Orange is the new black.

Visst är väl orange en fängslande färg? Och inte minst är det en augustifärg. Kanske för att det vankas mörkare tider, och vi behöver ladda med så mycket energi vi kan. Vet inte varifrån jag har fått idén om att orange blommor är mer generösa i sin blomning än andra. Det är förmodligen inte sant, men det är så mycket som skrivs som inte är sant, så jag kan väl sälla mig till skaran.


Det är många trotjänare som bidat sin tid hela sommaren, och först nu visar framfötterna, eller kanske frambladen. Crocosima 'Emily Mckenzie' är en riktig höjdare. Det finns massor av sorter, från ljust gult till mustigt röda.



Käraste leopardblomma, jag är så glad att jag lyckas ta fröer från dig varje år och därmed utöka mitt bestånd på friland. I år har jag planterat rätt många i krukor för att på så sätt kunna skydda fröerna från andra sugna individer, typ fåglar. De snor dem innan de mognat. Och vad tycker vi om de som skördar innan tiden är inne? Fy! Frö från Belamcanda chinesis måste sås färska, och hos mig åker de fram och tillbaka i kylskåpet innan de grott.



Ringblommor trivs bäst i naturens eget kylskåp. Anfäderna till dessa sådde jag för flera år sedan och nu sköter de sig själva. De får gärna krypa ut på gruset.



Orange i olika toner är vanliga på dahlior.  'Rock-n-roll', som den här dahlian heter, liknar i många stycken en mega-tagetes. Otroligt rikblomande. Den är lite svajig, som en riktig rockare ska vara, så den behöver bra stöd.



Dessa rudbeckior glömmer jag alltid bort att jag har. Så överraskningen är stor när det glöder till i rabatten, och sämre överraskningar kan man ju få. Jag har fått dem av en vän, men jag minns så klart inte sorten, även om hon säkert sagt det 10 gånger.



Vänskap är viktigt i trädgårdsvärlden. Två vänner som trots sina olikheter passar bra ihop är 'Magnus' och 'Walter Funcke'. Röd Solhatt, Enchinacea och Röllika Achillea.



Våra vänner som sovit över hos oss i sommar har fått solmogna hallon till frukost. Min kokkonst kommer ingen att återvända för, men jag tror att glädjen över att få bälgvränga sig med hallon är ett bra lockbete för återbesök. Hallonet 'Vallentin Orange' kan jag varmt rekommendera, ja nästan så varmt så det börjar glöda.



Och visst hettar det till! Jag blir varm i hela kroppen när jag kan plocka hela famnen full av blommor att ställa på matbordet. P.G. Wodehouse är en kraftfull dahlia.



Jag kan ju inte annat än att avsluta med ett citat från P.G. Wodehouse. Alltså, inte från dahlian utan författaren.

Why don't you get a haircut? You look like a chrysanthemum.



Underbart är kort, alldeles för kort.

Nu är det slut. Slut på att flamsa omkring i trädgården och ha känslan av att sommaren är oändlig. Men det har blivit många bokmärken med glitter på. Bokmärken som jag kommer att bevara långt in i höstmörkret. Men nu ska jag inte springa händelserna i förväg. Det är ju fortfarande lite sommarkänsla i trädgården.


I södra växthuset har Pelikanpipranka, Aristolochia grandiflora bjudit på en spektakulär show. Jag har haft en liten planta i växthuset hela vintern och hade nog inte några större förväntningar. Men så en vacker dag drog långa stänglar i väg upp mot taket, och plötsligt var de där. Roliga blommor som inte är något annat likt.



Mina så hjärtanskära proteor klagar fortfarande inte över en tillvaro i Sverige, men vintern kommer att bli en utmaning både för dem och mig.  'Red Devil' heter skönheten.



Men allt kärt är inte från främmande land. Fragaria vesca har nog de flesta stoppat i munnen. En magisk smak. Undrar om det finns något godare än smultron. Kanske är det för att de är ett av de bär som knappast finns att köpa, och det är så få som odlar dem kommersiellt. Det här är bären man äter a-la-minute.



Efter att ha läst Lotte Möllers bok Smultron är de mig ännu kärare. Boken är underhållande och lärorik om dessa mytiska bär. Man kan bland annat läsa att Linné, den gottegrisen, åt 2 1/2 liter smultron om dagen.


Lotte Möller framhåller även smultronens ypperliga egenskap som marktäckare. Jag är helt klart benägen att hålla med. Under vårt stora äppelträd har några valt att slå sig ner. Jag hade aldrig trott att de skulle kunna växa här i mörket. Men här mognar bären bara lite senare än de som växer i öppen dager. Och nu har jag svårt att tänka mig någon bättre marktäckare. De håller ogräs borta och fyller flera koppar med det lilla röda lyckobäret.


Så här års drar jag upp revor/utlöpare och planterar där jag inte vill ha otyg som brännässlor och tistlar.  Smultronen verkar klara vilka tuffa markförhållande som helst. Det är egentligen de som borde heta Red Devil.


När man fyllt hela gommen med sommar, måste man fylla näsan också. Få blommor är så tacksamma att torka och njuta av under lång tid som lavendel. I linneskåpet får detta lavendelhjärta hänga och jaga vintertråkig luft på flykt.



Att pyssla med blommor är något av det bästa jag vet. Att laga mat däremot ingår inte på min topp-tio-lista.  Men en anrättning som jag varit mycket nöjd med i sommar är denna ljuvliga aprikosrätt. Jag begriper inte varför, men det är så att aprikosen blir en 100-poängare om man skär den i bitar innan man äter upp den. Att sätta tänderna i den direkt ger inte alls samma upplevelse. Trodde inte det var möjligt, men jag är mer intresserad av att äta färska aprikoser än persikor.




Veckans rubrik har jag stulit från bäste Povel Ramel som skrivit sången Underbart är kort.

Bara en enda ros på ett evigt klänge
så är livet
trist varar längre
men underbart är kort-
alldeles för kort



Mitt, eh... sommarlov.

Följande inlägg är skrivit av Jonas. Japp, jag finns! Det bor en person till på Karnagården, Anneli gifte sig med mig i ett anfall av bristande omdöme för en massa år sen, och nu är vi här. Och det är fantastiskt. Äntligen sommar! En tid för lugn och vila. En tid för kontemplation och eftertanke. Det är nu man liksom får tid att finna sig själv, och… JOOONAAAS!!! Ja. Det är också en tid där elva månaders försummelser skall springas ifatt på fem korta veckor, och de där “det-tar-vi-i-sommar-sakerna” gå från tanke till handling. Nu kanske ni tror att det mest handlar om krattning av grusgångar, städning av verkstäder, sortering av vanartiga katter och liknande vardagliga sysslor. Tro mig, det gör det inte.








En plats i lugn och ro. Ibland behöver man en plats alldeles för sig själv, där hundar, katter, minderåriga släktingar, äkta män och andra störande inslag liksom bara försvinner. En plats där man kan läsa en bok i fred, svepa en Bloody Mary eller bara vara så där i största allmänhet. Stillhet. Som tur är har vi kvar början på en fullständigt gigantisk alm vi var tvunga att kapa för något år sen, och en gungstol som A hittade på en auktion. Plockar man sen in lite klättergrepp i ekvationen, så… tja, det ena gav väl det andra. Och en mer ostörd plats får man nog leta efter.



Hur mår fiskarna? Ni som känner A vet att hon är väldigt mån om våra djur. Det ni kanske inte vet är att den zoologiska trädgård vi lever i även inkluderar en damm med ett okänt antal fiskar. Men hur mår de? Och hur många är de? Och lider de av posttraumatisk stress efter vårens häger-attacker? Det är faktiskt ganska enkelt att ta reda på. Om man bara sätter sig på botten av djuphålan - 1,5 m djup - och sitter Väldig Stilla i minst en timme kommer fiskarna snart att betrakta dig som en permanent installation, och närma sig. Då ser man om de är på gott humör. När det gäller hur många de är kan man kan ha med sig en liten håv och fånga dem när de väl är räknade, så man inte räknar samma fisk flera gånger. (Och har du en egen damm, gör då förihelvete inte misstaget att lägga dem i en korg på stranden när håven blir full. Det funkar inte alls.)



Kan vi inte cykla till Idala och äta middag? Ni förstår hur det är. Man bor på landet. Man vill vara lite grön och ekologiskt korrekt på något sätt. Odla sallad och äta upp den före sniglarna. Inte ta bilen vart man än skall. Leva i samklang med naturen. (Det där är inte sant. A vill ha en Corvette. Och vi har nio bensindrivna motorer att gosa med i olika fordon och maskiner. Men vi låtsas att det är sant.) Så när vi skall ta oss till Idala Värdshus som ligger i en ombyggd gård typ tre grusvägskilometer från oss, faller det sig naturligt att cykla dit. Så länge A slipper själva cyklandet. Och hundarna, som ärligt talat är ganska kass på att cykla, kan följa med. Och kläderna, som är uppgraderade från rosa arbetsbyxor, inte kommer i oordning. Och familjens alldeles egna rangordning upprätthålls. Och det gör den ju.



Mina krukor är smutsiga. Jag har inte den exakta siffran, men ett rimligt estimat är att A manövrerar ungefär 3000 plastkrukor av varierande storlek per odlingssäsong. Alla som vet något om odling förstår att alla dessa krukor blir smutsiga - det ligger lite i sakens natur - och måste tvättas när blommorna har rykt ut på friland. Det är ett jävla jobb. Blött och skitigt. Tanken på en tvättmaskin dök upp i våras, och den planerade konstruktionen är faktiskt ganska enkel. Man kopplar helt enkelt en kompressor - 3-fas, försök inte med något annat - via ett antal slangar till botten på ett stort kärl, dyngar i krukorna i kärlet, häller på vatten och släpper ut tryckluften. Då uppstår en närmast obegriplig turbulens i vattnet, och jorden släpper från krukorna som blir rena och förmodligen ganska förvirrade. Så, mina vänner, när ni funderar på inköp av nya trädgårdstillbehör, glöm Garden Girl och små glacerade krukor och miniatyrgrepar med bräckliga skaft av cederträ och emaljerade skyltar och handskar med broderade petunior på. Det är en sån här ni behöver:





Vad har du gjort idag? Det finns en utbredd missuppfattning om semestrar, och kanske hela liv, och hör upp nu. Meningen är inte att göra klart, så man äntligen får vila sig. Meningen är att göra klart, så man kan göra ännu mer. Vila är uthärdligt i exakt tio minuter, sen blir det så tråkigt att man drabbas av simultant håravfall och fläskläpp. (Det är därför man sover, för då märker man inte att man vilar.) Skratta gärna åt oss, våra oändliga listor och morgonmöten och ambitionen att göra varje uppgift till en processindustri, men ett blankt papper är ungefär lika spännande som en vit tapet i ett rum du just gått ut ur. Så. Sitt inte där och slöläs. Ut och gör något! Nu!



Barnasinnet kvar?


En sommar utan barn blir inte någon riktig sommar. En trädgård utan barn blir ingen riktig trädgård. Genom barnens ögon öppnar sig en värld av äventyr och lust. Trädgården bjuder på massor av spännande äventyr. Farligt? Beror på vad man jämför med. Själv jämför jag med studsmattan - många barnfamiljers favoritträdgårdstillbehör - och drar mig till minnes hur många armbrott jag bevittnat på nära håll. Så, kära föräldrar, intressera barnen för trädgårdsskötsel med skarpslipade sekatörer i stället, om ni vill vara på den säkra sidan. Och följ med på en sommarvecka i trädgården med lånebarnen Uma, Jack och Charlie.





Alla som åkt hölass vet att det finns en magi i att samla ihop en massa växtmaterial, häva upp det på ett flak och dumpa lasten på någon annan plats. Särskilt om man får åka med. Och alldeles särskilt om man får göra det utan bälteskudde, hjälm och flytväst. Här har vi placerat Charlie i verktygslådan, Uma som utkik och Jack som chef över lasten. Allt under kontrollerade former, dvs aldrig snabbare än 50 km/h på allmän väg.





Jack är en stark kille. Och allra starkast är han när han får snara resterna av en nerhuggen tårpil och släpa iväg den med 4-hjulingen. Här är också ett ypperligt tillfälle att introducera karbiner och klätterslingor och andra praktiska tillbehör till livet.





Standardverket The Ashley Book of Knots beskriver i runda slängar 4000 knopar, vilket inbjuder till en aktivitet som räcker och blir över till alla sommarlov ett barn kan tänkas ha. Vi kallar den Dagens Knop, och handlar om att man varje dag före frukost lär sig en ny knop. Det är stort att knäcka koden, och lära sig göra en riktigt snygg kärleksknop, pålstek, åtta eller råbandsknop.





Knopar, ja. Vissa kanske man skall slå själv. Här har vi Charlie som klättrar upp för en 10 meter hög almstubbe, preparerad med klättergrepp från Ad Nature. Kolla in koncentrationen! Blicken! Greppen! Jävlaranamma! Flickan kommer att gå långt. Eller åtminstone klättra högt. För höjdrädda barn handlar det om att klättra upp ett par meter, släppa greppen och hänga i repet. När de väl upptäckt att de inte ramlar ner släpper det. 




Det är möjligt att det finns barn som inte tycker om blåbär, eller... nej, förresten, det gör det nog inte. Här deltar Jack i förberedelserna för dagens efterrätt. Det finns en utbredd missuppfattning att barn inte tycker om trädgårdsarbete. Så är det inte. Och särskilt inte om de får äta upp resultatet.





Blommor får man inte röra. Eller? Självklart får man det. Växter kommer och går, men minnet av en egenplockad bukett med luktärtsblomster är för evigt.





På samma yta som en studsmatta upptar kan man, om man är lite listig med sorterna, skapa ett hallonland som bär frukt ett helt sommarlov. Och här kommer ett recept till alla som tror att matlagning är en konstart, och att de bästa smakupplevelserna bara uppstår på de bästa restaurangerna: Gör som Uma. Fyll så många händer du har med solvarma hallon, pressa in dem munnen tills det läcker i mungiporna och krossa hela härligheten med tungan mot gommen. Smakexplosion.






Sommar + vatten + barn = sant. För den som inte har tillgång till pool - egen eller annans - är konceptet med badkrukor ett roligt alternativ när det skall svalkas av. Plugga bottenhålen på några kurkor som har ungefär samma innerdiameter som barnens ytterdiameter, häll på vatten som snabbt solvärms och bänd ner barnen. För ytterligare svalka och skrikskratt kan man med fördel spruta kallvatten på dem också, när de har som svårast att ta sig ur och springa och gömma sig.


Till sist, och viktigast av allt, ett jättetack till Uma, Jack och Charlie. Tack för en skitrolig vecka. Det här gör vi om!