Nu skuttar jag ut i grönheten.

Som jag har längtat! Äntligen kan jag säga att Nu är det sommar! Varje dag är full av under och överraskningar i trädgården. Alla dörrar står på vid gavel. Gränserna mellan ute och inne har suddats ut. De har nästan suddats ut lite väl bra när det gäller småfåglar. Med jämna mellanrum får jag sjasa ut dessa små flygfän som troligen har fått en bugg i orienteringssystemet. Olyckligt för dem att skapa bosättningar i fiendeland som patrulleras av fyra katter.


En sorglig växt enligt legenden, men så vacker. Judas Iscariot skall ha hängt sig i trädet efter att han förrått Jesus för 30 silverpenningar.  Judasträdet, Cercis siliquastrum, klarar sig här i zon 1, men det är inte med stora marginaler.



När jag bodde i Göteborg fick jag aldrig mitt blåregn att blomma. Men här på Karnagården trivs det desto bättre. Som så många andra ville jag ju ha samma omfångsrika blomning som det var i tv-serien Desperate Housewifes. En gata med full av blåregn, Wisteria, kommer jag aldrig att få. Men ett litet kapell med blåregn är gott nog. 





Det är många bollar i luften nu. Bollöken blommar för fullt. 'His Excellens' som denna Allium heter, har den tätaste boll jag sett. Jag tror den har en riktigt bra studs också.



Ett seriöst bollhav presenterar snöbollsbusken, Viburnum Opulus Roseum. Det här är en riktigt gammal buske som står nere i den något mörka Lunden. Den är ganska oansenlig, men plötsligt tar den över hela föreställningen.




En liten knöl, är också en knöl. Dessa små godbitar har jag drivit upp i krukor. De är allt annat än påträngande i sin framtoning. Den gula blomman heter Gladiolus tenellus och den rosa heter Ixia scilliaris. Det är känsliga små själar så de måste in på hösten. Den svenska vintervätan kan ta kol på det mesta. Även mig!




Det är på det så berömda håret som tolvgudablomman, Primula meadia, klarar sig hos mig.  Mitt bestånd av dessa härliga blommor blir dock mindre och mindre varje år. Ibland måste man kanske ge upp vissa växter, fast det sitter långt inne.



Det finns ju en mängd olika växter att pröva i sin trädgård, och det är verkligen en resa utan slut. Varje år upptäcker jag nya sorter som jag inte hade en aning om att de fanns. Jättestäppliljan. Eremurus robustus, var ett oprövat kort. Satte fem lökar i paradrabatten och de gav full pott. Blev lite extra glad när jag fick så hur väl den matchade den gammelrosa vallmon som jag varit lite tveksam till. Det blev en riktig matchmake.




På tal om matchmake, ja. Läste om en undersökning i England som ett nätdejtingföretag gjort. Den yrkesgrupp som engelska kvinnor helst skulle förföra var, kanske lite otippat, trädgårdsmästare. Själv håller jag mig till min vanliga man och försöker med små trix få honom att se trädgården på samma sätt som jag, så jag kan se honom som en trädgårdsmästare.























Inga kommentarer:

Skicka en kommentar