Lyckan ligger i ett litet frö.

Det är märkligt det här med frökataloger. Det pirrar till i kroppen när jag öppnar postlådan, får syn på dessa färgglada trycksaker och bär in dem i famnen. Väl inne släpper jag allt för att bara ägna fem minuter åt att bläddra igenom dem. Fast ärligt talat det blir oftast mer än fem minuter.


Ett stort problem med fröer är priserna. De är för billiga! Det är ju förhållandevis små slantar, så det utgör sällan något hinder att shoppa loss. Jord, krukor och etiketter ska till. Fungerar väl så långt. Men sen! Hela huset är fullt med små byttor med frö som grott, men var ska de nu ta vägen? Var sätter jag 50 krukor med petunior som grott, 50 krukor med cosmos osv, listan kan göras väldigt lång. Nu ska det till lägre temperaturer och mer ljus. Har man inget växthus, eller annat svalt utrymme med ljus, ligger man pyrt till. Små plantor som ser ut och känns som överkokt spagetti är en trist historia. Det ska vara gröna små knubbiga plantor med stuns i.

Växthus är oskattbara. Vi byggde det första växthuset för sju år sedan, och jag tyckte det var bra tilltaget med 28 m²  Hade jag förstått vilken farlig väg jag gett mig in på, skulle jag tänkt ett par varv till. Men jag kunde ju aldrig tro att jag skulle bli beroende.

Det tog bara ett par år tills jag började gny om att jag behövde mer växthus. Alla små växter måste ju få plats. Ytterligare ett växthus på 28  kom på plats. Nu tror jag att jag uttömt alla möjligheter att få fler växthus. Och det är nog bara att inse att jag aldrig kommer att bli nöjd. I mitt nästa liv ska jag bygga ett litet, litet hus i ett jättestort växthus.
naturhus
Foto: Ander Solvarm
Jag skulle gärna bo i ett sånt här hus som familjen Solvarm har byggt. Arkitekten Bengt Warne var först ut på 70-talet med att bygga det han kallade Naturhuset.  En liten kärna med bostad mitt i ett stort växthus. Allt i fastigheten ingår i ett kretslopp. Man kan läsa mer om detta makalösa projekt i boken På Akacians Villkor.

Men nu skenade drömmarna iväg. Just nu ligger lyckan i frö. Små frö, stora frö, ätliga frö, giftiga frö. Frö som ska slipas, blötläggas, kylbehandlas, skållas eller rökas. Ja, listan över de olika behov som skall tillfredsställas kan göras lång. Tyvärr händer det att jag läser anvisningar för frösådden efter jag fått fröna i jorden. Men de flesta fröer är inte bittra för det, utan gror snällt ändå. Att ligga där nere i jorden och sura tjänar ju ingenting till.


Det är som sagt hemskt svårt att begränsa sin inköp av frö. Men jag har i alla fall lärt mig att jag inte nödvändigtvis måste så alla fröna som är i påsen. Det går att spara dem. I år ska jag ta steget och ge mig på sölfrö. Denna beteckning får alla frö som har en grotid som är längre än 30 dagar. Tålamod är inte min största dygd, men när jag ser i backspegeln ser jag hur förbålt snabbt tiden faktiskt går. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar