Vargen kommer.

Nä, nu fabulerar jag! Det är inte den riktiga vargen jag larmar för, utan frosten. Men det känns verkligen som jag gått och skrikit Vargen kommer! ganska högt den sista tiden. Fast varken vargen eller frosten har visat sig. I stället har det varit fina dagar. Tror aldrig jag lagt så många timmar i trädgården så här års som nu.


Eftersom jag hade en föreställning att trädgårdsarbetet i princip var slut i och med novembers intåg känns varje extra dag som en gåva. Varje ogräs jag drar upp är en bonus. Jag har också gjort något jag inte brukar. Jag har klippt ner nästan alla perenner.

Jag har inte gjort det i ren ondska. Jo, förresten, det har jag. Och nu handlar det om sorkarna. Genom att klippa ner perennerna blir det enklare att hitta ingångarna till deras gömställen. De är listiga, de små gynnarna. Men nu börjar jag förstå hur deras strategi fungerar. De gör alltid sina in- och utgångar nära en kraftig växt. Och jag har upptäckt vilka områden de helst hålls vid. Jag känner mig verkligen som när jag lekte Land och rike som barn. Skillnaden är, att nu är det på allvar. Jag ska ta tillbaka mina land.

Häromdagen upptäckte jag att de grävt upp alla tulpanerna i en rabatt, och dragit med dem till sin håla. Jag begriper inte hur de får med sig dem. Har de ryggsäckar? Vanliga lökkorgar är ingen idé, de äter upp dem också. Så nu har jag börjat armera korgarna.
Jag blev verkligen snopen när de ätit upp botten på dem. För att inte tala om när jag fick syn på mina krukor med lökar. Hade lagt glas över dem, men det fanns några luftspringor. Tydligen tillräckligt stora för att möss - en annan gnagare som inte stå högt i kurs - kunde ta sig in och rumstera om.
Varför kan man inte bara få odla sin trädgård i lugn och ro? Undrar om det finns någon trädgårdsmänniska som inte har någon fiende. Sorkar, mullvadar, sniglar, rådjur. vildsvin... ja, listan kan göras lång.

Jag kan inte plantera alla lökar sorksäkert, men de som är mest värdefulla sätter jag numera i metallkorgar. Dessa gör jag själv av galvaniserat putsnät, som är enkelt att jobba med.

Till min stora förskräckelse har jag dessutom upptäckt att någon huserar i mina övervintringsrum i ladugården. Flera av krukorna med lökväxter har attackerats.
Som tur är lockar inte de stora växterna. Här samsas uppstammad lager, palmer och japansk mispel med banan och citrus.

De enda platserna som inte hotas av gnagare är växthusen. Kanske beroende på att katterna gärna figurerar här. Och det är tur, för här börjar många av de mer exotiska lökväxterna blomma. Nerine bowdenii är till exempel helt ljuvlig.

Vinterlilja,  Schizostylis coccinea 'Cindy Tower', lovar också gott.

Fabler är perfekta berättelser, strama och entydiga till sin form. Djur, natur och sensmoral. Pojken och Vargen kommer från en fabel som Aisopos sägs ha skrivit för så där 2600 år sedan.  Sensmoralen är att inte larma eller kalla på uppmärksamhet i onödan.  Aisopos var ursprungligen en slav som lyckades bli frigiven genom sin kvickhet, men dödad på grund av sin spydighet. Känner att jag har mer gemensamt med Aisopos än jag borde.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar