Snart, snart, snart...

Så mycket längtan. Det värker i alla odlares hjärta så här års. Vi vill komma igång med odlandet, och vårtecken visas upp i alla media och forum. Sällan har en liten vintergäck satt så många hjärtan i brand som just nu. 


Köpetulpanerna har snart gjort sitt hos mig, och jag njuter av deras vackra förfall. De franska tulpanerna är minst lika vackra när de torkat som när de är vid full vigör. Det är mycket se men inte röra. Nästan lika magiska som en uråldrig fossil.


Jag är inte rättvis, jag vet. Men jag vill ha tulpaner på rot nu. Vill se dem stolta i rabatten och trumpeta ut: Vi överlevde denna outsägligt mörka vinter och nu tar vi nya tag. Jag har sett lite bladverk titta upp i trädgården. MEN jag har även sett hur fasaner och sorkar skövlat en hel del. Det ska bli spännande att se hur mycket de verkligen har saboterat. Det jag känner för dessa marodörer passar sig inte i text.


Vintergäck har som sagt har sin storhetstid nu, och brukar vara de första som ger hopp om en ny vår. Jag tycker verkligen om dessa modiga små blommor. De tar inte mycket plats när de dragit sig tillbaka. 



Pärlhyacinten är vanligtvis ganska lågmäld. Men driver man dem ligger de steget före sina kollegor ute i rabatterna, och det är trevligt när de får spela första fiol.  De klarar sig inte särskilt länge inomhus, men låter man dem vissna ner i lugn och ro är det bara att sätta ut dem i landet. Man har garanterat igen dem nästa vår. Det är återbäring när den är som bäst.



I dessa skidåkartider måste jag tillåta mig ett lappkast. Jag har aldrig varit en vän av saintpaulia, men den här lilla gynnaren fick mig att falla, åtminstone tillfälligtvis. Den gav mig lite vibbar av kommande blom av blåsippor. Och sämre associationer kan man ju få.




Som sig bör sparar jag det bästa till sist. Den absolut vackraste vårlöken just nu är Kungsängsliljan, Frittillaria melagris. Jag skulle kunna fylla hela fält med denna vackra blomma. Varje vår blir jag lika förundrad över den skira stjälken och det intrikata mönstret på klockan.


Dessa godingar får inte vara ute om nätterna ännu utan får snällt bo i växthuset. De skulle nog klara sig, men jag vågar inte chansa. Deras tid kommer, då de får fortsätta alla sina dagar på mitt drömfält. De som lever ute, så att säga live, har jag inte sett av ännu. 


På engelska kallas de snakeheads, men ormhuvud tycker jag inte är en smickrande beskrivning. Eller, för att dra översättningen ännu längre, kalla den reptilhjärna. Men det vore verkligen oförskämt. Det svenska namnet är mer ärbart; kungsängslilja.

Barnatro.

Under veckan som gått har jag haft en hög med små barn hemma. Barnen vet såklart att trädgården är väldigt viktig för mig. Men så slog det mig att den säkert är viktigt för dem också, fast kanske inte riktigt på samma sätt. 


Så jag tänkte ta reda på vad de känner för trädgården. För att göra det lite spännande frågade jag om de kunde tänka sig att ställa upp på en intervju. Barnaskaran bestod av Charlie 3 år, Jack 6 år och Uma 10 år.

Jag kände mig lite som Sven Melander. Vad är det bästa med en trädgård? Svaret var unisont: Pool! Fel svar. Sen kom nästa  felaktiga svar. "Att åka i grävmaskinen eller åka med på 4-hjulingen." 10-åringen förstod att deras svar inte föll i god jord. Så hon la till: "En bra sak med trädgård är att alla är tillsammans och gör saker och att det är en trygg miljö." Duktig flicka! Treåringen vill gärna ha fler bunkar och byttor att stå och 'blaja med'. (Blaja är vårt ord för att blaska med vatten, helst i en blandning av småsten och jord, och bli outsägligt blöt och smutsig.)



När jag frågade barnen vad de tyckte saknades i trädgården var svaret tyvärr också unisont: Studsmatta! Jag kan med eftertryck säga att en studsmatta aldrig kommer in på tomten. Det fanns också önskemål om ett fotbollsmål. Där är det också kört. Jag vill inte ha någon mini-Zlatan som med ett välriktat skott drar ner alla dahlior. Charlie ville ha en barnbok med troll i. Det är en önskan jag känner mig mogen att uppfylla.

Jag fick känslan av att jag gett mig ut på djupt vatten med min lilla frågestund. Så för att inte få mig att framstå som alltför missunnsam gav jag mig snabbt in på nästa fråga. -Hur tänker ni om djur och insekter i trädgården? Det rådde delade meningar om fåglar. De får vara här, men absolut inte äta upp guldfiskarna i dammen. Charlie tyckte det var viktigt att ge fåglarna mat för annars skulle de bli sjuka, men att de inte ska bajsa på fönstren. Hon är också väldigt rädd för rävar och Melle Grävare*. Honom känner jag inte, så risken att han skall dyka upp i trädgården är nog minimal.

Detta ledde naturligt in på om det var något annat de tyckte var läskigt med trädgården. Insekter står inte så högt i kurs. De är väldigt glada över att jag inte längre har bikupor. De har varit med om att bina svärmat i trädgården. Fast de är medvetna om att insekter är viktiga. Charlie: "De gör så det blir blommor överallt."


Umas värsta trädgårdsupplevelse var när hennes pappa erbjöd sig att klippa gräset. Vi har en midjestyrd åkgräsklippare, och är man inte bekant med vad bakdelen tar sig till när man svänger kan det ställa till problem. Nåväl, konsekvensen blev att hon såg sin far köra ner en av mina högt skattade kopparlönnar. Enkelt kan man säga att Uma genom sina tårar uttryckte vad jag kände för hennes far just då. Jag kan tillägga att det bara är jag som klipper gräset här idag.

Jag ville helst att vi skulle prata om växter. Barnen ville mest prata om vad de kunde göra i trädgården. Men jag vet att växthuset är ett hett tillhåll under säsongen. Så jag var tvungen att fråga vad de gillar mest att äta från odlingarna.  Föga förvånande var det jordgubbar, hallon och tomater alla ville ha. Jacks favorit är physallis. Charlie ville att jag verkligen skulle skriva ner hur viktigt det är med paprika, och att den ska vara röd. Fast inte de starka. Tror hon satt tänderna i en chili av misstag. Det ska alltså vara frukt och grönsaker i rejäla färger. Alla grönsaker som är gröna smakar bara sallad och det är äckligt. Undantaget gurka som också är en favorit. Så då vet jag det!


De har faktiskt åsikter om det mesta, de små liven. Jag fick väl inte riktig svaren jag ville ha. Så jag kommer att fortsätta skola dem i sann trädgårdsanda. Ett steg på vägen är att skapa lite magi med växter, och så här års är det fröpåsar och krukväxter som finns tillhands.

Vi var iväg och köpte lite roliga växter. Mimosa Pudica Sensitiva är en bra växt om man vill beskriva att växter också är levande och kräver omtanke.  Den kallas 'Rör mig ej' eller 'Buh'. Om man skrämmer den eller rör den drar bladen ihop sig. Och de drar ihop sig väldigt snabbt.


Köttätande växter gillar barnen också. Eller kanske tvärtom. Spännande växt för små barn. Dock finns det en gräns för hur många gånger Venus flugfälla Dionaea muscipula kan stänga gapet innan den kroknar.



Sammanfattning: Hade barnen fått bestämma skulle trädgården förmodligen mest sett ut som Skara Sommarland. Men nu får de ju inte bestämma, som tur är. Och jag ger mig inte. Med mild hand kommer jag att leda in dem på den rätta vägen, och lära dem att se växternas magi och skönhet. Förr eller senare står de där med skarpslipad sekatör och jord under naglarna.

*Melle Grävare är en tecknad grävling i berättelsen om Pelle Kanin.

En kärlekshistoria.

14:e februari är ingen vanlig dag. Det är dagen då man skall uttrycka sin uppskattning och kärlek till alla som ligger en varmt om hjärtat. Jag har skrivit många kärleksbrev till min man. Men det här är första gången jag skriver ett till min trädgård.


Kära Trädgård!

I många år har vi nu gått sida vid sida, och det har varit alldeles fantastiska år. Visst, har vi haft delade meningar om hur saker skall vara, men vi har alltid enats till slut. Du har lotsat mig med varsam hand genom tiden.

Aldrig trodde jag att du skulle ge mig så mycket glädje. Jag vet att du haft andra före mig, men det är ju det som gjort dig till den du är idag. Tidiga morgnar har du funnits där med kvitter och solsken. Sena kvällar med förtrollande doft som inte går att köpa på krus.

Oslagbar kombination: Rosor och Lavendel.

Vi var nog båda lite tilltuffsade av livet när vi träffades. Men vilken lycka när vi möttes! Jag såg aldrig några brister hos dig. Bara möjligheter och magi. Så trots alla varningsrop, skred vi till verket. Vi hade bestämt oss.

Visst är det häftigt att vi två, som till synes passerat våra glansdagar, gick en ny vår till mötes.

Du var lite medtagen, men det var inte värre än att det med svett och envishet gick att rätta till.

Ja, jag vet att jag ibland farit fram lite vårdslöst med dig. Jag vet att du inte gillar stora maskiner. Men ibland måste det göra ont. Det känns bättre efteråt. Visst har du förlåtit mig? Nuförtiden smyger jag långsamt in med Bob, och det känns som ni kommer ganska bra överens trots allt.

Idag far jag mer varsamt fram med dig.

Du har alltid nya uppslag om vad vi kan hitta på. Det går helt enkelt inte att ha tråkigt med dig. Är jag lite moloken kommer du alltid med en liten fingervisning om vad vi skall göra.

Jag vet att jag ibland klagat på de sluttande planteringarna. Men du hade rätt, som vanligt. Det är bäst så här.


Den vackra teckningen ritade Jonas morbror Tord 1952.

Visst, vi har alla våra skönhetsfläckar. Men är det inte det som är skönhet på riktigt? Vi kan ju inte gå omkring och leka att vi är photoshoppade. Men när stjärnorna står rätt, då sprakar det om oss.


Du vet att jag inte tycker om att lämna dig. Trots att jag vet att du klarar dig utan mig. Kanske är det jag som behöver dig mest. Jag inte tänka mig ett liv utan dig.

Vackraste trädpionen 'Hankisoi'
Vi har så många minnen tillsammans. Du bär på så mycket av min historia. Många människor har skrattat och haft kul här. Du har alltid delat med dig av dina gracer. En trygg oas ute på slätten, som skyddar både stort och smått. (Fast det där med sorkarna måste vi prata om.)

Jag försöker alltid göra mitt bästa för att du skall må bra. Och den dagen våra vägar skiljs åt, önskar jag att du får leva med någon som uppskattar dig lika mycket som jag. Du förtjänar verkligen det.

Vet du! Det är lätt att säga så här när man är förälskad, men... Du har verkligen allt! Och jag älskar dig.


Mitt hjärta bor i en gammal gård 

Mitt hjärta bor i en gammal gård,
en gammal gård på slätten,
med vita längor och svalebon
under takens mossgröna brätten.

Och åldriga almar med sagor i,
- en evigt susande klunga, 
och tätt inpå väggarna vångar och fält,
som förtroligt i sommaren sjunga.

Och en dröjande doft av lavendel och ros
i låga kisthus och salar,
och ett minne, som ler i var ruta och vrå 
och sakta till hjärtat talar.

[...]

av Theodor Tufvesson

Måla med den breda penseln.

En ganska sträng dam hävdade: En massa plantor gör ingen trädgård, oavsett hur fina växterna är. Det är bara en hoper växter. Först när de är planterade i harmoni och med tanke blir de en trädgård. Hon jämförde med att ha en palett med färgerna från den bästa konstnären, och hävda att man har en tavla.


Hon var en tuff dam, Gertrud Jekyll. Men hon har inte för inte gått till historien som en av de starkaste krafterna då det gäller växters färgschema. De flesta har nog hört talas om hennes White Garden på Sissinghurst. Det är fascinerade att bläddra i hennes Color Schemes For The Flower Garden, men att enbart bygga min trädgård efter hennes principer skulle jag inte vilja. Det finns för många roliga växter att utforska som inte skulle passa in.


Vill man snöa in ännu mer på färger kan man läsa Gothes Färglära. Jag begriper väl ungefär hälften som står i den boken. Men avsnittet om växter och färger är väldigt intressant.

Men det finns saker som jag förstår med en gång. T ex när Bengt Grive kommenterade färgen på konståkarnas kläder.  Spaljégrönt eller mörkvitt. Visst förstår man vilken färg han menar? Han använde sig också av uttrycket smutsvitt. 

Nästan alla människor har favoritfärger. Färger man känner sig hemma och bekväm med. Det man kan ta hänsyn till är komplementärfärger. Jag brukar tänka i termer av motsattsfärger, Harmoni i färgsättning når man enkelt genom att använda sig av det tänkandet. Grönt har varit min favoritfärg sedan jag var riktigt liten, kanske är det därför jag är lite extra förtjust i rosa toner. De passar bra ihop. Opposites attract som det så vackert heter.  



Årets trendfärg passar bra i trädgården. Enligt Panthone - tongivande inom färgtrycksindustrin - är det Marsala som gäller just nu. 



Nu tror jag inte att bilden jag tagit från Pantone överensstämmer helt med ett tryckt färgprov. Men icke desto mindre är det misstänkt likt järnoxidröd, och falurödfärg. Många av våra innedörrar på Karnagården är målade i järnoxidrött för så där 100 år sedan. De var inne redan då!






Men oavsett om det är modernt eller ej, så är det en fantastisk färg att ha i trädgården. Den lyfter fram blåbärsrisgrönt väldigt väl, som Bengt Grive skulle sagt. Eller milda pasteller, som är kompletterande modefärg 2015.

Luktärten Lathyrus chloranthus har en annorlunda färg. Bengt Grive hade kanske kallat den för äppelgul. Ingår varje år i min kollektion av luktärtor.



Avslutar dagens färgskola med en klassiker från Bengt Grive:

Grive: -Och han har svart tröja, svarta byxor och vinbärsfärgade skridskor.
Bisittaren: -Nja, han har ju svarta skridskor ?
Grive: -Ja, det finns väl svarta vinbär också.