Geofyterna anfaller.

Geofyter låter verkligen som något som kommer från yttre rymden. Fast i själva verket handlar det om växter, t ex lökar, som har sitt skafferi under jorden och inte låter sig avskräckas av fel väder. Så nu för tiden slänger jag mig med begreppet lite då och då. Jonas! Kan du plantera de här geofyterna i Lunden? De blickar jag får då säger mer än tusen ord.


Lökbädden är full av krukor med geofyter, eller jag menar lökar. I min enfald trodde jag att allt var frid och fröjd. Men till min fasa upptäcker jag att någon varit inne i lökbädden och rumlat runt. Lökar som grott är kringslängda, grus och jord i en salig blandning. Det är inte katterna! Det är inte fasanerna! Det måste vara någon otäck gnagare som tror att de kommit till dukat bord.

Nu har jag täkt ventilationen med finmaskigt nät. Men jag är tveksam om det räcker. Så för att gardera mig ytterligare har jag laddat med fina fällor, där det serveras en meny av små lockande lökar. Bon appétit!

Det finns bara en bra sak med möss, och det är deras bo. Gamla, övergivna musbo är favoritnästen för humlorna. Så om jag trillar på gamla musbon kommer jag att lägga dem i min nygjorda humleholk.
Hittar jag inga musbo så kommer jag att lägga in ogödslad torv. Och jag har ju hela vintern på mig innan det blir någon bosättning i den.

Några som inte har hela vintern på sig är vinterliljan Schizostylis coccinea 'Fenland Daybreak'. Den blommar väldigt sent och är inte glad åt kyla. Det är klart, kommer man från Sydafrika är ju inte november någon partymånad här hemma. De får nog snart flytta in i växthuset.


Många är kallade men få är utvald att få bo i växthuset över vintern. Stor vaxblomma, Cerinthe major purpurascens ger dock inte upp i första taget. Jag plockar en del frön från den, men den sprider sig också på egen hand. En av mina lågmälda favoriter i rabatterna.
Lökar, lökar eller geofyter som jag nu sa att jag kallar dom är på väg ner i jorden. Tyvärr inte av sig själva utan med hjälp mänsklig kraft. Alla lökar utom tulpanerna är på plats. Varje säsong försöker jag rationalisera planteringen. Bästa sättet att göra det så smidigt som möjligt är att be om hjälp, men när man gjort slut på släkt och vänner får man ta tag i det själv.

Jag slänger alltid med en näve benmjöl till lökarna. Att dra med en liten hink eller liknande ut i rabatterna leder alltid till att den står på fel ställe. Att fylla fickorna känns inte heller så smart. Men med lite tygrester och annat jox har jag löst problemet.
Sydde en kanal i överkanten där jag drog igenom ett par lameller från en uttjänt persienn. På så sätt hålls påsen öppen. Kabinkrokar är suveräna, sätter en i den sydda öglan och sen kan jag bara hänga fast påsen i hällorna på brallorna.

När jag ändå värmt upp symaskinen sydde jag en påse till lökarna som jag också kan hänga på mig. Här kommer också lamellerna till användning. Det är viktigt att det går att plocka till sig löken med ett enkelt handgrepp.
Piffade upp den med ett gammalt broderi som sett sina bättre dagar. När jag ser denna kraftfulla kvinna känner jag mig stark. Mer lökar åt folket! Tulpaner kan man sätta så länge det inte är tjäle i jorden. De kommer kanske lite senare, men hellre sent än aldrig. Jag stoppar alltid ner lite extra tulpaner i grönsaksbäddarna för att kunna slösa med som snittblommor.




2 kommentarer:

  1. Finurliga tygpåsar ...hm var är mina gamla persiennlameller...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja lamellerna fungerar ypperligt. På den minsta påsen med benmjöl tog jag tre lameller. En lamell viker sig för lätt när man är lite hårdhänt.

      Radera