Kaos är granne med Gud.

Jaha! Jag visste det! I vanlig ordning har jag tagit i från tårna. För mig räcker det tydligen inte att dubblera antalet önskade plantor. För att gardera mig mot allsköns trolldom och otyg sår jag fyra gånger så mycket som jag behöver. Nu står alla fröplantor och gapar som små fågelungar. Med smala halsar sträcker de sig mot ljuset och vill bara ha mer och mer. Vad är det för fel på mig?


I min enfald trodde jag att jag lärt mig något genom åren. Något har jag säkert lärt mig, men absolut inte hur många frö jag ska så.
Det är upptaget, occupied, occupé, bezet! Sie verstehn? Det finns inte plats för mer! Nästa steg är kaos. Till och med katternas uppehållstillstånd har dragits in. De tar för stor plats. På platsen där en präktig katt avser att ligga kan jag lätt trycka in tolv krukor á 9x9 cm. Det är plats det med.

Ta det här med tomatfrö till exempel. Man köper en påse tomatfrö. Varje påse innehåller ungefär 10 - 30 frön. Man vill ju gärna ha några olika sorter. Några gula, några röda, några små, några stora och några lustiga. Helt plötsligt står man där med, i runda slängar, 120 tomatfrön. Nu har man ju varit med förr, så det är ju inte så att man sår alla. Men det är nu den besynnerliga växtmatematiken slår till. Eftersom grobarheten inte är hundra procent, är det bäst att ta ett par extra frö. Sedan finns det en mängd faror på resans gång, innan det blivit en stor och fin planta. Någon kan drabbas av torkdöden, någon kan attackeras av vita flygare, någon blir mosade av en katt.  Så för att gardera sig mot dessa faror sår man några extra.

Allt väl så långt. Sen kommer dagen för omplantering till större krukor. Varje tomatplanta ska få sitt eget hem. Och så klart, alla frö har grott! Jag kan då inte förmå mig att slänga en go och glad liten telning. Så det är nu man måste agera snabbt. Fråga alla i sin närhet om de sått tomater eller om de kanske kan tänka sig att adoptera en planta eller två? För vad gör man när man står där med femtio friska tomatplantor och inte tänkt starta en ketchupfabrik?

Oplanerat överskott av sommarblommor brukar det också bli. För det mesta blir det oortodoxa lösningar. Förra sommaren växte Törnrosas kjortel på de mest mystiska ställen i trädgården. Några luktärtor fick slänga sig upp i några pioner som hade gjort sitt. Samtliga krukor och allsköns byttor fylldes på.

Tvååriga plantor är lite lättare att hantera. De är inte särskilt voluminösa när man planterar ut dem.  Men å andra sidan kommer de att ta desto mer utrymme när de väl börjat växa. Det är resliga växter.
Violkungsljusen, Verbascum phoeniceum, som jag sådde våren 2015 ska ut i rabatterna nu i vår, och likaså Kungsljus, Verbascum, 'Cottage Garden mix'.

Kaos eller överskott blir det inte så ofta med frösådda perenner. Jag blir så glad när de växer upp till friska och stabila plantor, eftersom jag ständigt måste fylla igen luckor efter sorkens härjningar.
I år blev det väldigt många, lite för många, Rudbeckia occidentalis ' Green Wizard'. Men å ena sidan, vem vill inte ha en hoper trollrudbeckia i trädgården?

Mycket av det som stått i kallväxthuset har fått flytta till ett luftigare kaos utomhus. Och jag tror de flesta av mina lökväxter trivs minst lika bra här. Nu slipper de stå och brottas med en ranglig luktärt.

Kära hjärtanes! Nu går det snabbt, och snart kan vi fara runt i trädgården i bara särken.



2 kommentarer:

  1. Jag fnissar igenkännande och tänk jag som har två katter varav en är halvfet! Måste sätta honom på bantning så får jag plats med tre krukor till. Faktum är att jag kan tänka mig värre bekymmer än för många plantor. Njuter i fulla drag av plantor i olika storlekar och dina härliga bilder.
    Allt gott
    /Anette

    SvaraRadera
  2. Den tanken har inte slagit mig att jag faktiskt kan sätta katterna på svältkost för att skapa mer utrymme i växthuset. Men förmodligen blir det förödande konsekvenser. Katter är hämndlystna och kan lätt knipsa hjärtbladen av någon efterlängtad perenn, Så vi gör som du skriver; njuter i fulla drag.

    SvaraRadera