Konsten att välja sina strider.

Hade bestämt mig för att inte hamna i den där svåra fröfällan. Varför strida för något som andra kan mycket bättre? Så hade jag bestämt. Men jag är ju inte sämre än jag kan ändra mig. Det ger en djup tillfredsställelse att bara försöka. Hör det var och varannan dag: Jag kan inte! Men det vet man ju inte om man aldrig provat.




Trädgård och odling är väl som med så mycket annat. Man höjer ribban successivt. Förändringarna smyger sig på en. Det som tedde sig omöjligt för några år sedan blir normalläge, och för mig är det stort att få upp de första proteorna.

Bästa boken Grow Protea, växteperoxid, frö, och rök på papper.

De kräver lite trix och fix innan de ens kan komma ner i jorden. Det finns två typer av proteafrö. En sort som liknar små kärnor. Man måste få av skalet för att komma åt embryot som ger den nya plantan. Den andra sorten har en liten fjäderskrud som gör att den kan flyga på termiken som bildas vid en skogsbrand, för att sedan, när det svalnat, landa och gro.


Först tänkte jag skrivit om hur olika frö skall behandlas, men det hade blivit en ganska trist historia. Kan bara säga att man måste vara påläst på varje sort om man vill driva upp Protea. Kanske beror det på att det är ett handhavande som man inte har med sig i svenska trädgårdstraditioner. Mig veterligen behöver man inte starta en skogsbrand få våra trädgårdsväxter att gro. Och för första gången har jag köpt väteperoxid till frön, detta för att de är extremt känsliga för svampangrepp. De kan inte heller ha för varmt under gronings- och tillväxtperioden. När man läser skötselråden förstår man att de kommer från en annan kontinent, och varför de inte är vanliga i handeln. Ja, förutom som snittblommor då.



Jag vet inte varför jag är så fascinerad av just Protea, mer än att de är sagolikt vackra och inte liknar någon annan växt. Kanske också för att jag gillar Sydafrika mycket och det är deras nationalblomma. Kanske för att de är svåra att anpassa till vårt klimat. De far illa i stillastående fuktig luft och vill helst att friska varma vindar.

Mina vuxna exemplar tar jag ut och vädrar fina dagar. Till sommaren kommer de att få stå ute på heltid.

Protea Cynaroides 'Little Prince'

Leucadendron salignum hubrida  ‘Red Devil’ (Proteaceae)

Men allt som kommer från sydligare breddgrader är inte kinkigt. En av de mer svulstiga växterna vi har i våra trädgårdar är dahlia. Det är blommor som är goa och glada.

Dahlior; Lorona Dawn, Martina, Karma Pink Corona och Hartenas

Under veckan som gått har jag planterat alla dahlior i krukor. De får stå i det uppvärmda växthuset tills de grott. Sedan åker de ut i kallväxthuset, för att till sist hamna ute på friland. I år blev det 35 olika sorter som åkte i jorden. 10 nya sorter! Har väldigt svårt att göra mig av med knölar som jag inte gillar, och kan omöjligt slänga en frisk knöl.

När jag tittar ut genom fönstret på min kammare just nu känns det som att våren tagit ett steg bakåt. Har precis varit ute och täckt över de växter som lockats fram av det fina vädret den senaste veckan. I morgon skall det komma en riktig köldknäpp här. Men som trädgårdsmänniska är man en obotlig optimist.

Så vi håller det goda humöret uppe och laddar för det stora vårskriket.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar