Se upp för dörrarna! Dörrarna stängs!

Sorgligt, men sant. Men nu är det dags. Dags att stänga dörrarna till växthusen om nätterna. Det är nog det första tecknet på att hösten är på väg. I flera månader har de stått på vid gavel. Gränsen mellan ute och inne har varit flytande för både folk och fä. 


Så nu börjar det dra ihop sig för lökplantering. Beställningen är gjord, och den tunga leveransen kommer i slutet av oktober.  Men några lökar måste ner i jorden redan nu. Inte minst med tanke på att det är Lucia om tre månader, och de traditionsenliga lussekatterna skall bakas. Av någon. Vem som kommer att stå för själva baket är oklart. Men jag står för saffran.

Jag har ett litet bestånd av Saffrans krokus, Crocus sativus, som klarar sig bra. Men eftersom jag vill öka min produktion av denna utsökta krydda, har jag planterat några hundra lökar till. Kanske kan det bli en deg på så där 2 dl degvätska, om jag har tur.


Det är också dags att kavla upp ärmarna ytterligare en bit och göra de tunga jobben i trädgården. Har nya planteringar på gång. Och hösten är i mitt tycke bästa tiden. Jag gör de flesta jobben i trädgården på egen hand, att fuska i allehanda hantverk är jag vanligtvis inte främmande för, men ibland kan det straffa sig. Man får välja sina strider.

Mina växtbäddar i gammalt tegel har tagit mycket stryk av frostsprängningar, så det var dags att göra om dem. Det gamla teglet som åkt upp och ner många gånger är fortfarande med. Bilade bort det gamla murbruket, så blev det som gammalt igen.


Det är ett tungt och svårt jobb om man ska gräva ur och gjuta efter alla konstens regler. Och att mura med tegel ser kanske enkelt ut, men det brukar bli rätt kletigt och krokigt.

Det är en lyx att komma ner till Grönsakstorget och se det klart! Jord i bäddarna och nytt grus på gångarna, utan att ha lyft ett endaste litet finger.  Inte så att jag låg inne och snaskade praliner, och hade jag gjort det skulle jag aldrig erkänt.



I vinter kommer växtbäddarna fyllas med mina små skötebarn. Och om vintern blir hård, kommer de som så önskar få lite extra skydd.

Eftersom jag är inne på temat mura, måste jag ändå hävda att man kan mura snett. Min kära syster som just varit i Wien, gjorde mig uppmärksam på en konstnär som jag inte visste att jag tyckte om.  Friedensreich Hundertwasser verkade vara en högst sympatisk konstnär. Han ville ta in naturen i sina byggnader, och använde sig av starka färger. En man helt i min smak.
Entrén till vingårdsbyggnaden Quixote Winery, Napa Valley.     Foto: Gear$Head
Och inte nog med det. Han hävdade dessutom att den raka linjen är ogudaktig och omoralisk.

Så hade jag byggt växtbäddarna skulle de inte blivit fyrkantiga. Det finns inga raka linjer inne i mitt huvud.

Nä, jag kan inte skriva ett inlägg utan en blomma. Det går inte. Så jag fyller en bild med olika solhattar, Enchinacea, som är på topp just nu.






1 kommentar: