Aldrig för gammal för att leka.

Det är verkligen en fröjd att gå in i blomsterbutiker så här års. Jag kan gå in i dem bara för att få känna den alldeles speciella doft som bara finns där. Vilket överflöd! Att se drösvis med blommor och blader får mig att andas lite lättare.


Julstjärna kommer i många färger och modeller till jul. De krispigt vita är en personlig favorit. Varje gång jag ser dem här hemma vill jag utbrista: Flores de la Noche Buena, som den kallas på mexikanska. På svenska skulle det bli Den heliga nattens blommor. Vackert, men det känns inte lika dramatiskt.

De finns i butikerna nu, men även i rabatterna hos mig. Julrosen trivs inte så där jättebra inomhus. Det blir lite för varmt. Några få hamnar i julgrupper, men jag ser på dem att de inte är särskilt lyckliga.

Fast jag kan kontra med att jag inte är särskilt lycklig i trädgården just nu. Visst finns det enstaka vackra växter där ute, men det är inte så där jättemycket som får mitt hjärta att rocka loss. Kanske ska jag vara tacksam för det. För ovillkorligen drar jag ner tempot. Och som min man så präktigt påpekar: Man måste ge sig tid för återhämtning. Fast lite trist är det allt.

Men växthusen! De är inte bara balsam för själen, de är rejäla inpackningar. Jag hade en rätt stor lekstuga när jag var liten, och den var det bästa jag visste. När jag var tolv år grät jag, för jag insåg att leken var slut. Min storebror fick köpa lekstugan av mig för det facila priset av 50 kronor. Där inhyste han sedan sina två getter, Malin och Lotta. Men åter till växthusen. Jag tror jag har samma känsla för dem som jag hade för lekstugan. Det är min magiska värld.

Den lilla kaminen i ena växthuset gör inte mycket väsen av sig större delen av säsongen. Men så här års är den naggande god. En kopp java, tända liten brasa, sätta sig ner och se lågorna djupt i ögonen är superlyx.

Om lugnet råder i södra växthuset så är det lite mer aktivitet i det norra. Det har en vägg mot ladugården och där finns den gamla hönsluckan kvar. Många tror den är för katten. Men icke! Den är för tomten. Här kan han kila ut och in och styra med allt som hör en riktig tomte till.
Men det blir ju ingen jul utan en rejäl lucköppning, och det gamla väggskåpet känns lite som lucka 24:a redan nu. Det pryder sin plats här i växthuset och det har, i dubbel bemärkelse, hängt här på gården i över 100 år.

När jag är i växthusen så saknar jag inte sommaren så hemskt mycket. Och jag ska göra mitt bästa för att inte sakna förra julens resa till Sydafrika. Men utan tvekan är Sydafrika ett land som ligger mig varmt om hjärtat. Som en homage till detta fantastiska land har jag gjort en lite speciell julgrupp.
Mitt i kransen med de vilda djuren tronar Pelargonium sidoides. Den kallas 'South African Geranium' eller om man är på det humöret 'Umckaloabo'. Sydafrika är ju pelargonens hemland, så det kändes rätt att ha den här. Att blomman är lila gör den ännu mer rätt eftersom just violett är den liturgiska färgen för tredje advent.

Ni glömmer väl inte bort! Man är aldrig för gammal för att leka.









2 kommentarer:

  1. Vilket härligt inlägg och jag tycker julrosen är så vacker i sin sköra uppen varelse bland allt det svulstiga runt julen. Och i brist på egen lekstuga är det skönt att ha dig nära så att vi kan komma förbi och leka lite vi oxå. Kram❤️

    SvaraRadera
  2. Tack för dina fina ord. Kanske kan du skaffa dig ett växthus vad det lider. Det tog ju 40 år mellan lekstugan och växthuset för mig så du har tiden för dig!

    SvaraRadera