Var försiktig med etiketter.

Jag har alltid sett skönhet och estetik hos blommor och växter, men aldrig brytt mig särskilt mycket om etiketter. Men som med allting annat utvecklas man och omvärderar saker och ting. Och kanske inte alldeles fritt från yttre påverkan. 


För många år sedan var jag hos min svägerska Maria och gick runt i hennes trädgård, och fick syn på några vackra små rosa klockor slingra sig över marken. Jag utbrast: Åh vilka fina! Min svägerska svarade, lite surt: De! Det är ju åkervinda. Ooops, men fina var de. Idag betraktar jag dem på samma sätt som hon. 



För visst är de väldigt söta? Men de är ju aldrig där jag tycker de kunde hållas. Och de har en otrolig förmåga att borra sig upp genom markväv och meter av jordlager. Nu förtiden knipsar jag dem innan de förföriska klockorna dyker upp. 


Bilden på den vackra åkervindan har jag fått låna av Gunnel Ginsburg. Hon har illustrerat och skrivit den fina boken Ogräs-Känn igen och ta bort.



Plast kan också betraktas som ogräs i en trädgård. I görligaste mån undviker jag plastföremål. Det finns så många andra material som har karaktär, och inte minst får patina med åren. Mässing, koppar, zink och gjutjärnsdetaljer harmonierar så mycket bättre med växtlighet. Gammal plast är väldigt osexigt.


Det är däremot läckert att popnita. Hållbart och enkelt. Men nu har jag inte gjort dessa kopparringar bara för att få popnita, utan för jag använder dem i trädgården. Jag gjorde de första för många år sedan som "fötter" till min urnor och krukor. Efter ett tag insåg jag hur bra de var att lägga runt delikata lökar och plantor som jag vill hålla ett extra öga på. 

Be ett plåtslageri klippa kopparremsor till dig i de mått du vill ha. 

Nu skall jag använda de flesta av dem för att ringa in mina frösådder ute i rabatterna. Jag rensar annars lätt bort de små fröplantorna i början på säsongen. Sedan finns det ytterligare ett par finesser med dem. Mina, nästan alltid, älskade katter undviker att göra det som de är av naturen givna att göra, dvs skita i rabatten. Ringarna har för liten radie för locka till toalettbesök. Sedan har vi de som knappast är älskad av någon; mördarsniglarna. De kryper inte in i ringen. De små växterna som kommer upp får tid på sig för att möta sina antagonister. 

Men inga regler utan undantag. Det finns en arena där plast förkommer flitigt. Jag använder uteslutande plastkrukor till mina frösådder. Dels är de lätta att rengöra, vilket är väldigt viktigt när man sår små frö. Dels är mina krukor fyrkantiga, vilket innebär att jag kan sätta dem tätt, tätt i växthuset under drivningen. 

Sedan har jag hundratals plastetiketter som går åt varje säsong. De enkla vita är bäst enligt mitt förmenande. Billiga och lättanvända. Underskatta inte vikten av etiketter. Varje år fintar jag bort mig genom att jag inte märker upp alla krukor. Men jag tycker det är så trist att sitta och skriva 20-30 likadan etiketter. Det finns roligare saker att göra. Så nu har jag kommit på ett system som jag tror ska fungera för mig.



Jag skriver namnet på 2-3 etiketter. Alla etiketterna sätter jag bara ett färgmärke på. Så om jag nu sått 30 st krukor med Törnrosas kjortel färgmärker jag alla etiketterna med en lila prick. Sedan för att gardera mig färgmärker jag min lista över mina frösådder. Det är bra att skriva ner vad man sår.


Så här ser mina listor ut som jag skapar i datorn. Kontinuerligt skriver jag in information om växten. Varje år skriver jag ut allt och sparar i en pärm. När det är dags att så inför nästa säsong är det kul att kika några år tillbaka. Jag har framför allt lärt mig att justera såtiderna så de passar här på Karnagården.

Så mina vänner! Dags att börja tumla runt bland vermikulit, såjord och krukor. Det börjar röra på sig. Äntligen!




1 kommentar: