Som man sår får man skörda. Ibland.

Här kommer facit till hur man verkligen sår frö. Skojar bara! Tror det finns lika många attacker på ämnet frösådd som det finns odlare. Och jag kan bara konstatera att alla sätt är bra utom de dåliga.


Första gången jag sådde frö hade jag inte ens någon egen trädgård. Men det tyckte jag var ett senare problem. Min små frö grodde så snällt i sin lilla låda. Allt var frid och fröjd ända tills jag satte ut lådan i solen. Det tog knappt en timma, så var allt liv borta.

Mitt nästa försök var när jag precis blivit husägare. Självklart skulle vi bli självförsörjande på sommarblommor. Växtbelysning och bevattningsmattor inhandlades och installerades i garaget. Den satsningen, vill jag minnas, gav tre ynkliga zinnia. Min man tröstade mig med att vi kunde åka till Plantagen och köpa plantor. Det är nog först nu som han börjar förstå fascinationen av att driva upp sina egna blommor.

Det var först när jag kom till Karnagården som jag fick lite bättre kläm på frösådd. Inte så att jag genomgick en metamorfos över en natt. Men att lära känna växter lite bättre och att läsa på lite mer gav mig kunskap, och inte minst självförtroende. Nu är det inte så att jag lyckas med alla fröer, för onekligen går det troll i vissa sorter.  Men när det lyckas försvinner alla tvivel som genom ett trollslag.


Flera av de perenna fröerna har redan besvarat min kärlek. Eftersom de klarat sig så här långt kommer de nog att klara sig tills de åker ut i rabatterna. Det gäller bara att hålla småkryp och annat otyg stången.  
Trots att jag alltid serverar katterna färskt kattgräs i växthuset kan det hända att de på pin kiv tar en liten tugga av ett litet spjut från en Leopardblomma eller Agapanthus. Stämningen blir lite tryckt där ute då. Men jag har inte hjärta att stänga ute katterna från växthusen. De älskar att ligga under växtbelysningen och jäsa.

Numera kör jag med samma rutiner när jag sår. Jag blandar alltid såjorden för sommarblommor med vermikulit. Fukten hålls kvar längst med detta preparat, jorden hålls fluffig och vermikulit är pH-buffrande. Jag vattnar alltid frösådder underifrån. Har upptäckt att jag slipper sorgmyggor i väldigt stor utsträckning då. Och det är verkligen ingen förlust. 

Perlit har lite andra egenskaper. Det är inte vattenhållande, utan skapar en väldränerad jord. Väldigt bra att använda till sticklingar och till perenna frö som tar lång tid på sig att gro. Eftersom dessa krukor kan bli stående väldigt länge är det bra om jorden inte blir kompakt. Ett tunt lager av perlit på ljusgroende frö är också perfekt. När man handskas med perlit bör man använda ansiktsmask, för den dammar mycket.

Sen har vi ju det där med månen. Enligt gammal folktro skall man ha koll på hur månen står när man sår eller planterar. Ärligt talat så har jag inte koll på om månen är ny eller står i nedan. Förhoppningsvis har mina frö lika dålig koll på de astronomiska finesserna som jag har.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar