Ett drömspel

Så gott det är! Ljuset, detta underbara ljus har kommit tillbaka. Det känns i hela kroppen, jag sträcker på ryggen och höjer blicken. Vi är verkligen på väg mot våren. Visst, det kommer att gå lite upp och ner på termometern, men inget kan stoppa tiden som lunkar på. Nu finns det hopp för drömmar om en blomstrande framtid.


Drömmar kan man ha hur många som helst. Storslagna eller små och anspråkslösa. Som odlare lever man i ett ständigt svärmeri för det som komma skall. Det är nog få arenor som föder så många drömmar som trädgårdar. Och även om inte allt blir som man tänkt första gången får man oftast en andra chans, eller en tredje. Drömma kan man alltid.
Som liten fantiserade jag om att bli skådespelare. Öden som Greta Garbos kittlade min fantasin. Idag påminns jag om dessa barndomsdrömmar när kamelian blommar. Dessa ljuvliga blommor är svårflirtade. Men drömmen finns där, och återigen ger jag nya kamelior en chans i växthuset.

Inför varje ny säsong har jag högtflygande planer. Nu jäklar! Nu ska jag ligga i framkant och göra allt enligt alla konstens regler, och helst lite till! Men som sagt, det är visioner jag pratar om. Verkligheten kommer vi nogsamt att få ta del av under resans gång. Men det är onekligen spännande, för ingen vet vilka segrar eller nederlag vi kommer att möta i trädgårdens värld.

Nu börjar det spira så smått. Tänk om alla små frö som snart skall ner i jorden levererar fullt ut! Vilken blomsterprakt jag kommer att ha då. Än så länge är det bara perenner jag sått. Det är många förhoppningar som fortfarande bor i frölådan i mitt kylskåp.

Men en trädgård består ju mer än av bara växtdrömmar. En säsong i trädgården utan att jag drar igång ett smärre bygg- eller grävprojekt finns inte. Ända sedan jag var i Babylonstoren i Sydafrika har jag drömt om att göra ett större mosaikarbete. Jag vet var och hur jag vill ha det. Men det krävs en hel del av materialet om det skall hålla för vintrarna här i Sverige. Sedan har jag ju den pikanta detaljen att det kommer att vara lite trixigt och ta väldigt lång tid att lägga det på frihand.

Men som sagt. Drömma kan man ju alltid. Och blir det inte av i år så kanske det blir nästa år. Det häftiga med trädgårdsprojekt är att de inte är tvingande omständigheter. Projekterar man inomhus bör man ha bilden klar för sig lite bättre. För det är onekligen svårt om man står där utan faciliteter. Men jag tror ingen kommer att undra över varför det inte finns ett mosiakgolv i trädgården på Karnagården.

Jag vill absolut inte förminska Shakespeare, men jag tror inte han var någon trädgårdskille direkt. Så här borde han ju givetvis ha skrivit i sin pjäs Stormen:

Frö är det stoff som drömmar vävas av.

En sak till! Attevalls hus i all ära, men för att bygga luftslott krävs inte heller något bygglov. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar