Jubel i busken.

Vilken lycka!  Nu skarvade jag lite, det var inte i busken jag jublade utan i trädet.  Som jag har väntat. Jag hade slutat hoppas på att jag skulle få nåden att ha dem hos mig. Kanske är det som livet självt. Att gå och tråna tjänar inte mycket till, man får låta naturen ha sin gång. 


För 1 1/2  år sedan stod jag på samma ställe och gnodde in små mistelfrön. Jag har då och då gått och kollat men inte sett något. Till slut gav jag upp så smått. Men häromdagen, då jag skulle räta på en stolpe, såg jag dem.

Sällan har en parasit varit så välkommen! Nu klassas mistel bara som en halvparist, så den utgör ingen fara för värdträdet. Hos mig är det prydnadsapel och mandel som får härbärgera den. Lindar, som tydligen skall vara mest lämpliga, har jag inte fått napp hos. Det är även enklare att få misteln att ta sig om man sätter den på ganska unga träd.


Innan jag gnuggade på fröna skrapade jag sönder barken lite i grenklykan. Mistelfrö är väldigt kletiga och lite halkiga, så det gäller att trycka dit dem ordentligt. För att gardera mig mot fåglarnas glupskhet klädde jag varje planteringsklyka med ett finmaskigt nät som jag fäste med en tunn ståltråd.


Det var med bultande hjärta jag häromdagen fick klippa bort stålnätet kring de små plantorna. De skall enligt uppgift dubbla sin storlek varje år. Så inom några år kanske jag kan förmå mig att ta en liten kvist och hänga över dörrposten. Mistel är fridlyst i hela Sverige, men den här får jag plocka av.




Det dåliga vädret som varit under veckan har lett till åtminstone en god sak. Jag har tagit mig tid att gravera växtskyltar. Jag har ett teflonminne, och de här skyltarna tycker jag är diskreta nog att få ta plats i trädgården.




En ny kombination i junirabatterna i år är  Allium 'Violet Beauty' och stor stjärnlök Ornithogalum magnum. Stor stjärnlök kommer jag att sätta fler av till hösten. Bland annat hos rosorna.



Det är med lite vemod som jag tar farväl av syrenerna. Men icke desto mindre är det bra om man klipper av de vissnade blommorna. Jag gör det inte på alla syrener, eftersom det skulle vara ett vanskligt företag att klättra upp och göra det. Men de jag når från backen får sig en putsning. Det ser bra mycket prydligare ut, och syrenen kan bryta nytt lättare inför nästa säsong. Även överblommad rhododendron behöver putsas till. Klipp den inte med sekatör, utan vänta tills de vissnat ordentligt. Då är det enkelt att knippsa av blommorna med fingrarna.




Jag lägger inte två strån i kors. Framför allt inte om det är smultronstrån. Smultronen behöver lite tid och sol till, men några stycken har jag fått i mig. Det här är mindfullness på riktigt, att få sitta i trädgården och äta upp alla själv. Smaka ordentligt på varje tugga och känna sig som barn på nytt.




Min käre man och jag har just haft bröllopsdag. Köpeblommor avstår jag helst från så här års när trädgården bjuder på massor av skönhet. Festade till det med en vacker bukett med pioner. För säkerhets skull plockade jag dem själv.  Det hade kunnat rendera skilsmässa om Jonas fått gå ut och plocka fritt. De senaste plantorna jag planterade i höstas har jag inte hjärta att plocka av.

Visst är det lättare att vara tålmodig och mild när ljumma vindar och solen smeker våra sinnen?


Himmelsljus och andra glada saker.

Vår bästa tid är nu! Visst är solen lite ogin med sin glans, men det är väldigt, väldigt grönt ute. Jag tänker inte nedslås av lite vatten och vind. Det är sommar! Punkt slut! Om vi inte njuter av dagarna nu, har vi inget att ta av till vintern. Det gäller att fylla på trädgårdssäcken med så mycket det bara går.


Vissa saker har jag skjutit upp för det är tråkigt, och jag väntade länge på en soliga dag innan lusten föll på att stå ute och bli blöt. Men nu är det gjort. 


Alla krukor som härbärgerat växter är noga skurade med grönsåpa och vatten. Sorterade och inställda på sin plats i ladugården. Det är så himla skönt när det är gjort.


Alla fuktmattor som legat i växthusen har också fått sig en duvning. Testat att rengöra dem på flera olika sätt, men högtryckstvätten är helt klart bäst. Fast man blir ju minst sagt lite fuktig efter den här övningen.



När allt det tråkiga, men så nödvändiga, är gjort kan det riktigt roliga börja. Att börja piffa i trädgården. Det får absolut vara funktionellt, men gärna lite fint också.

Vattentunnan ner vid växthuset försöker jag alltid hålla full med vatten. De flesta växter gillar att få ljummet sommarvatten i stället för iskallt källvatten. Det är inte alla förunnat med denna nåd, men vissa växter ligger ju i gräddfilen och får endast det bästa.



Krukan som jag gjorde på keramiken i våras hade jag lite bry med innan jag visste vad som skulle få bo i den. Kattamarant, Ptilotus Nobilis 'Joey', tycker jag nu passar alldeles utmärkt i den. Kattamaranten är en väldigt vacker och hållbar sommarblomma.


Jag vurmar mycket för gamla bruksföremål. Dessa fotogendunkar, eller vad det nu kan ha varit i dem, pryder sin plats på Grönsakstorget.

Jag hade ett bordsstativ i järn men ingen bordsskiva. I ladugården fanns det en mängd gamla dörrar som jag vaktat noga på. Den gamla vindsdörren var täckt med masonit, men när jag rev bort den hittade jag flera lager av gamla tapeter. Så för att kunna använda detta tidsdokument som bordsskiva har jag nu lackat det med flera lager båtlack.


Glansen i båtlacken och de bruna gamla glasflaskorna blir vackert tillsammans med stjärnöga.


Det uppstammade blåregnet blommar lite senare än det som strävar på kapellet. Men det ger en vacker fond till trädormbunken, Dicksonia antarctica, och de andra krukväxterna som är ute på vift.




För ett par veckor sedan var jag ute och plockade av en massa vackert gräs i dikesrenen. Band upp gräset i en krans. Man måste tajta till bindning allteftersom gräset torkar och krymper, annars drösar det av. Doften från gräskronan väcker många minnen från somrar i Småland.



Dagen till ära har gräskronan pyntats med blåklint och daglilja. Det är enkelt att byta ut blomstren då jag bara fäst dem med hårnålar. Kronan får nog hänga med till hösten. Kanske kommer det förbi en hungrig kanin som vill ha ett skrovmål.

Avlslutar dagen med en dikt av en smålänning, Magnus Elmblad.

Midsommarafton

Välkommen åter, glada fest,
  Som löf och blommor pryda!
Dig älskar svensken allra mest,
  Din mening kan han tyda.
Du skakar av och frukter ned
Ur lyckans horn, som du bär med,
  Af milda makter rågadt.
Mot jordens barn du huldrikt ler
   Och tusen glada svar du ger
På allt hvad våren frågat.














Nu skuttar jag ut i grönheten.

Som jag har längtat! Äntligen kan jag säga att Nu är det sommar! Varje dag är full av under och överraskningar i trädgården. Alla dörrar står på vid gavel. Gränserna mellan ute och inne har suddats ut. De har nästan suddats ut lite väl bra när det gäller småfåglar. Med jämna mellanrum får jag sjasa ut dessa små flygfän som troligen har fått en bugg i orienteringssystemet. Olyckligt för dem att skapa bosättningar i fiendeland som patrulleras av fyra katter.


En sorglig växt enligt legenden, men så vacker. Judas Iscariot skall ha hängt sig i trädet efter att han förrått Jesus för 30 silverpenningar.  Judasträdet, Cercis siliquastrum, klarar sig här i zon 1, men det är inte med stora marginaler.



När jag bodde i Göteborg fick jag aldrig mitt blåregn att blomma. Men här på Karnagården trivs det desto bättre. Som så många andra ville jag ju ha samma omfångsrika blomning som det var i tv-serien Desperate Housewifes. En gata med full av blåregn, Wisteria, kommer jag aldrig att få. Men ett litet kapell med blåregn är gott nog. 





Det är många bollar i luften nu. Bollöken blommar för fullt. 'His Excellens' som denna Allium heter, har den tätaste boll jag sett. Jag tror den har en riktigt bra studs också.



Ett seriöst bollhav presenterar snöbollsbusken, Viburnum Opulus Roseum. Det här är en riktigt gammal buske som står nere i den något mörka Lunden. Den är ganska oansenlig, men plötsligt tar den över hela föreställningen.




En liten knöl, är också en knöl. Dessa små godbitar har jag drivit upp i krukor. De är allt annat än påträngande i sin framtoning. Den gula blomman heter Gladiolus tenellus och den rosa heter Ixia scilliaris. Det är känsliga små själar så de måste in på hösten. Den svenska vintervätan kan ta kol på det mesta. Även mig!




Det är på det så berömda håret som tolvgudablomman, Primula meadia, klarar sig hos mig.  Mitt bestånd av dessa härliga blommor blir dock mindre och mindre varje år. Ibland måste man kanske ge upp vissa växter, fast det sitter långt inne.



Det finns ju en mängd olika växter att pröva i sin trädgård, och det är verkligen en resa utan slut. Varje år upptäcker jag nya sorter som jag inte hade en aning om att de fanns. Jättestäppliljan. Eremurus robustus, var ett oprövat kort. Satte fem lökar i paradrabatten och de gav full pott. Blev lite extra glad när jag fick så hur väl den matchade den gammelrosa vallmon som jag varit lite tveksam till. Det blev en riktig matchmake.




På tal om matchmake, ja. Läste om en undersökning i England som ett nätdejtingföretag gjort. Den yrkesgrupp som engelska kvinnor helst skulle förföra var, kanske lite otippat, trädgårdsmästare. Själv håller jag mig till min vanliga man och försöker med små trix få honom att se trädgården på samma sätt som jag, så jag kan se honom som en trädgårdsmästare.























Tror ni det blir sommar?

Det är nog roligt att slå rekord. Men att slå rekordet att ha upplevt den kallaste maj sedan 1877 hade åtminstone jag kunnat vara utan. Det har dessutom varit temperaturskillnader som fått både mig och alla små plantor som kommit ut i rabatterna att krypa ihop. Kommer det att bli sommar någon gång? 


Bitvis har jag misströstat i mitt trädgårdsarbete, blött och kallt. Allt som jag tycker så innerligt illa om. Tvättmaskinen har gått på högvarv med leriga och våta arbetsbyxor. Men i skrivande stund har det faktiskt blivit varmare. Inte så att svettpärlorna lackar, men fiberpälsen tjänar nu mest som bäddplats åt något husdjur som måste ta igen sig.

Själv har jag inte haft så mycket vila denna vecka. Det är många växter som skall ner i de nya planteringarna på Bellevue, som vi kallar den centrala gräsmattan. Alla polletter har inte trillat ner om vilka växter som skall vara här, men det kommer. Ett nytt vackert prydnadsapel, Malus 'Professor Sprenger' är på plats. Det är inte den bästa tid att plantera träd just nu, och det gäller att passa det med vattning extra noga under etableringen. Men med de nya vattensäckarna behöver jag inte vattna så ofta. Växtstöd ska så klart upp, och rotklumpen är planterad i sorksäkra korgar.



I den andra rabatten på Bellevue har en annan nykomling tagit plats, trädgårdsruta Thalictrum 'Black Stocknings'. Jag valde den främst för den mörka stjälken. När den vuxit till sig kommer den att sväva högt över de andra perennerna. 



Runt Bellevue har jag fyra olika rabatter med olika tema. Syrenplanteringen är lite diskret, men har verkligen sin höjdpunkt just nu.


Syrenen 'Beauty of Moscow' är nog en av de vackraste syrener jag har. Skulle gärna vilja konservera doften och ta fram när jag går i vinteride.



Under syrenerna har jag en samling tåliga nävor  och den vackra stor ormrot, Bistorta off. 'Suberbra', nävan på bilden, är Geranium macrorrhizum 'Album'.


Det är mycket vackert som blommar nu. Även en del växter som många inte ser på med så blida ögon. När jag var barn fanns det stora hav av lupiner som växte i dikesrenarna, och var inget märkvärdigt. Men efter att varit på Chelsea Flower Show har lupiner fått en helt annan innebörd. De är inte ogräs! Jag har försökt rensa bort brännässlor till förmån för lupiner, och jag måste säga att det bytet gör jag alla dagar i veckan.



Ytterligare en växt som många mer än gärna kapar ner är häckhagtorn, Crataegus flabellata var. grayana. Fantastiskt fin häck, som omger stora delar av gården. Ofin blir den först när man skall klippa den. Den är smått aggressiv, men tack vare det så utgör den ett bra skydd för småfåglar som gärna bygger bo i den. Och på hösten uppskattas de små svarta bären som fågelmat. Speciellt trastarna gillar dem.


Världen är full av farligheter. En växt som utan vidare kan skapa upplopp för sin giftighet är gullregn, Laburnum. Vi har många vackra träd här och jag skulle aldrig kunna förmå mig att såga ner dem. Jag föredrar att vara med barnen tills de förstått vad man kan äta eller inte.


Märkligt, jag har tidigare inte sett att gullregnet har bruna märken på bladen, ibland är det riktigt bra att fotografera. Man stannar upp och ser saker man annars svischar förbi.



Stannade upp gjorde jag när jag fick se den är raringen poppa upp lite över allt i trädgården. Jag vet inte vad den heter. Jag har inte planterat den. Vet någon vad det är får ni gärna berätta det för mig.


Men som jag sagt någon gång tidigare, så är det inte så viktigt med etiketter och namn. Det viktigaste är att vi ser skönheten och njuter av den underbara tid som nu timar. Glöm inte att lyfta blicken! Till och med ett dike efter motorvägen är vackert nu.