Se upp för smitare.

Det är som med det mesta här i livet. Det är motivationen det hänger på. Vill man något tillräckligt mycket så går det. Detta gäller såväl människor som växter. Nu bör man vara lite vaksam när man rensar i rabatterna och grusgångarna, så inte en hårt kämpande liten växt ryker med.


Jag rensar efter tesen Bättre fria än fälla. Detta har onekligen lett till att jag av misstag omhuldat ogräs. Men å andra sidan har jag fått en mängd extra plantor av de växter som verkligen gillar min trädgård. Och vem är jag att säga nej?

Det som fascinerar mig mest är att vissa växter som tycks vara lite kinkiga, trots att jag gett dem de bästa förutsättningar, hux flux dyker upp på till synes omöjliga ställen. Många får leva vidare där de hamnat, för det är onekligen spännande att följa deras väg. Flera gånger har jag försökt gräva upp dem och placera dem på ett 'bättre' ställe, men det har vanligtvis slutat med att jag stått med en bladrosett i näven och roten kvar. Då gör det lite ont i hjärtat.


Vad gör man med lavendel som valt en springa mellan markteglet som sin boning? Ja, man låter den växa. Den verkar gilla läget.



Växter som också gillar läget i torvblocken är bollviva och tigerliljor. Jag har inte satt dem där. Men bollvivan växer bättre här än i rabatten. Jag kommer inte att mucka med er.


Några blommor vars frö har väldigt hög grobarhet är allium. Här är det Allium 'Mount Everest' som ynglat av sig. Det är en dyr lök att köpa, en riktig bjässe och får jag dessa att växa vidare har jag så jag kan sälja.



I grusgångarna blir det gärna små fina plantor av jättedaggkåpa, Alchemilla mollis och brunnäva, Geranium phaeum 'Sambor'. Dessa gräver jag upp och krukar. När de växt till sig planterar jag dem på lite aviga ställen. Dessa små plantor tenderar att ha en jäkla livsvilja och etablerar sig snart.



Med den bästa vilja i världen kan jag inte flytta på denna pion. Tyvärr är det väldigt mörkt här inne under trädstammen så jag kommer nog aldrig få se den blomma. Den har verkligen sett till att hamna i tryggt sällskap.


Men den växt som tar första priset då det gäller att smita är onekligen denna murgröna. Vilken kraft den har. Den har tagit sig igenom relativt nydrevade fönster, en silikonfog och bänt sig förbi en marmorskiva. Synvilla, tänkte jag när jag fick se intrånget.


Den växer så det knakar och får hållas. Lite spännande att se hur långt in i salen den tar sig. Men tar den med sig sina polare är det stopp.


Stopp är det också där grindarna tar vid. De vackra grindarna har hängt med sedan 1930. Fick nyligen reda på att de bara hängdes upp på sommaren. Säkert är det därför de klarat sig så bra. Nu har de fått en ny omgång färg och förhoppningsvis hänger de med många år till.



Det är verkligen magiskt med våren. Trots att jag upplevt så många vårar är det lika fantastiskt varje år. Eller förresten, det är nog mer fantastiskt ju äldre jag blir. Vilken livslust vi omges av. Idag känns det som skinnet är lite trångt på näsan. Det är också ett vårtecken.

Min syn på saken.

Varje gång jag står och borstar tänderna är det något som skaver. Och det är inte tandtråden eller något annat tortyrinstrument, utan utsikten. Den stora gräsmattan är för tråkig att se på. Jag har lagt till lite träd och buskar men det blir ändå för klent för mina ögon. Här behöver det hända något. Action!


Det här med gräsmatta är överskattat. Jag känner män. Ja, det är huvudsakligen män som lägger ner mängder av timmar på sina gräsmattor. Jag har aldrig begripit deras fascinationen. Det händer ju aldrig något. Dyker det upp en stackars liten tusensköna, skriker alla i kör: Ogräs! För att inte tala om de väldoftande små violer som gläder oss på våren. Ogräs! Bort, bort, bort!

Så efter att ha talat med berörda myndigheter, min man och Ledningskollen, har jag nu fått klartecken. Dock med viss reservation. Telekabeln ligger precis där jag vill gräva. Men efter samtal med Skanova, nätägaren, har de lovat att laga kabeln på ett par dagar om jag gräver av den. Det känns ju tryggt.


Utsikt från badrumsfönstret.

Suttit och ritat på papper och lagt ut rep på gräsmattan för att få en känsla för formen. Men jag tror jag fick bäst koll när jag försökte klippa grästet i den form jag tänkt. På så sätt fick jag ett ganska bra perspektiv, och kan se hur formerna skapar någon form av symmetri. Den yttre formen är väldigt linjär så att bryta upp den med ett svallande inre känns rätt.


För snart 100 år sedan, när den här bilden togs, var trädgården nog till stora delar nyrenoverad. Formerna är sig lika, då som nu. Men det slog mig att då hade de rätt stora granar i framkanten på gräsmattan. Och det vill jag inte ha. Då kommer jag återigen att stirra in i en grön homogen massa. Här skall det bli min point de vue, som det så vacker heter. Att sträva efter strålande utsikt när man står och sysslar med sin tandhygien kan ju aldrig vara fel.


För hundra år sedan var det buxbomshäckar runt gräsmattan, men jag kör på med idegran. Rabatterna som blir kommer jag fylla alldeles för snabbt med små buskar, perenner och inte minst lökväxter. Det blir nog en och annan ros också. Det blev mycket växter där... Kanske får jag ta och minska gräsmattan ytterligare. I vilket fall kommer jag inte längre att behöva någon åkgräsklippare.

Denna gräsmattas väl och ve lär jag återkomma till. Över till något roligare.



Såg på håll en röd  fläck i trädgården och kunde inte begripa vad det var. Men vad skådar mitt norra öga, det var ett gäng pionvioltulpaner. Tulip humalis, 'Tête-à-Tête'. De kan vara lite svårflirtade men nu har de nog hamnat på rätt ställe. Dessa kommer jag att gå och titta på varje dag. Och jag skall nog försöka utöka samlingen, för de verkar trivas här. Fast jag skall kanske inte dra förhastade slutsatser efter första blomningen. Det kan ju vara ren tur också.

Lite tur behöver dessa skönheter som blommar för fullt nu. Kommer frosten och biter dem blir det inte så mycket frukt av vare sig persika eller aprikos. Jag har sett några vingliga humlor besöka dem, men det krävs en mindre stab om de skall hinna pollinera alla blommor.




Men allt är inte vacker just nu. Det finns saker som är riktigt fula också. Skönhetsvärdet på en häck av nedklippt elefantgräs, Miscanthus sinesis 'Giganteus' är noll.  Men efter det här kan det ju bara bli bättre.


Några vackra ord av Katharine Tynan som avslutning.

The Spring comes slowly up this way
Slowly, slowly,
Under a snood of hidden grey.



Jag har maskat.

Nu händer det grejor. I ett slag blev det helt underbart väder. Pånyttfödelse i kubik. Det behövs inte längre några väckarklockor. Jag vaknar med spring i benen, det gäller att sköta inomhusysslorna så snabbt som möjligt. Jag måste ut!  Det finns inget bättre än en azurblå himmel och fågelkvitter. 


Under påskhelgen umgicks jag med min latmask. Lämnade trädgården åt sitt öde och for norrut. Tankarna på trädgård släppte dock inte. Hos Ilona Söderberg fick jag möjlighet att fläta taklampor till mina växthus. Ilona har massor av kurser i den ädla konsten pilflätning. Bara att få se hennes odling av pil var häftigt. Vilka färger! Jag ska röja en bit mark och börja odla lite till husbehov.  Vill du se mer bilder från Ilona, kolla på http://www.pil-korg.se



Men ingen resa är ju fullständig om jag inte kommer hem med lite växtmaterial. Så det blev även ett besök hos en riktig växtentusiast. Signhild Åkervall i Köping är en passionerad odlare. Wow, vilka pelargoner hon har. 


Jag fick med mig en hel del andra växter som jag inte ens visste fanns, bland annat kryddkarlbergar, Plectranthus amboinicus och en vildpelargon Pelargonium tetragonum. Den är så annorlunda mot alla andra pelargoner jag sett. Lovar att visa bilder när jag fått ner den i en ampel. Fick även med mig en tomat som heter Tomato Ponchi. 

Under min frånvaro hade det hänt en hel del i trädgården. När jag öppnade grinden möttes jag av den ljuvligaste doft man kan tänka sig. De båda gavelbäddarna var sprängfyllda av de blåaste hyacinter. Och allt eftersom det blir varmt under dagen ökar intensiteten i doften. Fikonträdet spelar verkligen inte den förnämsta rollen i detta skådespel.



Förnäma, men har inte så mycket doft, gäller för Mjukakantusen, Acanthus Mollis. Ståtlig blomma. Jag har ett par stycken, en på friland som inte syns till ännu. Och så en som fått stå lite mer skyddat. Den har snart blommat klart, och fröer kommer att skördas. För det är ju den mest klassiska växt som finns. Under sommaren har den ett helt underbart bladverk. 



Jag sa ju det! Att julen varar än till påska. Men det får jag nog revidera. Ska man gå efter amaryllisen och den hävd som vi brukar anta att den blommar, varar nog julen ända till midsommar.  För om man inte är och trixar och fixar med den, vill amaryllisen blomma nu.


Den stiliga 'Apple Blossom' har ett spretig men fint sällskap av 'Chico'. Flera av mina gamla amaryllislökar är på gång. Men tyvärr har jag inte vett att uppskatta dem riktigt just nu. Det är för mycket som lockar ute i rabatterna. 

Så mina vänner!  Mer jord under naglarna och solsken i blick. Vi går en ny vår till mötes, och jag älskar det. 




Julen vara väl till påska.

Lika bra jag tar gnället först. Det är för kallt. Påskveckan ska vara den första veckan då alla drar man ur huse och fejar och donar i trädgården. Missljudet av högtryckstvättar skall höras över nejden. Tvättlinor nagelfaras. Barnen ska tro det är sommar och jackorna ryka av. En och annan utvält kaffekopp på farstukvisten. Så vill jag ha min påskvecka. Men detta har gått i stöpet.


Några påskliljor har slagit ut, men de flesta står och kippar efter andan i trädgården. De fryser. Det gör jag också. Byxa vinter hade jag packat ner för säsongen men nu åkte de fram igen. Snöblandat regn och hagelkorn stora som dvärgpudlar har har gjort allt för att förta vårkänslan. Men med lite pengar på fickan kan man köpa sig vårfröjd.

Påskliljor är förhållandevis billiga som snitt. De ser inte mycket ut för världen där de ligger i högar som potatisblast i butikerna, men vilken metamorfos när de kommer in i rumsvärmen. Jag tycker om att binda många, många påskliljor i täta buketter. De blir stora gula bollar som verkligen signalerar påsk. Binder man dem högt uppe runt kronan kan man ställa dem på ett fat med vatten. De klarar sig fint där bara man ser till att det hela tiden finns en skyla vatten.


Påskpynt har jag aldrig haft så mycket av. Att ha fjädrar i påskris och katter är en väldigt dålig kombination. Har gjort några tappra försök, men katterna har alltid sett fjädrarna som något ytterst provocerande. Efter en dag eller två är fjädrarna en saga all.


Men måsteblommor tidig vår är så klart penséer. Minipenséer är nästan outslitliga. De blommar verkligen länge.  Gyllenlack, Erysimum cheiri, är också ett säkert kort så här tidigt på säsongen. Den finns i massor av färger och kallas även lackviol eftersom den doftar svagt av viol. Min lilla hönsfamilj hänger med varje påsk. Dessa fjäderfän fanns i mitt barndomshem och de kommer nog alltid att följa mig. Fascinerad över att de fortfarande är hela med tanke på en barnaskara som kunde vara rätt så vild, speciellt då vi var fulladdade av socker. 



Små söta påskdekorationer skapar man enkelt av äggskal och indiankrassefrö. Det tar inte många dagar innan fröna gror. Men glöm inte att lägga dem i vatten ett dygn innan du sår dem.   


Jag hade ett alldeles för litet bestånd av ramslök, Allium ursinum i trädgården. Den kallas inte för inte skogsvitlök. Den är himmelskt god att äta pinfärsk. De få plantor som växer i trädgården har jag knappt vågat ta något av, för jag vill de ska föröka sig ordentligt. Så för att råda bot på mitt skrala bestånd åkte jag förra veckan till en plantskola och köpte på mig 8 plantor till. Med facit i hand kan jag säga att det var en av de sämsta affärer jag gjort.


Några dagar efteråt går jag bakom ladugården, och vad hittade jag där? Ett väldigt stort bestånd av ramslök. De trivs i kalkhaltig och mullrik jord. Det ska vara fuktigt och helst med lövskugga. Alldeles perfekta för Lunden. Det är inte ofta jag glatt skuttar iväg med en spade i handen, men det gjorde jag nu. Så nu är en del uppgrävda och ska få flytta in till mer civiliserade områden. Mycket märkligt att jag inte sett dem förut. Jag har snart bott här i åtta år. Eller så driver de med mig!


Som sig bör, ber att jag att få tillönska Er alla en Glad Påsk! Och jag hoppas att den stora, stora gulan i skyn lyser på er och ger er lite solsken på näsan. Förhoppningsvis så ligger vi snart i hängmattan och njuter igen.