Med lust och fägring stor.

Vilket lugn det är i trädgården nu. All jäkt och brådska har försvunnit. Det är inte bara den stora semestermånaden för väldigt många människor, det känns även som trädgården har ro. Nu rör jag marken och jorden så lite som möjligt. Dörrarna till växthusen står öppnade dag som natt. Dofterna i skymningen är bedövande. 


Det mesta som dyker upp i trädgården är jag beredd på,  men det dyker upp överraskningar också. Jag är inte så snabb att dra upp det som jag tror är ogräs, utan friar hellre än fäller. Och ibland lönar det sig. Vilken lycka att få se denna vackra silvermartorn i prärierbäddarna. Eryngium giganteum 'Silver Ghost' är väldigt vacker. Den vill jag väldigt gärna ha fler av.



En annan nykomling på listan  över växter som dykt upp utan min försorg är den rosa riddarsporren, Delphinium.  Så fort de gått i frö ska jag samla ihop lite och slänga ut lite här och var i rabatterna. Det häftiga med dessa nykomlingar är att de valt rätt rabatter att sätta bo i.



Det finns många växter som sprider sig glatt om de hittar rätt plats. Hos mig är lavendel en riktig smitare. Varje år kan jag gräva upp en mängd små plantor i grusgångarna. Jag planterar dem där jag tycker de ska vara, men de växer ändå bäst där de frösått sig. 



När jag upptäckte att de gärna ville växa utefter muren till poolen var det inte så mycket att mucka med. Det ingick inte i planen, men som med allting annat gäller det att vara lyhörd. Lavendeln valde platsen, jag valde sorter. Den mörkaste i framkant är 'Hidecote Blue', den ljusare i bakgrunden är 'Munstead'. I mitten 'Rosea'. Idag har jag satt lavendel runt stenfoten i svidande söderläge. De trivs riktigt torrt och magert, och de behöver bara klippas en gång om året. Jag klipper ner dem rätt brutalt på hösten. 


I gavelbäddarna vid Lilla Bommen växer Bornholmsfikonen som har bra med frukt. Det beror säkert på den milda vintern, men också att träden har fått några år på nacken. Det är inte optimalt läge för dem, kanske hade velat ha mer sol. Men de övervintrar utan täckning, och tillsammans med den rosa lavendeln ger de en exotisk känsla.


På den absolut varmaste och soligaste platsen i trädgården växer persikorna. Nu när de är etablerade kräver de knappt någon skötsel. På sin höjd gallrar jag karten för att få lite större frukter. Tyvärr minns jag inte om det är 'Frost' eller 'Riga' som jag har. Persikor är lite känsliga för krussjuka, men mina klarar sig bra. Ta i trä!



Vad vore livet utan produktplacering? Ganska bra skulle jag tro. Men ibland vill jag dela med mig när jag upptäcker något jag köpt som är riktigt bra. Funktion, skönhet och 10 års garanti. Kan inte bli mycket bättre för en vattenkanna. Tvåhandsgreppet är helt suveränt när man vattnar. Enligt min man är mitt foto ett ganska taffligt försök till reklambild, men det får vi leva med.


Det är mycket jag gillar ute i trädgården just nu. I år har det till exempel verkligen klickat för mig och liljorna. Vet inte vad jag gjort som förtjänar denna ynnest med en blomning som slår allt. Bara i en 10 liters kruka blommar den dubbla liljan 'Broken Heart' överväldigande.



Jag avslutar veckans expose lite som jag började, nämligen med en martorn. Den här, rysk martorn, Eryngium planum, som växer bland rosorna, har jag dock planterat. Martorn vill ha det lite torrare om fötterna än den har med rosorna, men det är ju så vackert. Rosen på bilden är 'Berleburg'.



Vi står mitt uppe i en fantastisk tid. Var inte ledsna för att solen inte alltid skiner, eller att det kommer en regnskur då och då. Det är bara att ta på sig en tröja till, eller en regnkappa, och gå ut i det grönskande hav som omger oss. Fyll era sinnen med klorofyll och njut.

Rosa-den farliga färgen

En god vän sa vid ett tillfälle att jag var en riktig romantiker. Sällan har jag värjt mig så mycket vid en etikett. Jag känner mig inte alls särskilt romantisk, då jag större delen av min tid har en prilla under läppen och jag helst bara dricker pilsner, och då rakt ur flaskan. Kanske blir man romantiker om man gillar färgen rosa. Fast det måste väl till fler kriterier för att vara en tvättäkta romantiker?


Men om vi nu leker att jag är romantiker så finns det fullt av rekvisita i trädgården som onekligen för tankarna till denna strömning. Mycket rosa och väldigt mycket fluff. Kanske borde jag byta ut mina rosa arbetsbyxor mot en krinolin med brysselspets. Men var har man sekatören? Snör man in den i korsetten blir det inte mycket klippt.



Rosen 'St Swithun' är en stadig leverantör av romantik. Doften gör faktiskt så man blir lite romantiskt sinnad. Fast det tar emot.


Ibland har man tur. Austinrosen 'Gertrud Jekyll' fick en kamrat i höstas. Inte trodde jag att pionen 'Yvonne' skulle matcha henne så väl. Tillsammans med slöjsilja/spetsblomster är de en betagande kombo.



Austinrosen 'Jubilee Celebration' har en romans med rosenvialen Lathyrus latifolius, 'White Pearl', som troget återkommer varje år utan något större gnissel.


Austinrosen 'William Morris' ser ut så där som en ros ska. Frisk och stark.  Det gläder mig lite extra eftersom jag är rätt förtjust i Herr Morris.


Visst gör vissa namn att man kommer ihåg och gläds med dem lite extra? Liljan 'Mona Lisa' är en blomma jag gillar lite extra. Dessa odlar jag i växthuset, för hit kommer inga otäcka liljebaggar och förstör stämningen. Doften i växthusen är lindrigt talat stor.


Det är väl ett faktum att man inte tar  rationella beslut när man är romantiskt sinnad. Jag hade redan handskar som fungerade väl bland rosornas taggar. Men dessa handskar från Haws kunde jag inte motstå. Legitimerar köpet genom att jag även kan använda dem när jag svetsar. (Men det kommer jag aldrig att göra, hellre bränner jag fingrarna.) Den lilla sekatöre från ARS är absolut den bästa som finns för att knipsa huvudet av vissnade rosor.


Om ni nu tror att jag går omkring med mjölkvit i hy och rosig barm och är rosenromantisk på heltid, skall jag omedelbart slå hål på den bilden.

Så här dags förra året skulle jag göra slut med allt vad rosor heter. Det var ett dåligt rosenår, de var vresiga, blommade dåligt och skärpte sig inte alls. Men nu har jag ändrat mig. Det är väl som med alla förhållande. Man får kämpa. Man får läsa på. Det är lite som när jag för tjugo år sedan läste 'Män från Mars, kvinnor från Venus'. Med en stor skillnad dock, jag tror Lars-Åke Gustavsson har mer på fötterna än John Gray.


Om ni känner igen rubriken så har jag snott den rakt av från Fanny Ambjörnssons bok Rosa - den farliga färgen.

Skenande grönska.

Alla har väl hört talas om skenande räntor, eller skenande hästar. Inget av dem är särskilt upplyftande. Men skenande grönska är en vidunderlig kraft som får det att hetta till i hjärteroten. Det myckna regnandet har gett en rejäl boost till trädgården. Nu när solen är här känns allt förlåtet.


Det är bara början på roskraften, det kommer mer, men vilken power! I år är Austinrosen 'St.Swithun' alldeles översållad av blommor. Jag svetsade ihop fyra riktigt stora rostorn för några år sedan, och nu har rosorna fyllt ut kostymen. Buskarna är upp mot två meter höga och jag beskar dem riktigt hårt för något år sedan. Framförallt rensade jag ut centrum på dem riktigt rejält.



I kvarteren planterar jag en mängd sommarblommor. Brukar byta tema varje år. Men nu tror jag att jag hittat hem. Det ska bara vara vita sommarblommor här. Det blir romantik på hög nivå med Sommarljus, Gaura lindheimeri 'Snowbird'.


Har även rosenskära, Cosmos bipinnatus 'White' och paradisblomster, Cleome hasslerina 'Senorita Bianca'. Just det, jag har stoppat ner några slöjsilja också, Amma majus för att få lite spretig höjd.


Att plocka rosor en tidig morgon är en ljuvlig syssla. Jag torkar dem för att sedan använda till badsalt och potpurri. Ser ni de små, små rosorna bland alla kronblad? Det är klätterrosen Paul's Himalyan Musk. Blommorna är väldigt söta, skiftar från rosa till vitt. Och vilken doft de har!



Det är många söta blommor på gång nu. Den här spanskvialen Lathyrus tingitanus ' Roseus' är helt bedårande. Den växer vilt i bl a Spanien, Portugal och Marocko.





Minsta luktärt jag någonsin odlat. Lathyrus sativus 'Blue' De är pyttesmå, inte särskilt höga och bildar en trasslig härva. Jag har några som väller över på Stenkullen och ett gäng som figurerar med vita rosor. De mer traditionella luktärtorna som står ute på friland väntar jag på.




Madeiraranka, Anredera cordifolia, anses vara ett otyg i Australien, men i mitt växthus kan den inte ställa till med någon skada, och även om den smiter lär den inte klara vintern på våra breddgrader. Den växter snabbt och har redan lagt beslag på sopkvasten.  Den kan växa upp till en meter om dagen, men det gör den inte hos mig. Men det skall bli spännande och se var den hittar på när den når takluckan på växthuset. Då blir det ett besök i verkligheten.


Verkligheten ligger långt borta även för mig. Semestern har just tagit sin början. Nu innebär inte semester att jag tar ledigt från trädgården. Tvärtom, nu har jag den stora lyckan att ha en medhjälpare som har fritt från sitt lönearbete. Hos mig blir det ingen lön, men fri tillgång på frukt och grönt. Det är väl en löneförmån god som någon.




Förresten är det inte bara frukt och grönt min man har tillgång till, utan även sin favoritblomma. Det finns bara en röd ros här på Karnagården. Jonas fick välja vilken ros som skulle växa upp på altanen och då blev det det 'Santana'. Ett bra val!