Locka med en trädgård, och jag drar.

Fantomen lämnar då och då de djupa skogarna och går omkring som en vanlig man. Jag har lite samma känsla när jag lämnar trädgården och packar väskan med finkläder och necesseären med läpptjosan och lukta gott.  


Det är lite, lite svårt att lämna trädgården. Jag får alltid en viss separationsångest. Jag har dock ynnesten att kunna lämna över det nödvändigaste som vattning och växthuskoll till min kära systerdotter. Med det milda tvånget att ta hand om min trädgård, har hon allt mer börjat få upp ögonen för trädgårdens magi. Hörde henne för första gången uttrycka en önskan om ett eget växthus. Det ser jag som en framgång.

Det är inspirerande åka bort några dagar och bara glida omkring med rena händer i andras trädgårdar. I England finns det många fantastiska trädgårdar att uppleva, och jag försöker alltid besöka några när jag är där.  I år föll valet på Kent och Sussex. Området kallas för den "Gyllene triangeln" och flera bofasta hävdar med bestämdhet att detta är Englands bästa odlingszon. Huruvida det stämmer skall jag låta vara osagt.

Vanligtvis börjar de blomma i september, i jungfruns tecken. Fast det är nog inte därför de kallas den nakna jungfrun, utan snarare att de blommar nakna, utan blad. Tidlösa är också ett vanligt namn på dessa skönheter.


Fick med mig ett gäng lökar hem av denna helt ljuvliga tidlösa, Colchicum 'Waterlily'. Fluffigare än så blir det nog inte.


Det här var en magisk färg och enligt skylten skall det vara Colchicum Tenori. Märkligt att de är så blå. Kanske beror det på växtplatsen, men de borde vara mer lila. Måste prova nästa år, och se hur de blir här.


Ett litet hopplock av som blommar här i trädgården just nu. ´Harlekijn', 'Ice Wonder´och en gammal trotjänare som troligen är Colchicum agrippinum. Finns kvar mängder av dem i trädgården sen svunna tider.


Men nu åker vi tillbaks till England. Det här trädet får gärna växa hos mig. Benved Euonymus europaeus 'Red Cascade'. Jag går igång på att naturen blandar cerise och orange.

Minst lika vackert är vingbenved, Euonymus alatus 'Apterus'. Den får hamna på vårens önskelista. På strategiska ställen i trädgården blir de ögongodis till hösten.



Det man ska räkna in i sin resbudget om man åker på trädgårdsresa, är kostnaderna som kommer när man väl är hemma. Ovillkorligen får man ju idéer, och de är sällan gratis när de skall förverkligas.


Hade ingen aning om att det fanns ett kyskhetsträd. Men nu vet jag det. Jag vet också att det är väldigt vackert.  Vitex agnus-castus f. latifolia. Härdigheten är det nog lite si och så med. Men vad gör det om jag får en kruka till att släpa in på hösten? Absolut ingenting!

Stoppar här med önskelistan och avslutar med ett par kloka ord från en klok man. Bilden tog jag på Wisley Garden, som hade en utställning under jord om rötter. Beakta att da Vinci sa det för 500 år sedan. Inget är nytt under solen.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar