Tror ni det blir sommar?

Det är nog roligt att slå rekord. Men att slå rekordet att ha upplevt den kallaste maj sedan 1877 hade åtminstone jag kunnat vara utan. Det har dessutom varit temperaturskillnader som fått både mig och alla små plantor som kommit ut i rabatterna att krypa ihop. Kommer det att bli sommar någon gång? 


Bitvis har jag misströstat i mitt trädgårdsarbete, blött och kallt. Allt som jag tycker så innerligt illa om. Tvättmaskinen har gått på högvarv med leriga och våta arbetsbyxor. Men i skrivande stund har det faktiskt blivit varmare. Inte så att svettpärlorna lackar, men fiberpälsen tjänar nu mest som bäddplats åt något husdjur som måste ta igen sig.

Själv har jag inte haft så mycket vila denna vecka. Det är många växter som skall ner i de nya planteringarna på Bellevue, som vi kallar den centrala gräsmattan. Alla polletter har inte trillat ner om vilka växter som skall vara här, men det kommer. Ett nytt vackert prydnadsapel, Malus 'Professor Sprenger' är på plats. Det är inte den bästa tid att plantera träd just nu, och det gäller att passa det med vattning extra noga under etableringen. Men med de nya vattensäckarna behöver jag inte vattna så ofta. Växtstöd ska så klart upp, och rotklumpen är planterad i sorksäkra korgar.



I den andra rabatten på Bellevue har en annan nykomling tagit plats, trädgårdsruta Thalictrum 'Black Stocknings'. Jag valde den främst för den mörka stjälken. När den vuxit till sig kommer den att sväva högt över de andra perennerna. 



Runt Bellevue har jag fyra olika rabatter med olika tema. Syrenplanteringen är lite diskret, men har verkligen sin höjdpunkt just nu.


Syrenen 'Beauty of Moscow' är nog en av de vackraste syrener jag har. Skulle gärna vilja konservera doften och ta fram när jag går i vinteride.



Under syrenerna har jag en samling tåliga nävor  och den vackra stor ormrot, Bistorta off. 'Suberbra', nävan på bilden, är Geranium macrorrhizum 'Album'.


Det är mycket vackert som blommar nu. Även en del växter som många inte ser på med så blida ögon. När jag var barn fanns det stora hav av lupiner som växte i dikesrenarna, och var inget märkvärdigt. Men efter att varit på Chelsea Flower Show har lupiner fått en helt annan innebörd. De är inte ogräs! Jag har försökt rensa bort brännässlor till förmån för lupiner, och jag måste säga att det bytet gör jag alla dagar i veckan.



Ytterligare en växt som många mer än gärna kapar ner är häckhagtorn, Crataegus flabellata var. grayana. Fantastiskt fin häck, som omger stora delar av gården. Ofin blir den först när man skall klippa den. Den är smått aggressiv, men tack vare det så utgör den ett bra skydd för småfåglar som gärna bygger bo i den. Och på hösten uppskattas de små svarta bären som fågelmat. Speciellt trastarna gillar dem.


Världen är full av farligheter. En växt som utan vidare kan skapa upplopp för sin giftighet är gullregn, Laburnum. Vi har många vackra träd här och jag skulle aldrig kunna förmå mig att såga ner dem. Jag föredrar att vara med barnen tills de förstått vad man kan äta eller inte.


Märkligt, jag har tidigare inte sett att gullregnet har bruna märken på bladen, ibland är det riktigt bra att fotografera. Man stannar upp och ser saker man annars svischar förbi.



Stannade upp gjorde jag när jag fick se den är raringen poppa upp lite över allt i trädgården. Jag vet inte vad den heter. Jag har inte planterat den. Vet någon vad det är får ni gärna berätta det för mig.


Men som jag sagt någon gång tidigare, så är det inte så viktigt med etiketter och namn. Det viktigaste är att vi ser skönheten och njuter av den underbara tid som nu timar. Glöm inte att lyfta blicken! Till och med ett dike efter motorvägen är vackert nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar