Stora små blommor.

Jag har väldigt svårt att sitta overksam, och det uppstår oundvikligen klåda under fotsulorna om jag är stilla mer än 5 minuter. Men även skållade råttor behöver stanna upp ibland. Det är då jag ser jag dem. De stora små blommorna som man annars så lätt susar förbi.



Det finns inte på kartan att jag kommer ihåg att detta är  Cynoglossum amabile, däremot att det är Kinesisk Förgätmigej 'Mystic Pink', minns jag. Jag sådde den i våras, den började blomma i juli och håller på än. Det är trevligt med en förgätmigej som kommer lite senare på säsongen.


En av mina käpphästar, om nu en blomma kan vara det, som jag är så himla glad åt är Bärnstensvippa, Talinum paniculatum. De sista åren har jag varit självförsörjande med frö. Den är enkel att så och den är tålamodig och mild.


Bärnstensvippan är vacker hela säsongen. Men när den får sina resliga stänglar med de små röda bären är den på topp. Att plocka av några till snitt förhöjer nästan alla buketter.


Blomman är så pytteliten så man behöver nästan förstoringsglas för att se dess skönhet.


Helt plötsligt ser jag dom! Alla dessa plättar i luften. På flera ställen har jag sett hur deras små blad används för att täcka bar jord på krukade små träd. De kan också användas till att göra små slingriga konstverk.


Plättar i luften kan övervintra på friland, om man täcker den. Men jag låter den följa med mina medelshavsväxter in i ladugården. Den kommer ju ända från New Zeeland.


Så liten och så skir. Höstsnöklockan,  Leucojum autumnale 'September Snow', blommar för andra året. Den skall enligt utsago inte klara många minusgrader, men den milda vintern, och att jag planterade lökarna mellan stora stenar, har nog gjort att den klarade sig. Kanske är det sista gången jag ser dem.


Att fotografera dessa små klockor är nästintill omöjligt. Deras stjälkar är så skira och de darrar konstant. Hela klockan mäter på sin höjd 10 mm. Den kommer ursprungligen från Iberiska halvön.


Krypkotula, Leptinella squalida, är inte heller stor. Den växer mellan de öländska kalkstenarna i Lunden. Den tål att trampas på, men jag försöker ändå pricka stenarna när jag går där. De är lite småkinkiga i starten. Men dessa har jag fått av en vän så de är redan acklimatiserade till den skånska slätten. Tack, Catarina!



Små men naggande goda är dessa gyllenbär. Physalis grisea ger mängder av frukt. De är så otroligt goda. Smakar lite som hasselnötter i vispgrädde. (Hur lät det?) Nåväl, i vart fall är de enkla att få ut stor skörd av. De talar tydligt om när de är törstiga, repar sig snabbt och blommar vidare. När bären är mogna faller de av, eller så plockar man dem och låter dem ligga och mogna i sin alldeles förträffliga förpackning. 

  


Så mina vänner, missa inte de minsta. Det gäller bara att böja sig ner och låta nervcellerna i bakre delarna av parietallobens bark signalera till det frontala blickriktningscentrumet: Det här gillar jag!  




Nu binds månen fast i trädgården.

Det var bättre förr. Ja, i alla fall när det gäller kräftfiske. Vi laddade flera dagar innan den magiska premiären. Fisket pågick i mörker, och det var en distinkt doft av sumpgaser, blandat med rök från brasan vid ån. Det var då. Men månen var och är den samma. Stor och tung vilar den över trädgården. Lika full som en och annan stackare blir när det vankas kräftskiva. 


Brandgul, apelsinfärgad, gulröd, rödgul, orange. okra, ja listan kan göras oändlig med namn som beskriver färgen som är just augustis blomsterfärg.

I år har jag dom. Förra året fick jag fel lökar vid leverans, och detta uppdagades först vid blomningen. De eldiga  Monbretia 'McKenzie'. Jag gräver upp knölarna och förvarar dem svalt och mörkt, men i början på mars åker de ner i jord igen och får stå och gona sig i växthuset tills det är dags för friland.



Ännu mer intensiv i sin lyskraft är Monbretian 'Lucifer'. Crocosmia x crocosmiliflora har säkert ett 30-tal namnsorter. Just nu har jag bara två sorter, så jag har lång väg kvar tills samlingen är komplett.



Vissa växter måste man ha antingen man vill eller inte. Speciellt de där man minns från sin barndom. Min farfar hade en liten täppa och allt sköttes som det skulle, men utan åthävor. Jag tror aldrig att vi pratade om dem, de bara fanns där. Och bilderna sitter kvar.



Japanska lyktor eller stort judekörs, Physalis alkekengi L. stod torkade hela vintern inne i finrummet. Ett rum som man ibland försiktigt fick smyga sig in i och ta ett par hårda karameller i glasskålen. Dessa torkade blommor var så lockande att klämma på. Man ville ju så förjotat gärna veta vad som fanns inni.



Tigerliljor, Lilium lanvifolium var. splendens, inga märkvärdigheter i växtvärlden, men ändå bär de med sig magin från min farfar Alrik.


Få blommor väcker så många känslor som tagetes, även hos de som inte bryr sig ett skvatt om blommor. Jag tycker de är makalösa i sin växtkraft och lyster.



Ett möte mellan två kontinenter; Mexico och Sydafrika. Tagetes och Fackellilja, Kniphofia uvaria. Rankingen hos odlare är nog rätt klar. Men det är ju bara att kolla på bilden. Vilka ser piggast ut?



Kanske ses den med avsmak för den är så lättodlad. I så fall borde vi skämmas. Den är vacker och finns i så många variationer. Jag brukar fylla en glasbehållare med dillkronor och tagetes. En kick att stoppa ner näsan i,  och en kick för ögonen.




Jag odlar tagetes tillsammans med mina tomater och rosor. Jag har, ta i trä, aldrig haft några vita flygare, eller någon annan ohyra heller för den delen, i mina växthus. Jag står fast i tron att tagetes gör nytta. I samverkan med rosor skall den bland annat motverka rostrött jord.

Det sägs att tagetes drar till sig sniglar. Och för min del är det väldigt bra. Jag har nästan inga mördarsniglar i trädgården. De få rackarna jag fångat har jag hittat på samma ställe. Om jag inte ser själva snigeln så ser jag på tagetesen om de är i farten. Tagetes fungerar lite som offermetall. Man betar med något som fienden inte kan motstå, och sedan slår man till där. Precis som med kräftfiske. 


Nu när det är augusti månad och månen binds fast i trädgården finns det även andra faror. När det gäller angrepp från varulvar står sig tagetesen slätt. Tyngre artelleri krävs. Så på förekommen anledning har jag varit på vitlökskurs hos Åke Truedsson i Vellinge, en man som nog är en av de mest kunniga vad det gäller vitlök. Jag lärde mig mycket matnyttigt, och fick med mig bra utsäde. Så nästa år kommer jag att kunna hålla mycket oknytt borta. Det blev sorterna 'Sibirien Red' och 'Northen White'.



Och på tal om vitlök. Så här skall en av den franske kungens Henrik IV:s älskarinnor ha uttryckt sig apropå hans fäbless för denna ljuvliga lök:

'Åhh, Sir, vilken tur att ni är kung! Annars hade ingen stått ut med er. Ni stinker som ett as.' 


Mitt sommarlov.

Detta är en gästblogg, skriven av Annelis man, Jonas. (Fortsättningsvis kallad "jag".) Det har hänt förut, och nu händer det igen, eftersom min lågstadielärare Iris Lindström på oklara grunder hävdade att "sommarlovet måste sammanfattas". Så, då åker vi:


Vi är konstiga, vi svenskar. En överväldigande del av året gnäller vi om att det är kallt och mörkt och kallt och ännu kallare. För att inte tala om hur kallt det är. Sen händer det. Det blir varmt. Plötsligt. På riktigt. Då stämmer kören upp igen, längst fram på scenen i ett klockrent ackord i A-dur: Det är För Varmt! Ridån går ner, men applådåskorna kräver extranummer. DET ÄR FÖR VARMT!!! Nej, mina kära barn, det är det inte. Det är precis som det skall vara, och det är underbart. Dock kan värmen generera vissa problem om man har en ambitiös trädgård att ta hand om. Dehydrering uppstår vid fysiskt arbete, svetten lackar, och hanterar man det på det självklara sättet, dvs med starköl av god kvalité, uppstår ofta andra problem. Så det gäller att vara listig, dvs att arbeta utan att egentligen göra det. Här kommer några tips i värmen:



Jaga inte sorken. Låt sorken komma till dig. Alltså, biologisk mångfald i all ära, men… Enligt Statistiska Centralbyrån är mindre än 3% av all mark i landet bebyggd. Det innebär att den samlade sorkpopulationen har 97% av hela Sverige att förstöra, utan att behöva demolera just vår trädgård. Så, ni som är lite känsligt sinnade, håll för ögonen när ni läser det här: Jag har absolut inga problem med att slå ihjäl första bästa sork som korsar min väg. Nu korsar de ju inte min väg så ofta, tyvärr. Så jag väntar ut dem. Här handlar det om att identifiera sorkhålet, hänga på sig en Ghillie Suit från Biltema - artikelnummer 46578 - beväpna sig med ett lämpligt tillhygge och smälta in i miljön. Hämnden är ljuv.




Bär inte när du kan släpa. Den engelska trädgårdsskribenten Linda Esterhuyse har myntat följande visdom. "För att anlägga en trädgård behöver du tre saker. Jord, växter och fantasi." Låter bra, men hon glömde den viktigaste komponenten: En 4-hjuling. Så här ligger det nämligen till. Trädgårdar är fulla av nedhuggna träd som måste flyttas, jordsäckar som skall bäras, ogräs som måste forslas bort, stora stenar som inte riktigt har hittat sin plats, grusgångsgrus som skall spridas ut och obegripligt många tunga saker som står på fel ställen och måste omlokaliseras. Det är ett tröstlöst baxande, men med en 4-hjuling blir det en njutning. Man kan släpa omkring ENORMT stora nedhuggna träd om man kör på lågväxel.  Anlägg över huvud taget inte en trädgård utan en 4-hjuling, och glöm alla motorer som är mindre än 500 kubik.



Lär dig prata med vatten. Snyggt, eller hur? Så har det inte alltid varit. Precis i början av min semester fick poolen ett psykbryt. Spygrönt vatten, 10 cm siktdjup och besvikna lånebarn. (Uma, Jack och Charlie.) Jag fick också ett psykbryt och hotade med att hälla ut allt vattnet - 50 000 liter - eftersom det "var förstört" -  ända tills jag insåg att allt vatten, hur sunkigt det än ser ut - egentligen är kristallklart. Det är det där som flyter omkring i det som är problemet. Har du oturen att administrera en pool som är helt dum i huvudet, gör du så här: I med flockmedel - låt det sprida sig - stäng av cirkulationen - vänta 12 timmar - sug ut bottenslammet via waste - gör om tills det blir klart. För det blir klart.



Ha en fantastisk fru. Det jag skriver nu tillägnar jag alla män som hatar att gräva, dvs alla män som finns. Låt oss vara ärliga. Att gräva i sommarstel jord - ja att gräva över huvud taget - är det värsta som finns. Det tar oändlig tid, är jobbigt som fan och man får ont precis överallt, alldeles bortsett från att man får en jävla massa jord i skorna. Trädgård är ett annat ord för gräva. Grävagrävagräva. Men inte för mig. Anneli har kört Bobcat i sju år nu. Hon kan göra allt från att gräva krondiken till att utföra bypass-operationer på trollsländor med den. Det kan era fruar också göra. Ge dem en Bobcat! (Minsta rekommenderade storlek är 1 ton. Var inte dumsnål.)





Flytta till landet. Empiriska studier visar att en trädgård genererar dubbelt så mycket avfall som den representerar i icke-avfall. Dvs, för varje träd du har i den, kommer du att få elda upp två. Det uppstår ett galopperande överskott på något konstigt vis. Saker växer. Tricket här är att söka sig utanför stadsplanerat område. Bo bland bönder! De är inte lika vibbiga som grannar i normala villaområden. Låt säga att du samlar ihop en normal majbrasa om året - eller kanske två normala majbrasor - så är det aldrig några problem med att elda upp dem, så länge du inte samtidigt tänder eld på en närliggande veteåker. Grannarna betraktar eventuella rökstörningar som något fullständigt normalt. Dessutom är de beväpnade med tunga hjullastare som man kan ha nytta av, och kan även leverera nyskjutna harar, uppspikade på lagårdsdörren. (Jo, det har hänt. Tack, Gösta!)

Och hur var ditt sommarlov? Hängmattan? Badstranden? Turkiet? Du vet inte vad du missat!



Mad dogs and Englishmen

Ja! Det är verkligen underbart med sommar. Ja! Det är ljuvligt med solljus. Men bara sol och värme gör ingen trädgård. Vatten, sådant där H2O, är också väldigt bra att tillföra. 


Dessa ordspråk som alltid slår huvudet på spiken: Man saknar inte vattnet förrän brunnen är torr. Jag kan med fog säga att jag saknar denna för oss självklara resurs. Hade jag haft kor hade de säkert sinat också. Nu vattnar jag bara det som står i krukor och som jag vill ha kvar till nästa år. Regn har jag bara sett på film, och det verkar vara mysigt.

Men det finns några plantor som kommer extra mycket till sin rätt när de inte vattnas. Agaven växer och frodas.



Den blommande agaven heter Red Yucca, Hesperaloe parviflora. Den kommer från Texas. Fick den av min man som tog med sig några riktiga ursprungsväxter hem.  Det är tydligen en seg planta som kallas 'tough as nails'. Vilket med sydstatsmått innebär att den t.o.m klarar frost.



Första året jag har satt lökar Ornithogalum 'Mount Fuji'. Väldigt lätta att driva upp och jag kommer säkert att sätta fler av dessa nästa år. Till vintern åker de in tillsammans med agapantusen, så jag hoppas de kommer igen. 




När jag hade drivit upp dessa i våras tyckte jag inte de var mycket att hänga i granen, så jag satte de flesta på undantag och har sedan dess inte ägnat dem någon uppmärksamhet. Men trots torka och nonchalans blommar det rikligt. 


'Goldsturm' Rudbeckia fulgida var. Sullivantii, är bara glad att den får vara med. Jag ska flytta in den till en mer iögonfallande plats till hösten.


I trädgården finns det Jätteverbena, Verbena bonariensis, lite överallt. En del har jag planterat, men många har frösått sig och valt plats själva. Inte mig emot. 


Men om man nu som blomma har 6000 kvm trädgård att etablera sig på, hur kan man då välja att växa bakom dörren till växthuset? Det är torrt och trång. De jätteverbenor som bor i krukor klagar så fort de har lite torrt om fötterna. De här bara växer och är glada.

Nu vet jag varför fåglarna också är glada och flyger så högt. Känner mig lite som Rut i Änglagård. Titta här, bara knarkare allihop. 



Vet inte hur många av er som känner igen dagens rubrik. Men den kommer från Noel Coward. Texten beskriver att det inte är normalt att vara ute i denna hetta.

Mad dogs and Englishmen go out in the midday sun,
The japanese don't care to,
the Chinese wouldn't dare to,
Hindus and Argentines sleep firmly from twelve to one.