Blommor är vackrast där de växer.

När man ger sig in i denna djungel, som trädgård kan vara, är det inte så lätt att navigera. Man vill ju så gärna finna den där röda tråden. Och när man funnit den skall man vara förvissad om att det är rätt röd tråd man fått tag på. Inte den nyans av rött som är inne just nu. Man byter inte trädgårdsskepnad lika lätt som man byter vidden på byxorna.


Minns inte hur jag stötte ihop med honom, men jag blev förälskad i hans sätt att arbeta med växter. Köpte de flesta böcker där hans arbeten presenteras. Läste och njöt.

Piet Oudolf är en av de ledande då det gäller trädgårdsdesign. Han målar trädgårdar med stora vidlyftiga drag. Som vanligt kan man inte omsätta alla idéer i sin egen trädgård. Men det går alltid att plocka "bits and pieces".


Med hjälp av den här boken kunde jag ganska enkelt rita upp mina två prärierabatter eller stäpper som leder ner till dammen. 





Rabatterna bygger ursprungligen på två olika färgtoner. En del plantor som jag tänkt mig gick inte att få tag på, en del plantor ville inte växa här. Men helheten är ändå vild och vacker.


En lite undanskymd växt som jag tycker borde finnas mer i trädgårdar är Lejonsvans, Phlomis tuberosa 'Amazone'. Frisk och stark blomma.



Phlox paniculata 'Rosa Pastell' är också tacksam i dessa prärierrabatter.



I bakkanten av rabatten växer ett japanskt gräs, men även Kransveronika, Veronicastrum virginicum 'Fasination'. Den ger höjd och seglar över topparna på de andra växterna.



De ingick inte i planen, men passar ganska bra ändå. Höstanemon Anemon hupehensis. Det här är ett av mina säkraste kort. Seg som attan.







Det går ju inte att låta bli att sätta in ett stort stråk av Echinacea prupurea. Här är det sorten 'Rubenstern' som fått sprida ut sig. 


Den motsatta prärien går i skarpare toner. Den här rabatten får mer sol så det behövs lite mer tryck i färgerna.


Färgtonen är densamma hos alla blommorna men formerna sticker åt alla håll. Varje vår sätter jag ner ett gäng med jätteverbena, Verbena bonariensis,  för att få ytterligare höjd på rabatten.  




Fackelblomster Lythrum salicaria 'Blush' och Temyntan eller bergamot  Monarda 'Mohawk' passar så otroligt väl ihop.


Det finns ju många olika färger på flox. På denna sidan valde jag Phlox paniculata 'Lavendelwolke'.



Jag tror inte det är många av våra pollinerande insekter som missar dessa rabatter. Och det finns nog inte på kartan att de skulle missa Fjärilsbusken, Buddleja daviddi 'Harlequin'.



Det är väldigt, väldigt varmt nu. Och man svalkar gärna strupen i skymningen, Som sann trädgårdsmänniska så finns det bara en lämplig drink att glida omkring med trädgården.


 Så gott folk, ta hand om er i värmen. Själv går jag mest omkring och pustar.


Jag gör slut nu!

Nu får det vara nog. Jag har gjort så gott jag kan. Men enda tacken jag får är att du försöker slita av mig mina kläder. Vi var inte ämnade för varandra. Tror att vi blir lyckligare på var sitt håll. Detta ständiga missnöje. Det regnar, det är för torrt, alltid är det något som är fel. 


Så nu är det slut på att ha rosor som blir fula med sin svartfläcksjuka, växer dåligt. tar stor plats i rabatterna utan att ge något nämnvärt tillbaka.  Jag har lagt åtskilliga hundralappar på växtvårdsprodukter. Ny fin jord osv, men det blir ändå inte som jag tänkt mig.

Jag hade en romantisk tanke att kunna gå ut i trädgården och plocka ett fång med rosor. Eller gå omkring och vara snygg och deadheada dem. Så där som man ser engelska damer gå omkring i sina trädgårdar med en korg på armen. Men så blev det icke. Jag fastnar ständigt med mina kläder, eller så fastnar jag med håret. Och att ta sig ur en rosbuske med dreadlooks är något av det svåraste jag gjort. Alternativet hade varit att jobba med rosor iklädd skinnställ och hjälm. Men hade jag inte blivit skogstokig då, hade jag aldrig blivit det.


Stamwell Perpetual är en elak ros. Jag vet ingen annan ros som jag bokstavligen suttit fast i.  Den är ganska frisk men, som sagt, ond.


Stamwell perpetual klassas som buskros  men kan användas som klätterros. Hade jag tänkt på det när jag planterade den hade jag kanske sluppit att gå i clinch med den.


Till hösten skall jag gräva bort alla surpuppor och plantera de få som jag vet fungerar för mig. New Dawn får visserligen lite svartfläcksjuka, men blommar ändå rikligt.


New Dawn är nog en av de vanligaste klätterrosorna.


St Swithun som växer i kvarterna skall jag också behålla. Den går att hålla snygg, troligen tack vare att den växer i upphöjda bäddar och har bra växtstöd kring sig.


St. Swithun är en klättrande David Austin ros.

Men den friskaste hos mig är utan tvekan Aspirin Rose, en klasblommig rabattros.



Kanske minskar min ilska något när jag kylt ner mig, och jag vet att jag inom kort kommer att åka till en plantskola och köpa 'Paul's Himalyan Musk'. Såg den på Hidecote i England och den verkar vara av segt virke. Den skall få klättra upp i ett gammalt äppelträd som gjort sitt.


De blommar bara en gång men den sägs trivas här nere i Skåne, och jag vill hellre ha en lättskött ros som ger allt vid ett tillfälle än en sort som håller på att sjåpa sig, som så många gör.

Dagens slutkläm får nu min man stå för.
När han var liten sa han följande till sin mamma:

Mamma! Jag tycker inte om de där tulpanerna som sticks.

Sömnlös på Karnagården.

Det är svårt att sova när hela huset känns som en sämre uppvärmd pizzaugn. Att hitta någon svalka och ro på natten är svårt i denna värme. Men om jag nu varit sömnlös, så har jag inte varit drömlös. Nya planer har smitts. 


Vi har tre gräsmattor kvar i trädgården. Så som min man så nogsamt påpekat krymper de allt mer. Och nu skall jag ta bort en av dem helt. Egentligen har det aldrig varit någon gräsmatta att tala om, men den har ändå krävt ett visst mått av frisering. Plinius d.y. som levde för så där 2000 år sedan, är den som sägs vara gräsmattans upphovsman. Skulle tro att vår gräsmatta är från den tiden också.


Gräsmattan är misskött och svår att klippa. Den kom i kläm mellan två andra verkställda drömmar. Dammen med prärierabatterna och de upphöjda växtbäddarna på Grönsakstorget. Men nu är det dags att göra något här.

Så det har varit mycket glirpande på sänglampan om nätterna. Tänka, tända, rita, släcka och tänka, tända, rita, ja och så där har det fortsatt. Snart är jag mogen att presentera förslaget för min älskade man, som kommer att bli knäsvag över mina visioner. Kanske skall jag överrumpla honom med en Power-point presentation på så där två timmar. Efter den går han med på allt.


Men så slog det mig just! I England har de väldigt vackra gräsmattor som krocketplaner. En fullskalig krocketplan skall vara ca 32x25 meter.  Detta innebär, om vi skall ha en krocketplan, att vi måste anlägga en gräsmatta någon annanstans. Plus att vi nog får anlita en greenkeeper. Dream on!



Men krocketklubbor har vi iallafall. Dessa stod i kistekammaren och är troligen tillverkade av Lars Nilsson, som anlade den ursprungliga trädgården för 100 år sedan.




En av de vackraste kompositioner jag vet. Jag har börjat göra en liten rabatt med ett 30-tal plantor. Klarar sig grästet bra kommande vinter blir det större planteringar med det nästa år.



Stipa tenacissima eller, som det även kallas, esparto grass är det gräs som används till att tillverka espadrillos. Så nu är det slut med att sitta och tälja träskor i vinter, istället blir det flätning av dessa mjuka sommarskor.

Namnsorten på grästet är 'Ponytails', och Rudbeckian heter Echinacea purpurea 'PowWow Wild Berry'.




Lupinen Lupinus polyphyllus 'Gallery Rose Shades' står så vackert mot strutbräcken Matteccia struhiopteris. Den här planteringen är också ny, så jag får nog vänta några år innan det blir så där mäktigt som jag vill ha det.



Det är nog inte många platser som är fyllda med så mycket drömmar som just trädgårdar. En trädgård utan drömmar blir just ingenting. Detta får mig osökt att citera Walt Disney:

All your dreams can come true if you have the courage to pursue them.

Låt den rätte komma in.

Visst är det underbart att möta människor som har samma intresse, och kanske till och med passion. Att prata om stort och smått med trädgård som den gemensamma nämnaren. Öppen trädgård är en av de roligaste dagarna på hela året, något att bära med sig det när det känns lite tungt i trädgården.


Jag fick t o m en växt av en av mina besökare. Maja var här förra året, och såg att jag saknade denna vackra växt. Det är omtanke.


Att ha den växt som gett upphov till ett av de mest kända ornamentala elementen inom konsthistorian känns riktigt inspirerande. Mjukakantus, Acanthus mollis, är historia. För en gångs skull kan det med fog sägas: Redan de gamla grekerna... Visste väl att jag skulle få någon nytta av att läsa konstvetenskap. På svenska kallas den även björnklo och det är ju dramatiskt också. Och ja, jag vet att den kan bli invasiv.


Många frågar vad olika växter heter och hur jag sköter dem. Men jag fick också en del frågor om hur jag tänkte när jag planerade trädgården. Det är nog det som är mest stimulerande att prata om. Anpassning, funktion och skönhet.


Det är oerhört roligt att ge några pusselbitar till hur jag tänkte när jag blev med en stor bit mark, som sedan skall omvandlas till den plats som är ens alldeles egna paradis.


Men nästa gång vi har öppen trädgård måste vi ha en konstapel eller någon annan myndig person som kan ge besökarna direktiv om hur och var de skall parkera. Det är inte helt enkelt att härbärgera ett femtiotal fordon på samma gång.


Min käre man, som inte lider av någon blygsel, fick rycka in och backa åt damer som inte kände det lugn som man bör känna när man lägger i backen. Männen hade nog gått kvar i trädgården tills alla bilar försvunnit hellre än att be om hjälp.


Min svägerska Maria var här några dagar då jag var i England. Hur glad blev jag inte när jag kom hem och hittade den akvarellen på matbordet! Magi.


Fotografier i all ära, men det finns något i en målning som jag aldrig hittar i ett foto.


Visst saknar man dramatiken bland sallad, tagetes och vänderot på detta fotografi.


Lite dramatik var det när jag skulle fotografera denna trollslända. Så fort jag närmade mig den så drog den. Till slut fick jag den, men på behörigt avstånd. De är verkligen fantastiska.



Jättevädd är nog en av humlornas favoriter. Det kan sitta upp till 7-8 humlor på en och samma blomma. Har man väl fått in Cephalaria gigantea i trädgården så frösår den sig tacksamt.



Spanksnäva, Geranium endressii  'Wargrave Pink' är en underbar liten näva som jag planterade i Lunden förra året. Hade glömt bort den, men så helt plötsligt stod den där.



Några blommor jag inte glömmer bort att jag har, är alla mina stjärnflockor. Astrantia 'Pink Pride', är en stadigt återkommande höjdare i trädgården.



Astrantia major är också en stadig växt som frösår sig lätt i grusgångarna. Varje höst kör jag ett uppsamlingsheat och krukar de som haft oturen att hamna i vägen för rensjärnet.


Jag hoppas att alla får njuta av ljumma sommarkvällar. Nu är hetsen över, inget skall ner i jorden förrän till hösten. Nu gäller det att ladda batterierna. Jag älskar sommaren.