Den bästa våren i mannaminne.

För att förvissa mig om att det verkligen blir vår, och att den inte ska tveka på steget, har jag i år tagit det säkra före det osäkra och skapat en Adonisträdgård. Det här är viktiga saker om man skall tro de gamla grekerna, och det finns ju ingen anledning att misstro dem. Om det nu fungerar som det är tänkt kommer vi få en underbar vår.


Adonis var en snygging till gud som de grekiska kvinnorna hade ett gott öga till. Det var viktigt att hålla sig på god fot med den som såg till att det blev mat på bordet.  Därför planterades snabbväxande grödor i kärl eller korgar, och genom kvinnornas omsorg uppstod det snabbt en frodig grönska. Efter en vecka eller så var det dags för en ceremoni, och hela härligheten sattes ut i havet.


Jag har gjort min egen tolkning. Korg med utsäde har dock inte växt till sig på ett soligt tak, som sig bör enligt myten, utan i växthuset. Har inte heller skeppat ut korgen i havet utan nöjde mig att släppa den i dammen. Men jag vill att Adonis skall veta att mina avsikter var de bästa. Och att jag ser fram emot den finaste våren i mannaminne.


Oavsett om Adonis lägger sin hand över min trädgård finns det redan växtkraft på flera håll. Julrosen är inte mycket för vidskeplighet eller trolltyg. Den börjar våren utan hokuspokus.


Egentligen tycker jag att namnet julros är lite missvisande. Det är ju först nu den har sina glansdagar, och det är en ranunkelväxt. Bättre att använda det latinska namnet Helleborus.  På bilden är det 'Penny's Pink' och 'Pirouette'. Författaren Lotte Möller kallar julrosor närhetsblomma, och det kan jag hålla med om. Man måste studera den på nära håll.


Helleborus x ericsmithii 'Pirouette'

Det finns en salig blandning av julrosor i Lunden, och de kommer säkert att korsa sig hejvilt. Men om tycke uppstår, är inte jag den som kommer med invändningar.


Jag har mött människor som betraktar dessa julrosor som ogräs. Själv tycker jag de är riktiga tuffingar. De dyker upp lite här och var i trädgården, och de lyser upp med sin friska grönska så här års. Helleborus foetidus kallas ibland för stinkjulros eller stinkande prustrot. Visst, de luktar inte viol om man bryter av stjälkarna, men det kan man ju låta bli.


Oj vad snopen jag blev när denna gigant plötsligt dök upp i rabatten. Planterade ett gäng i höstas men hade ingen aning om kraften i knölen. Jättestäppliljan, Eremurus robustus, kan bli över 2 meter hög och blommar med ljusrosa blommor. Fortsättning följer.


Vanligvis brukar man jämföra storlek med en tändsticksask, men det är sällan jag har en ask på mig, så det fick bli min snusdosa istället. De flesta vet nog hur stor en dosa är på ett ungefär.



Den sistlidna vintern är den mildaste vintern vi haft sedan jag flyttade till Karnagården. Och det märks, inte minst på mina Bornholmsfikon. Jag täcker dem aldrig, men de är planterade i murade växtbäddar mot västra gaveln så de står lite skyddade.


Ja, så var det ju det där med julrosor. Under påskhelgen är det julrosfestival på Ulriksdal i Kivik. Stannar nog till där på skärtorsdagen då jag ändå ska flyga till Blåkulla. Bara att hoppas på att jag får ha julrosorna i fred för de andra kärringarna.



1 kommentar:

  1. Lena Richter14 mars 2015 08:21

    Tack för dina härliga inlägg :)
    Har nyss beställt julrosor från England...sååå vackra! Tack för tipset om Ulriksdal.

    SvaraRadera