Kung Bore kommer och går.

Kung Bore var här på en blixtvisit i söndags eftermiddag. Han hade bråttom, och det var inte mycket till vinter han lämnade kvar. Men det räckte för att tala om för alla entusiastiska växter att det är han som bestämmer så här års. De flesta böjde på nacken och tackade för sig. 


Nu är dahliorna uppe! Kylan som kom kramade kraften ut blad och stjälkar, men knölarna är fortfarande spänstiga och fina. Klippte ner huvudstjälkarna till 10 cm.  Det gäller att vara försiktig när man gräver upp dahlior. Man bör gräva med grep och ta det varligt när man tar upp dem. Jag vill ha av all jorden så snart som möjligt så att knölen inte ruttnar. Förr har jag lagt dem på tork och borstat bort så mycket jag kunnat.
Men i år har jag provat att göra det enklare för mig. Jag har ju en kompressor! Att försiktigt blåsa knölarna rena var väldigt smidigt. Efter att de är rena från jord får de ligga upp och ner ett par dagar, så att fukten försvinner från de ihåliga stjälkarna. Sedan lägger jag dem vackert i växtbackar som får stå frostfritt och mörkt hela vintern. Tittar till dem då och då. Det är mest fukt jag är rädd för. Men med min nya teknik att blåsa dem rena tror jag risken att de ska ruttna är minimal.

Att sätta tänderna i ett äpple känns välbekant för de flesta. Men ponera att det var tvärtom! Tänk om all fallfrukt som vi inte tar hand om skulle bli aggressiva. Att bli biten av ett äpple skulle nog kräva en stelkrampsspruta, och förmodligen göra väldigt ont.
Med dåligt samvete över all fallfrukt jag inte tar vara på, var steget inte långt att göra detta elaka äpple i keramiken. Sorten heter "Gunilla Persson". (Man måste nog ha sett Svenska Hollywoodfruar för att förstå.)

I det svalaste växthuset driver jag julens hyacinter. Jag kan inte välja en färg på hyacinter. Jag måste ha blå för doftens skull. Vita för att de är stilrena och passar så väl ihop med mina andra julblommor. Men sedan är det ju det här med rosa hyacinter. Det måste jag ju också ha, rosa blommor är ju jag! Så snart jag börjar sätta ihop mina julgrupper får de komma in i stugvärmen.

Men dörrkransarna är klara. De roliga att göra. Vissa år kan jag gå loss och mer eller mindre sätta dit allt jag kan hitta i gömmorna, ibland blir det lite mer måttfullt.
Men det kommer åtminstone upp kransar på dörrarna, och det är gott så.

Adventsljusstake var längesedan jag använde, fick aldrig det första ljuset att räcka tills det fjärde ljuset skulle tändas. Det är lika bra att tända alla samtidigt. Jag är väldigt förtjust i de här glasboxarna.

Visst är det underbart att vi kan skapa lite känsla av trädgård inomhus så här års. Vad vore julen utan alla dessa ljuvliga blommor? Ganska trist, i alla fall för oss som inte tror på tomten.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar