Jaktsäsongen har börjat.

Det är inte någon pyrschjakt som tagit sin början, för det är allt annat än smygjakt på de första vårtecknen. I sociala medierna är det en strid kamp om att vara först ut med vintergäcken eller den kämpande snödroppen.


När de allra tidigaste krokusarna dyker upp på Facebook är jag snabbt ute i trädgården och kollar. Va? Det syns inte tillstymmelse till några krokus. Men hallå! Ni ska ju ligga före era polare i Lund och Lomma! Att en stor del av Sverige fortfarande är täckt av snö, skänker jag inte en tanke.


Kanske ska jag köra en luring nästa år och lägga upp bilder på blommande syrener i mars. Kanske ett bra sätt att locka folk till kommunen. Flytta till Trelleborg, här blommar allting först! Men till syvende och sist är förundran över växtkraften i den egna täppan – oavsett var den ligger – ändå störst. 

Hos mig har jakten på vårtecken tagit en annan vändning än jag tänkt mig. Började rensa och klippa ner perenner, mest för att jag inte vill trampa omkring i rabatterna när vårlökarna sätter fart.  Men vilken skuffelse, flera av mina vackraste Enchinace har tjänat som bukfylla åt sorken. De har även nafsat i sig större delen av mina Crocosimor. Det måste till större krafttag om jag skall få bukt med denna plåga. Frågan är bara hur?

Förra sommarens utbud av Enchinacea i trädgården var en sann fröjd. Det är nog några sorter som klarat sig från att bli uppätna, men annars är det bara att börja om från början med samlingen. Det är lite som att sitta utomhus och sortera frimärken en blåsig dag, det blir ett stort svinn.

Men nu ska jag inte fylla veckans blogginlägg med bitterhet. Det händer ju bra saker i trädgården också. Vintergäcken lyser upp tillvaron både här och var. De dyker upp på de mest oväntade  ställen, och inte mig emot. Samma sak med snödroppar av okänt ursprung.

Vintergäck har jag gott om i den äldre delen trädgården. Här kan jag plocka och ta in utan att det märks. Att fylla ett gammalt fat med dessa glada blommor är förtröstansfullt.

Inomhus står också, eller ligger menar jag, de något bedagade tulpanerna. De är fortfarande vackra, men kräver att man går ner på knä för att riktigt se dem.

Snart hoppas jag kunna visa mina olika snödroppar i all sin glans. Trogna läsare minns kanske att jag gjorde dyra inköp förra året, och nu är det dags att se vad de levererar. Kan också tillägga att det blev lite galet dyra snödroppar i år också. Men det talar vi inte högt om, ifall min man skulle få för sig att läsa det här.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar