För mycket av allt på en gång, nu.

Varje vår är det samma visa. De flesta sår mer än de kan härbärgera. Trots att vi bara är i slutet av mars, och det dröjer ett bra tag innan de små liven kan klara sig ute, börjar vi så av hjärtans lust. Många fönsterbrädor dignar av små krukor med förhoppningar. Jag har denna tidiga vår försökt hålla mig till tidigare erfarenhet och vänta med de som jag vet gror snabbt. Men, vad sugen jag är på att tömma alla påsar nu!



Märkligt. Trots att jag numera har två växthus har jag lagt beslag på min mans verkstad. Allt för att få plats med mina skötebarn. Min motorcykel står där också lite på nåder, tryggt omgiven av gladiolius, dahlior, pelargoner och agave. Det sker något kumulativt med mitt växtinnehav. Snart får lusten inte plats i trädgården. Jag vill ju gärna prova nya växter, men sen kan det ju gå åt skogen med dem, så jag måste köra de säkra korten också. För ve och fasa, tänk om det skulle finnas en bar plätt i någon rabatt någonstans till sommaren.


Ett urval av sommarblommor som redan är på gång och växer på bra. Paradisblomster, jätteverbena,  vita och rosa rosenskära, törnrosas kjortel, ricin, aklejor, sommarljus, violkungsljus, stjärnflocka och snäckböna.


Att odla växter för snitt är en ljuvlig lyx. Dahlior och luktärtor är givna. De måste man bara plocka och ta in.


Några sorter som snart ska få komma i jorden är jungfrun i det gröna, zinnia, bärnstensvippa och spetsblomma. Alla lika ljuvliga på sitt sätt att använda till snitt.


Men det är grejer som blommar för fullt också. Ute i verkstaden har hortensian haft en kort vila. Har haft den i en kruka på trappan och betraktade den mest som en engångsblomma. Men så tyckte jag det var synd att kasta bort den och ställde undan den frostfritt. Ja, vad ska man säga? Tack!




Det här är en märklig växt. Falsk Jerikos ros, Selaginella lepidophylla. Det är en mosslummerväxt som när den blir utsatt för torka rullar ihop sig till en liten boll, och den kan överleva under flera år utan vatten. När den till slut får vatten öppnar den sig och börjar grönska. Den har sin naturliga växtplats i öknen.


Jag har planterat flera stycken i lite olika miljöer och väntar spänt på hur de ska utvecklas. Har några i det uppvärmda växthuset och några inne i huset. De som verkar ta sig bäst är de som står i växthuset. Många har barndomsminnen av denna roliga växt, själv kände jag bara igen namnet, innan jag upptäckte dem på en plantskola i Holland. För vem vill inte ha en växt som är symbolen för kärlek, lycka och ett långt liv? De rensar även luften, bokstavligt talat.


Ljuvliga orkidén Cymbidium har börjat blomma i växthuset nu. Den är lite svår att ha inomhus då den vill ha det svalt, runt 10 grader och mycket ljus. Till sommaren hänger jag ut den i ett av äppelträden.



Det var väntat, men ändå tråkigt: Tomas Tranströmer har gått ur tiden. Hans dikt April och tystnad får avsluta för den här gången.

Våren ligger öde.
Det sammetsmörka diket
krälar vid min sida
utan spegelbilder.

Det enda som lyser
är gula blommor.

Jag bärs i min skugga
som en fiol
i sin svarta låda.

Det enda jag vill säga
glimmar utom räckhåll
som silvret 
hos pantlånaren.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar