Min syn på saken.

Varje gång jag står och borstar tänderna är det något som skaver. Och det är inte tandtråden eller något annat tortyrinstrument, utan utsikten. Den stora gräsmattan är för tråkig att se på. Jag har lagt till lite träd och buskar men det blir ändå för klent för mina ögon. Här behöver det hända något. Action!


Det här med gräsmatta är överskattat. Jag känner män. Ja, det är huvudsakligen män som lägger ner mängder av timmar på sina gräsmattor. Jag har aldrig begripit deras fascinationen. Det händer ju aldrig något. Dyker det upp en stackars liten tusensköna, skriker alla i kör: Ogräs! För att inte tala om de väldoftande små violer som gläder oss på våren. Ogräs! Bort, bort, bort!

Så efter att ha talat med berörda myndigheter, min man och Ledningskollen, har jag nu fått klartecken. Dock med viss reservation. Telekabeln ligger precis där jag vill gräva. Men efter samtal med Skanova, nätägaren, har de lovat att laga kabeln på ett par dagar om jag gräver av den. Det känns ju tryggt.


Utsikt från badrumsfönstret.

Suttit och ritat på papper och lagt ut rep på gräsmattan för att få en känsla för formen. Men jag tror jag fick bäst koll när jag försökte klippa grästet i den form jag tänkt. På så sätt fick jag ett ganska bra perspektiv, och kan se hur formerna skapar någon form av symmetri. Den yttre formen är väldigt linjär så att bryta upp den med ett svallande inre känns rätt.


För snart 100 år sedan, när den här bilden togs, var trädgården nog till stora delar nyrenoverad. Formerna är sig lika, då som nu. Men det slog mig att då hade de rätt stora granar i framkanten på gräsmattan. Och det vill jag inte ha. Då kommer jag återigen att stirra in i en grön homogen massa. Här skall det bli min point de vue, som det så vacker heter. Att sträva efter strålande utsikt när man står och sysslar med sin tandhygien kan ju aldrig vara fel.


För hundra år sedan var det buxbomshäckar runt gräsmattan, men jag kör på med idegran. Rabatterna som blir kommer jag fylla alldeles för snabbt med små buskar, perenner och inte minst lökväxter. Det blir nog en och annan ros också. Det blev mycket växter där... Kanske får jag ta och minska gräsmattan ytterligare. I vilket fall kommer jag inte längre att behöva någon åkgräsklippare.

Denna gräsmattas väl och ve lär jag återkomma till. Över till något roligare.



Såg på håll en röd  fläck i trädgården och kunde inte begripa vad det var. Men vad skådar mitt norra öga, det var ett gäng pionvioltulpaner. Tulip humalis, 'Tête-à-Tête'. De kan vara lite svårflirtade men nu har de nog hamnat på rätt ställe. Dessa kommer jag att gå och titta på varje dag. Och jag skall nog försöka utöka samlingen, för de verkar trivas här. Fast jag skall kanske inte dra förhastade slutsatser efter första blomningen. Det kan ju vara ren tur också.

Lite tur behöver dessa skönheter som blommar för fullt nu. Kommer frosten och biter dem blir det inte så mycket frukt av vare sig persika eller aprikos. Jag har sett några vingliga humlor besöka dem, men det krävs en mindre stab om de skall hinna pollinera alla blommor.




Men allt är inte vacker just nu. Det finns saker som är riktigt fula också. Skönhetsvärdet på en häck av nedklippt elefantgräs, Miscanthus sinesis 'Giganteus' är noll.  Men efter det här kan det ju bara bli bättre.


Några vackra ord av Katharine Tynan som avslutning.

The Spring comes slowly up this way
Slowly, slowly,
Under a snood of hidden grey.



1 kommentar:

  1. Vilket fantastiskt ställe Karnagården verkar vara. Och vilken vacker trädgård du skapat där! Självklart hjälper Skanova till om du skulle råka gräva av en telekabel. Hoppas du även fått information om ledningskollen.se - där kan du kostnadsfritt få information om Skanovas nät.

    Inger Gunterberg, Informationschef Skanova

    SvaraRadera