Mördande gröna fingrar.

Mina gröna fingrar skrumpnar så fort jag stiger in över tröskeln. Om mina krukväxter bara fått en bråkdel av den entusiasm jag visar trädgården, hade jag haft ett prunkande inre. Ja, inne i huset alltså.


Variationen på växterna inomhus är lika rafflande som kokt potatis. Samma brist på mångfald i trädgården hade reducerat den till gräsmatta och några äppelträd.

Det är tur för mina krukväxter att det är så här års de bör planteras om. Få ny jord, kanske till och med en dusch. Nu sätter de fart inför en ny växtsäsong. Och just nu är jag som mest vänligt sinnad, eftersom jag har ett trängande behov att vältra mina fingrar i jord. I brist på annat är det faktiskt lite trivsamt att pyssla med krukväxterna.

Murgröna är en av mina favoriter inomhus, speciellt när den är spaljerad. På norrsidan av huset trivs den gott. Den står väl till så jag kan hålla koll på att den inte torkar ut. Det är nog den enda av mina krukväxter som har nolltolerans mot torka.

Paradisträd har jag flera av eftersom de tål att glömmas bort. Penningaträdet, som det också kallas, har sitt ursprung i Sydafrika. Den är lätt att ta sticklingar från och kan med fördel stå ute på sommaren.

Ampelliljan är också en tacksam växt. Inte särskilt exotisk i svenska hem, men den blir lite mer spännande om man tänker på att den växer vilt i södra Afrika.
Så här års klipper jag av revor och planterar i små krukor. Det blir snabbt många små telingar. På sommaren sätter jag ut plantor för fylla ut urnor i skuggiga lägen. Låter dem stå där tills frosten tar dem. Inte någon idé att spara på alla. Brukar också ha några plantor i växthusen.

Det är fler krukväxter som får vistas ute på sommaren. Egentligen tror jag de flesta skulle vilja vara ute då. Men jag visar inte alla den ynnesten. Jag har den konservativa hållningen att det måste stå krukväxter i fönstren för att det ska vara hemtrevligt.
Min samling av suckelenter står inne under vinterhalvåret. Fast jag räknar dem ändå mer som trädgårdsväxter. För så snart det går får de flytta ut i det södra växthuset. Det märks att de gillar det mycket bättre. Moderna tiders inomhusklimat är det egentligen inga växter som trivs med.

Den här roliga växten har jag inget namn på. Vet bara att min man plockade hem den från någon ö i medelhavet. Men den växer och frodas. Varje vinter brister den ut i ett långsamt grönt fyrverkeri.

Jag ska villigt erkänna att jag är vådligt förtjust i vackra ytterfoder. Har ständigt sökarljusen på efter majolikakrukor. Dessa stjäl nästan alltid showen från mindre framträdande växter. Vilket är tur, eftersom krukor är beständiga, men växter kommer och går. Eller förresten, krukor kommer också och går. Jag har ju fyra katter, så ett visst svinn blir det.

Att springa och fylla på vatten i kannan och pytsa i lite gödning varje gång är bedövande tråkigt. Ovillkorligen sker det missöden och jag spiller både här och där. Helst ska vattnet ha stått till sig lite och blivit rumstempererat.
Men nu har jag löst problemet genom att använda mig av en tryckspruta. Tog bort det yttersta duschmunstycket, så det kommer en jämn ström av vatten och gödning. Så pumpa upp trycket. Glid omkring i hemmet och vattna. Inget spill, och 5 liter räcker länge.




2 kommentarer:

  1. Hej. Vet du om det går att sätta själva revanni jord?

    SvaraRadera
  2. Hej! Nej det har jag aldrig provat! Men jag skulle inte tro det, eftersom varje lite nu planta behöver utveckla sina egna rötter.

    SvaraRadera