Spaningar och spåningar.

Det är väldigt oskönt att vara ute i trädgården nu. Helst skulle jag sitta i Surskåpet och tugga Novalucol tills det blir väder att vara ute och jobba. Det kändes bra i november att pausa trädgårdsarbetet, men nu vill man trycka på play igen.


Ägnat stor del av veckan åt att läsa trädgårdstidningar. Läser om de nya trädgårdstrenderna som sägs vara på gång. Själv har jag egna teorier vad som kommer. Inte bara för 2015 utan utvecklingen över tid. Mina spådomar bygger på min magkänsla och önsketänkande.



Grönsakspluggar

Äta bör man annars dör man. Det är ju ett välkänt faktum. Att odla det färska till sin egen tallrik kan för många kännas trögt. Det kräver en stor portion intresse och plats för att börja förgro sina plantor inomhus. Om man får pluggplantor som ganska omgående kan sättas i landet blir intresset däremot väldigt stort. Stoltheten över att kunna plocka en enkel grönsallad till middagen och ha små körsbärstomater till barnen att gå och gnaga på är osviklig.

Därför hoppas och tror jag att utbudet av pluggplantor av grönsaker kommer att växa stort. Frö är mystiska saker för den som inte är inbiten odlare, men att köpa dessa mindre plantor och driva upp, det klarar de flesta. Och kanske att man istället för att bara fylla alla dessa urnor och krukor som finns i de svenska trädgårdarna med sommarblommor, kan man putta i en vacker salladsplanta.

Själv prioriterar jag främst frösådd av blommor men vill så klart ha olika grönsaker på Grönsakstorget. Speciellt olika salladssorter. Det blir lätt samma år efter år, men det är kul att upptäcka nya varianter.


Så i år kommer jag att köpa mina grönsakspluggar från Boäng. Som sagt jag fokuserar mer på det glammiga och Anette är en fena på det ätbara. Klicka här om du vill kika på Boängs odlingar.


Vilda gräsmattor 

Gräsmattor är ett gissel, de kräver mycket omsorg och ger inte mycket tillbaka. Jag har på nära håll sett i synnerhet män, som ägnar flera timmar varje dag åt att få sin gräsmatta att se ut som en golfgreen. Och jag har aldrig sett någon som lyckats.


Stora släta grönytor är rätt trista om man nu inte vill ha en fotbollsplan hemma. Det är ju förstås trevligt att ha en plats att spela krocket på också, vilket kanske händer två gånger om året. (Och då brukar den ändå vara för dålig. Deltagarna kommer att skylla på tuvor och gropar när det inte går bra.)



Ersätt gräsmattan med plantering av vackra buskar och praktfulla perenner istället. Efter ett par år har man ytterst lite jobb men väldigt mycket glädje. Att bygga upp buskage i trädgården, låta dem stå lite mer i centrum, och inte bara för att bara skapa barriärer mot omgivningen, ger ett rikare trädgårdsliv. Fåglar kommer att älska det, ungarna får något att smyga omkring i och igelkottarnas kärleksliv kan få en skjuts. Det innebär inte att man helt skall släppa taget om sin trädgård, bara ge det vildvuxna ett eget uttryck.


Kaffegrottor

Jag har en trädgård för att jag älskar att vara ute. Ute är inte inne. Att sträva efter att göra om utomhusmiljön som ett bostadsrum känns konstigt. Längtan efter stora altaner i tryckimpregnerat virke på ansenliga kvadratmeter av tomten kommer nog att försvinna.  På samma sätt som man, och jag var en av dem, vurmade för öppen planlösning. Kunde aldrig steka fläsk i det köket, med mindre än det låg en dimma av stekos kring TV:n. Känslan av att sitta på en scen kommer att bytas ut mot att skapa mindre rum, med mer grönt. Jag tror vi snart få se den klassiska kaffegrottan komma tillbaka.



Grön rehabilitering

Kanske det viktigaste med trädgård är vad det gör med människan. Mer och mer forskning visar vilken läkande kraft det är av vistas i en trädgård. För min del känns det som huvudet får vara ifred när jag är ute och jobbar. Utan att jag märker det har jag funnit balans i tillvaron. Inga trix, bara vara.



Kanske skådar jag fel i min spåkula så för att släta över lite får Lars Gustavsson avsluta med en del av sin vackra dikt:

Vinterdagen, sedd genom en kula av grönt glas

Det tunna pudret av frost över
stubbåker, nakna träd, försvagat
skränet från några kråkor, en dag att
vilja bort och inte kunna, ljuset söver

porslinsvitt varje ansats till färg.
Klotet var av glas, något slags brevpress.
Hårfina sprickor som osäkert drev tvärs
genom en rymd, grön som chartreuse eller ärg.

...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar