkring i grönskan. Man kan tro att katter inte kan klampa, men det kan han.

Den stora vaxklockan Kirengeshoma palmata 'Kiwi blue' har en väldig växtkraft. Det är en enkel växt som inte har stora begär.



Tomatplantorna tuffar på. I år blir det bara körsbärstomater: 'Chocolate cherry', 'Moneymaker' och 'Heartbreaker'.  Jag har en förkärlek för små tomater, och det har barnen också.



För första året har jag sått rosa indiankrasse. Tropaeolum Majus 'Cherry'. Lång ifrån alla frön grodde, men tillräckligt många gjorde det för att jag skall kunna njuta av dem.



Men det var fröer som inte grodde alls. Grenkulla 'Criss-Cross' kom det inte upp något av. Märkligt. Den har jag sått i flera år och aldrig haft problem med. Men det är väl det som är tjusningen med att så och odla. Man vet aldrig riktigt vad som kommer att hända.


Paradisblomstern har bråttom. Detta är en höjdare att ha i trädgården. Den är rätt enkel att ta sticklingar från, och den blommar konstant. Cleome 'Senorita Rosalita' är en sterilplanta, så den strävar inte efter fröbildning, utan den blommar bara på.



Och det är fler blommor som får kickar av att komma ut i växthuset. Den här ljuvliga pelargonen har de mest magiska små blommor. Har jag inte glasögonen på mig ser jag dem knappt.



Lavendeln är ju inte direkt färgglad så här års. Men jag har planterat blå hyacinter bland lavendeln, så nu finns det det färg tillsammans med den ljuvligaste doft. Ett riktigt potpurri.



En annan källa till doft är Chockladblomman Cosmos Chocamocha. Jag sätter ut den på friland i stora sjok, och den blommar ända tills frosten kommer. Chockladblomman är väldigt tacksam att ta som snitt och den är tjusig tillsammans med dahlior.




Sist, men inte minst, en vers från Olle Ljungströms 'Solens strålar'.

Solens strålar värmer upp jorden
Väcker dom som sover till liv
Vaknar utan en enda elak tanke
Och vill bara väl